Echoes Of My Thoughts

Pratade med en barndomsvän på facebook precis. Vi pratade om att drömma om saker, oavsett vad det gäller. Då kom jag på följande citat, som är ganska tänkvärt:

"Man drömmer om saker man inte har men som man vill ha, annars vore de inget att drömma om. För man ser aldrig det man har som värdefullt ändå, förens det försvinner."

Vad säger ni om det då?

Om du är ute å går på stan till exempel, ser någon som ramlar eller halkar rakt ner i backen. Det kanske är halt och isigt dessutom. Antingen är man en person som bryr sig om den som ramlade eller så är man en som skiter fullständigt i det. Bryr man sig så går man fram och frågar antingen "Gick det bra?" eller "Hur gick det?". Det är alltid första frågan. I de flesta fall så får man till svar "Ja" eller "Det gick bra" beroende på vilken av de två frågorna som ställts. 

Idag kommer jorden att gå under, vilket säkert många redan känner till. I alla fall om man skall tro Mayafolket. Då jag har jobbat inatt på min kära intensivvårdsavdelning så har jag inte hunnit blogga om detta förens nu. Men som det verkar för närvarande så har det inte hänt så mycket än så länge.. Eller har det?
Jorden kanske har börjat gå under redan, bara det att sverige kommer gå under sist? Vem vet. Jag tror iallafall att jorden kommer att gå under. Lite roligt att få äran att vara med om en sådan stor dag! =)

Detta firar vi med låten END OF TIME med Stefan Elmgren´s Full Strike. (För övrigt en av Emma Sofie Fredrikssons favoritlåtar. En annan är With Or Without You med U2, fast det är en annan historia).

Nu kommer det som ni alla har väntat på hela året. Ravaged kommer nämligen att lira i cirka 60-90 minuter som headline band på Backstage Rockbar i Trollhättan på juldagen.

Vi går upp på scenen cirka kl 23.00, fast du är naturligtvis välkommen in på krogen långt innan vi börjar lira, med hänsyn till de rådande öppetiderna.

Det kostar 100:- per person att komma in och denna summa kan endast betalas samma kväll i entrén. Det är tyvärr inte möjligt att förboka en plats, utan det är först till kvarn som gäller för att vara säker på att komma in.

Spellistan för kvällen kommer självklart att bestå av eget material, men även lite covers som bandet själva har valt ut för denna kväll.

Efter vi har spelat är det efterfest på samma ställe för de som vill.

Come and have a Ravaged Christmas with us!


Ps. Vad gäller ansökan om en till gitarrist i bandet så är detta inte helt klart ännu för er som undrar eller fortfarande undrar om man kan ansöka.

Den tidpunkten ägde rum idag. Då tänkte jag göra något extra kul, men gissa vad jag gjorde just när denna stund infann sig? Jo ja sov. Eftersom ingen jag försökte "fira" denna störda tid med kunde dela den med mig. Inget jag sörjer för, men det hade vart lite kul ändå. Tidpunkten vi pratar om är alltså:

12-12-12
klockan 12:12:12

Löjligt jag vet, men nu är det över.

Nu på lördag (den 15 december) är det final i Musikslaget 2012. Tidigare skrev jag att vi skulle lottas mot den andra 3:an från semifinal 1 om en plats i finalen. Denna lottdragning vann vi och skall alltså spela sist i finalen.
Här är lite övrig information:

Spelschema:
1. The Vile
2. Primary Colours
3. Falls of Mimir
4. Afterburner
5. RAVAGED

Biljettpriser för medlemmar i MFTOR 30:-/person. Annars 40:-.
Biljetter köpes endast på plats i dörren samma kväll.

Evenemanget äger rum på N3's Klubbscen i Trollhättan.

Portarna öppnas 18.30 och alla band har omkring 20 minuter vardera på scenen.

Om man skall se tillbaka på hur det var när man raggade tjejer för 10 år sedan och fram tills idag så har det hänt väldigt mycket. Från en tid där man som 16-åring ständigt gick på blinde dates och frågade chans på folk. Man tejtade en kille respektive tjej i taget. Tjejer tar inte speciellt stor plats om man jämför med nu, vilket inte betyder något negativt i sig.

Går man fram 5 år i tiden så är det mer blinde dates som allt bygger på. Antingen via krogbesök, kompisars kompisar eller internet. Det var en tid då det var ganska lätt att komma i kontakt med tjejer och få en dialog med dem. Något som blivit betydligt svårare i dagsläget. Det var även så att man träffade en person i taget. Tjejerna börjar här hamna lite i en slags övergångsfas, där de börjar ta lite mer plats. De märker att de har mycket att säga till om, att deras röst är accepterad och att de har en fri vilja.

Skulle man se över hur det ser ut idag, så är det nästan uteslutande så att man träffas genom internet eller framför allt genom krogbesök. Det är oftare så att man träffar flera personer samtidigt (gäller inte mig själv) samt att man bara hör av sig till varandra i behov av bekräftelse, uppmärksamhet och ren kåthet. Killar har då under ett par år börjat med denna trend, då man upptäckte att man kan få nästan så mycket man vill ha. Tjejer där emot har upptäckt hur lätt det är att få killar dit man vill genom att exempelvis teasa på dansgolvet och säga fina saker. När man sedan börjar öppna sig och försöka ge lite tillbaka, så är man helt plötsligt för på. Varför? Jo, därför att tjejerna behöver inte bygga på någon spänning längre. Ger man tillbaka till dem för tidigt så tröttnar dem och så glider det bara ur händerna. Det intressanta i sammanhanget är att tjejerna själva i många fall är de som är mest på, men det är först när killar blir det som det blir jobbigt. Mycket knepigt.

Ni har märkt att hur mycket ni kan styra och ställa. Ni tycker självklart det är kul att folk blir intresserade av er efter att ha lagt 1000-lappar och 10-tals timmar/veckan på erat utseende. Killar började för längesedan inse detta med att kunna få det man vill ha och att ta för sig, men det är nu tjejerna kommer ikapp. Det är nu ni börjar teasa på allvar och det är nu som ni är värre players än vad killar någonsin varit. Det är vi som har börjat med det (räknar inte med mig själv här heller) så vi får väl skylla oss själva att ni är så smarta nog att härma oss och få obegränsat med bekräftelse.

Visste ni förresten att i 8-9 av 10 fall är det kvinnan som tar första steget till sex?

Kopierar ett inlägg från följande hemsida:

http://na.se/nyheter/laxa/1.1909703-pepparkaksgubbar-forbjuds-i-luciataget



För att visa er något riktigt pinsamt om hur folk beter sig. Sorgligt är det.

Igår kväll kom en resumé från Darin's dag på tv i avsnitt 7 från Så Mycket Bättre. Man fick då, liksom i alla andra fall, hänga med tillbaka i hans barndom, uppväxt och karriär. Jag har tidigare inte varit så intresserad av denna herre, då han i mina ögon alltid ansetts som en flickidol som inte jag har något att göra med. Hans låtar har jag inte brytt mig om. Men under årets upplaga av Så Mycket Bättre måste jag dock erkänna att han har vuxit mycket i mina ögon. Han är så mogen, jordnära, väluppfostrad, ordentlig, rak, öppen, ärlig, smart och framför allt  ödmjuk! Han är en stjärna, en förebild, han vet om det, men han är samtidigt ödmjuk. Fantastiskt hur en så ung människa som han kan ha så många vuxna egenskaper och ligga före många 35-55 åringar i utveckling, mognad och förstånd.

Igår spelade vi än en gång på Musikslaget i trollhättan. Ett evenemang som alltså är en musiktävling där en jury röstar fram 2 band från varje semifinal att möta varandra i finalen. Totalt var det 10 band som hade anmält sig till årets upplaga. Vi blev inte direktkvalificerade till finalen efter att ha framfört de 3 låtar vi hann med att spela på utsatt tid (20 minuter/band). Vi är själva nöjda med våran lilla show och kunde inte ha gjort det mycket bättre.

När vi var på väg att lämna stället efter det att juryn utsett Falls Of Mimir till segrare och Afterburner till 2:a, stannade en av arrangörerna oss i dörren. Nytt för i år var nämligen att man bestämt sig för att välja ut ett band på 3:e plats från varje semifinal som skulle mötas i en lottdragning där vinnaren av dessa två också går till finalen som en slags joker. Ravaged blev det band som fick den åtråvärda 3:e platsen ikväll och nästa vecka kommer denna lottdragning att äga rum som får utvisa om det är vi som spelar i finalen av Musikslaget eller inte. Mer info om detta kommer efter hand.

Ps. Skrev vid ett tidigare tillfälle att vi skulle spela den 7 december. Denna spelning är dock framflyttad till 2013, i dagsläget på obestämt datum.

OBS! Vi fick igår reda på att vi skall spela på Backstage Rockbar i Trollhättan den 25 december 2012, alltså på juldagen. Tiden är inte bestämd än (återkommer om detta) och priset är sedvanlig garderob och inträde. Förbokning rekommenderas, om ni vill vara säkra på att få plats. Vi kommer att spela i cirka 90 minuter som headline band. Efter spelningen är det efterfest på samma ställe med bandet. Återkommer med mer info vid ett senare tillfälle.

Har börjat åka buss lite mer regelbundet nu igen, mest för att spara pengar. Oftast åker jag buss till jobbet eller handlar och till andra aktiviteter som träning och rep med bandet så blir det enklast med bilen. Dock sparar jag mycket pengar i bensinväg på att göra detta.

Idag skulle jag åka och handla mat igen. Jag går bort till busshållplatsen med min matkasse och ryggsäck och ställer mig att vänta. När bussen väl kommer efter 10 minuter så står det en liten knubbig kvinna på hållplatsen och väntar också. Hon går på som nummer 2 på bussen och är ganska snabb med att ställa sig för att smita före i kön. Sedan visar det sig att den jävla idioten inte har något busskort och skall därmed även ställa sig och betala dessutom! De två som står framför mig knör sig före henne och stämplar sina kort ändå. Jag gör likadant och ger henne medvetet en knuff (då hon både tar upp hela jävla bussen och dessutom är oerhört intelligensbefriad) så att hon verkligen skall fatta att man inte gör så! När hon väl har fått betalt sin biljett så har inte mindre än 16 personer trängt sig förbi henne och satt sig på sin plats, samtidigt som dessutom en 17:e person hinner springa mot bussen, stämpla och sätta sig. Vad gäller antal personer som trängde sig före henne framme hos busschauffören så stämmer det exakt att det var 17 personer som kom på och satte sig före henne. Jag räknade själv till och med, så det är helt sant!

DU (och ni andra tröga idioter som inte vet hur man åker buss!) gå på sist av alla om du inte har giltlig biljett med dig när du går på bussen eller om du har en fråga. Vet man med sig att ens ärende kommer ta tid så skyndar man sig inte först i kön och sedan stoppar upp den. Nackskott på er!

Det är, eller kanske snarare, har varit väldigt populärt att ta självbekräftelse-foto. Nu undrar ni säkert vad jag menar med det, men det är faktiskt egentligen bara så enkelt som att en tjej (oftast tjejer nämligen) som bokar tid hos någon snubbe organiserar modell-bilder av dem. Det går till som så, kan jag tänka mig, (för jag har aldrig gjort det själv), att man åker dit, blir sminkad, får på sig kläder man trivs i (som man antagligen har med sig hemifrån) och sedan blir man fotograferad till ett pris av omkring tusen-lappen.

Varför kallar man då dessa fantastiska modell-bilder för självbekräftelsebilder? Jo, därför att man förmodligen har så dåligt självförtroende (som kvinna, eftersom det verkar vara de som helst gör sådant) och tycker att man inte är tillräckligt vacker som man är. Man måste därför slänga ut hundratals kronor och X antal timmar av sitt liv till en random snubbe som skall få dig tillräckligt vacker så att hela världen tror att du är snygg. När de sedan får se dig i verkligheten är en annan sak.

Jag förstår att kvinnor vill se vackra ut, det är inte det minsta konstigt. Jag själv vill också se bra ut, så enkelt är det. Dock har jag den uppfattningen att jag är tillräckligt snygg redan på de bilder jag är med på att jag inte behöver göra något liknande. Jag skulle däremot kunna tänka mig att göra något liknande den dagen man gifter sig, för då skall man leva med de bilderna i typ 50 år och då är det väl kul om de ser så bra ut att man inte slänger dem efter det att de framkallats. Annars är det meningslöst att lägga ner så mycket tid och kostnader på något sådant. Varför? Jo därför att kvinnor är vackra ändå. Både utan smink, utan BH under T-shirten eller med jogging-byxor och knull-rufs på morgonen. Det är endast ni själva som tror att ni måste vara modeller för att uppskattas av omvärlden. Visst att normen för en kvinnokropp är sådan enligt mode etc, men det intressanta är att genomsnitts-kvinnan ser inte ut som en skylt-docka. De är unika. Skylt-dockorna är kopior av varandra, av ett original.

Så tänk på det brudar där ute, ni duger ta mig fan mycket bättre som ni är än genom att ni skall göra er till och vara vackra 24/7. Jag är inte det. Jag är snygg när jag vill vara det. Det räcker. Utan självbekräftelse-foton och onödiga utgifter  Jag upplevs bäst IRL (in real life). Vill du ha mig får du ta mig som jag är. Så enkelt är det. Det borde gälla er också. =)

Just det. Alla människor snackar skit, så enkelt är det. En del människor gör det dock mer frekvent än andra. Här kommer nu förklaringen till detta.

Man brukar ju säga att folk som snackar skit om andra i din närvaro också snackar skit om dig i din frånvaro, och det är bara så det är. Alla snackar skit, en del gör det ofta, andra mer sällan, men alla gör det och framför allt, alla har någon gång gjort det. Jag tror att anledningarna till varför man snackar skit är någon/några av dessa:

* Osäkerhet vad gäller gruppering av människor. Alla människor vill ha ordning och reda och vi är väldigt bra på att generalisera och gruppera saker för att de ska passa oss. Alltså snackar vi här skit om folk för att vi anser deras beteende på något sätt vara dåligt, och vill att andra skall ha samma åsikt så att man kan lägga personen i ett fack. Man vet då hur man skall förhålla sig till personen, eftersom andra tydligen tänker samma och det blir ett belägg för hur man skall bete sig i fortsättningen gentemot personen.

* Avundsjuka. Personen i fråga har alltså en egenskap eller ett beteende som du är avundsjuk på och snackar skit om detta för att folk inte skall tro att du bryr dig. Att det är en världslig sak för dig och att du skiter i vilket. Egenskapen eller personen du offentligt sett försöker trycka ner på något sätt är egentligen en förebild till dig som du själv inte klarar av att erkänna. Du vill ha andra saker och/eller egenskaper som personen har, som inte du har etc.

* Vilja att hitta någon som delar ens åsikt. Då slipper du vara ensammast i världen om att tycka illa om en person om flera delar din uppfattning. I en grupp, exempelvis på arbetet, om alla hatar en person helt plötsligt, är det mycket lättare att kicka dem eller frysa ut dem ur gruppen. Det är lättare att demonstrera och vägra saker på jobbet om du kan få alla att tycka illa om ett beslut eller en kollega. Här blir dock skitsnacket nästintill mer som mobbning.

* För att framhäva sig själv och vara nedlåtande mot andra så kan skitsnack ses som ett alternativ. Du berättar då om andras brister som antingen är exakta eller överdrivna för att framhäva dig själv som perfekt, oövervinnerlig och felfri. Samtidigt som andra blir sågade.

* Eller så snackar man helt enkelt skit om en person för att man själv tycker de har en konstig personlighet enligt dina egna värderingar och åsikter, eller för att man är besviken på personen i ett eller flera sammanhang. Då snackar man helt enkelt skit för att ge den personen dåligt rykte och bli illa omtyckt av andra också.

* Sista saken jag kommer på när det gäller skitsnack är att man gör det för att informera sina vänner om ett beteende, exempelvis att vara otrogen mot någon annan, för att dina vänner inte skall begå samma misstag själva. Det är alltså mer som en informativ och kärleksfull anledning då man vill förebygga att vänner blir ledsna eller bedragna etc.

Vad tror du? Vilken anledning finns det till varför du själv snackar skit? Finns det någon mer anledning än de jag lyckades brain-storma fram just nu, om varför människor snackar skit om varandra?

Dags att skriva ett hyllningsinlägg utan positiva lovord med betoning på sågning och mycket ris. Har följt Så Mycket Bättre även i år, och jag bevakar det noga. Jag tycker om programserien och dess upplägg, där artister umgås som privapersoner, tolkar varandras låtar på rikigt bra sätt och dessutom delar med sig av självbiografiska delar från sina karriärer och liv. Tänkte skriva lite kort om det som setts i årets program än så länge. Rent generellt sett har det varit rikgit bra, bortsett från vissa saker. En av dessa saker är Olle som är lite svår och komplicerad.

Den andra saken är Sylvia Vrethammar. Kvinnan som tror hon är en riktig primadonna och drama queen. Dessvärre är hon rent generellt sett till alla inslag med henne både omogen, barnslig, självupptagen, högljudd, snobbig, socialt störd och en mycket dålig sångerska bland annat. Hur hon rör sig på scenen så borde hon även tro att det är sexigt med 60-åriga kvinnor som vickar på höfterna och rumpan i kameran, men det är äckligt och avtändande. Jag tycker hon har ett oerhört störande beteende, bara så att ni vet. Jag gillar henne inte och hon förtjänar inte mer uppmärksamhet och jag orkar inte förklara alla saker i programmen som motiverar mina åsikter heller. Dessutom tänker jag inte fortsätta att komma på fler negativa saker om henne än jag redan skrivit.

Köpte för längesedan ståplatsbiljett till Sabaton i Lisebergshallen. När det gått några dagar visade det sig att man var tvungen att flytta fram spelningen till ett annat datum för att efterfrågan på biljetterna var så stor. Man bestämde sig för den 16 november där arenan man flyttade till var Scandinavium, som rymde 6.000 tokiga metal-fans. För det var precis det dem var. Tokiga. Galna. Lyckliga. Svettiga. Engagerade. Ja, helt enkelt en helt fantastisk publik under hela Sabaton-spelningen. Hur var då förbanden undrar ni kanske? Vänta, svaret på den frågan kommer längre fram...

Träffade en helt okänd brud igår på krogen. Vi satt och tjötade lite med varsin alkoholhaltig dryck och hade en riktigt trevlig stund. Tillslut kom det där med jobb upp, då jag berättade för henne att jag är sjuksköterska på IVA. Det intressanta med detta var egentligen hennes underbara reaktion. Hon tittade då på mig med världens varmaste leende och glittrande blåa ögon samtidigt som hon sa; "Vad fint". Jag kunde inte låta bli att små-le tillbaka för jag tyckte det var så fint sagt av henne. Jag blev till och med rörd och alldeles till mig. Det var nästan så att det var jobbigt att bli generad av det och inte veta riktigt vad jag skulle ta vägen. Sen när jag tittade på henne igen så såg jag fortfarande hennes fina ögon och leendet var kvar. Trodde inte det kunde bli större än det redan var, men hon kunde tydligen le ännu mera.

Jag har aldrig varit med om att någon tycker det är fint av mig att välja det yrket jag har. Det är ju bara något jag har valt liksom. Självklart att jag älskar det (NUMERA!!), för det är ju inte för pengarna man gör det, men jag har aldrig lagt några värderingar i det på det sättet.

Alltså tänk er själva. Jag berättar för en okänd person att jag är sjuksköterska och hon tycker det är fint. Det säger ganska mycket om hur man är som person egentligen. Både hur jag som yrkesverksam är, men framför allt hur hon själv är som person. Att tycka det är fint att en helt vanlig människa som jag lägger 5 dagar i veckan på att andra människor skall må så bra som möjligt och hjälpa dem med allt möjligt så gott man kan. Att ständigt vara där för någon annan och att vara där för deras skull. Att tycka det är fint av mig att välja och utföra det yrkesval jag har utbildat mig till.

Det är inte bara det gamla vanliga liksom "tack för att du ger mig två panodil när jag har huvudvärk" eller något annat som man stöter på lite titt som tätt på sin arbetsplats, som självklart också är betydelsefullt att få höra emellanåt. Detta är dock enormt mycket större än så. Det är vackert, respektfullt och kärleksfullt. Det är otroligt högt värderat.

Så tänk på det alla ni där ute som arbetar med människor på något sätt. Vad fint av er att ni valt att göra det tillsammans med mig. Sträck på er och var stolta.

Kvinnomisshandel. Det kommer detta inlägg handla om. Vi vet att det finns och det är sjukt tragiskt att det finns! Det är i och för sig sjukt att all typ av misshandel finns, oavsett om det gäller barn, ungdommar, bebisar, män, pojkar, flickor, kvinnor eller invandrare, för att bara nämna några exempel...
Dock kanske det är så att det är just kvinnomisshandeln som  är störst? Eller att det är den som man tror är störst "i offentligheten"? Jag vet inte exakt i skrivande stund hur ofta någon människa blir misshandlad, oavsett kön, ålder eller nationalitet, så därför kan jag inte jämföra siffrorna för er om vad som är vanligast eller inte. Det är dock inte intressant i detta sammanhang, då det oavsett är helt sjukt att man kan slå en människa som är, eller blir, tillräckligt underlägsen för att kunna försvara sig och slå tillbaka. Det är ju ofta det som är misshandeln att den ena bara ger och ger, slag efter slag, spark efter spark, knivhugg efter knivhugg osv, samt en person som bara får ta emot och ta emot, slag efter slag, spark efter spark, knivhugg efter knivhugg osv.

Pratade med en helt random tjej på krogen för några veckor sedan. Vet inte riktigt hur vi kom in på samtalet, men det framgick i alla fall att hon hade blåmärken och så vidare i ansiktet som hon hade försökt dölja under sminket så att hon kunde gå ut på krogen med sina vänner. Det framgick att det var hennes pojkvän som hade delat ut slagen. Visst att jag var lite berusad, men inte kunde jag se några blåmärken och andra sår på hennes kropp. Det är då man förstår vad lite man faktiskt vet om andra människor. Inte hade jag en tanke på att hennes liv skulle se ut så? Det är ju inte direkt det första man tänker på när man ser en människa som är sminkad eller oavsett, när man ser en människa överhuvudtaget, så länge det inte är helt uppenbart hur det ligger till.

Tragiskt är det i alla fall att en människa skall behöva motstå sådant. Vi tar nu exemplet ovan med den här tjejen. Låt oss säga att hon bokat in en träff med sina tjejkompisar i slutet av veckan då de ska ut på krogen. Någon dag senare blir hon misshandlad så pass att det syns i hennes ansikte. Där står hon då och funderar på om hon ska kunna umgås med sina polare som de bestämt, med tanken på de "ärr" och "sår" hon har. Istället bestämmer hon sig för att inget skall få stoppa henne. Hon förbereder sig som vanligt på kvällen, förutom den skillnaden att hon nu har blåmärken och sådant som hon skall sminka över. Hon går ut med vännerna på krogen och är helt medveten om hennes bultande kinder som ömmar av blåmärken, men som inte längre syns utåt. De finns dock kvar under sminket, där någonstans. Sedan träffar hon mig, som tror att hon är som vem som helst, helt ovetande om hur hennes liv ser ut och har sett ut de senaste dagarna.

ENGLISH VERSION:

The Ravaged blog is restarted again, but this time we will almost always write in Swedish, because that almost everyone that follow us seriously knows that language better than English, including myself. Our official homepage and Facebook group will continue with English band-news!

We have begin recording our next album at the moment, more info will come later on in Swedish.

We are going to play at Trollhättan twice this year, 1st and 7th of December. More info will come in Swidish.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

SWEDISH VERSION:

Som vissa av er säkerligen redan har lagt märke till så har Ravaged-bloggen återuppstått igen. Detta för att på ett framgångsrikt och seriöst sätt kunna nå ut med band-info till omgivningen och alla fans på ett mer regelbundet och detaljerat sätt. Den här gången är dock tanken att de flesta inläggen endast kommer att vara på svenska, av den anledningen att majoriteten av de som känner till oss och följer oss faktiskt behärskar detta språk bäst, precis som jag själv. Därför känns det meningslöst att skriva på engelska i bloggen, när det är fåtalet människor som har engelskan som modersmål mer eller mindre. Jag kan dock glädja er med att nyheterna på våran officiella hemsida kommer att vara på engelska.

Just nu har vi tagit klivet in i studion igen för att påbörja våran nästkommande skiva. Mer information om detta vid ett annat tillfälle...

Tanken är även att vi minst kommer spela live två gånger till i år. Den 1 december under semifinal 2 av 2 på Musikslaget samt den 7 December. Mer information om dessa gig kommer när vi vet mer om dem.

För inte så längesedan publicerades en video på internet och på tv angående hur dåligt vårat nya läkemedelssystem fungerade. Egentligen tycker jag att ni skall kolla på klippet själva och läsa artikeln, för det känns meningslöst att skriva av allt här en gång till, när det redan finns liksom (se länken nedan).

Skall börja med att nämna att en patient är otroligt mycket och att jag förmodligen kommer att missa en hel del saker i detta inlägget som ändå stämmer med verkligheten osv.

För det första så är en patient olika beroende på vem man frågar. För de som är mest centrala i sjukvården, alltså personalen och anhöriga, är en patient exakt så som det alltid skall vara. Där är en patient en människa som är i behov av vård av någon anledning, vars hälsa skall bevaras trots sjukdom, precis som integriteten, självbestämmandet och människovärdet. Att inte bli ett föremål som ingen direkt bryr sig om. Att få sin vård på ett säkert och evidens-baserat sätt. Att känna sig trygg då man vårdas i någon annans händer.

Frågar man istället personer som på något sätt har hand om att organisera sjukvården så är ordet patient en helt annan sak. Offentligt sett har dessa personer precis samma värderingar och åsikter som ovan, men i själva verket skiljer de sig ändå en del ifrån varandra. Dessa personer tycker nämligen att all offentlig sjukvård i första hand skall bestå av besparingar, nedskärningar, omflyttningar så att sjukvården hela tiden är så billig som möjligt, försämrar personalens förmåga att se hela människan. Det finns varken tid till att göra det och eftersom det finns för lite personal så finns det även ingen som kan göra dessa observationer heller. Visst är det sunt att tänka kostnadseffektivt, men eftersom forskningen går framåt, man kan bota mer och mer diagnoser så att medel-livslängden ökar, så rimmar det lite dåligt att det skall vara gratis. Vi som arbetar med sjukvård vill att patienten skall få det bästa. Personerna som styr våran budget menar istället att sjukvården skall vara så billig som möjligt. Man skickar iväg en patient på ultraljud istället för magnet-röntgen, för att denna undersökningen är billigare, för att nämna exempel.

Dessa personer ser även patienter som brickor i ett spel, precis som personalen, som man kan flytta hej vilt mellan sjukhus och avdelningar. Där försvinner både självbestämmandet, integriteten och människovärdet väldigt fort och lätt.

Som en liten slutkläm på detta så tänkte jag bara berätta min uppfattning om vart ordet "Patient" kommer ifrån. Jag tror nämligen att detta begrepp måste komma från England, och här är motiveringen.
En patient ligger på sjukhuset och väntar på läkaren. Personalen säger till honom "you have to be patient". Alltså kallar man patienterna för tålmodiga och det är ju precis så som dagens sjukvård fungerar. Man måste ha tålamod (om man inte är triagerad som röd, orange, MIG-bedömd eller IVA-patient exempelvis) för att man skall få sjukvård. Man måste vara tillräckligt frisk för att vara sjuk.

Dagens vårdgaranti är även den helt felaktig enligt min mening. Den handlar inte så mycket om garanterad vård, utan snarare om en garanterad väntetid innan läkaren är så illa tvungen att ge dig vård. Hur många får inte en tid till läkare inom 3 månader? Då menar jag alltså de personer som inte använder vårdgarantin på andra sjukhus eller är påstridiga om att få en tidigare tid i samband med att någon annan lämnat återbud. Åker du till akuten kan du få vänta cirka 12 timmar på läkaren (om du inte är döende) och på vårdcentralen skall en stressad läkare ge dig korrekt diagnos inom en orimlig tid på omkring 10-20 minuter.

Säga vad man vill om Jonas Gardell. Om hans personlighet. Om hans homosexualitet. Om hans sätt att vara. Men en sak har han alltid varit helt sjukt jävla bra på och det är på att skriva böcker och göra filmer! Jag gillar hans böcker, filmer och hans sätt att se på saker. Hur verkligheten skildras, ofta för människor som står lite utanför samhället. Människor som blir mobbade. Människor som är homosexuella. Människor som är sig själva och skiter i vad andra tycker, så länge ingen tar skada av det.

Nu mina vänner kommer det stora avslöjandet  Svaret på frågan som ni alla någon gång har letat efter. Frågan ni sökt svar på är; "Varför blir man en player?". Svårare fråga än så blir det inte den här gången. Däremot är det kanske svaret som tar mest tid, så därför börjar vi med att besvara denna fråga direkt. Svaret handlar dock bara om ett enda centralt begrepp, nämligen BEKRÄFTELSE, precis som i så många andra tillfällen.

Man blir helt enkelt en player för att tillfredsställa behovet av bekräftelse ännu mer än vad man får till vardags. Genom att välja att vara en player så får du regelbunden bekräftelse, som förutom det rent existentiella behovet att vara en människa, även inkluderar att du ser bra ut, är attraktiv och att folk vill ligga med dig.

Genom att playa får du reda på saker som att du är snygg, att andra blir kåta av dig och att du får dela något sjukt mysigt med en annan människa. Vem skulle inte vilja ha detta? Vem skulle inte vilja få reda på att man ser bra ut? Vem skulle inte vilja veta att andra blir så kåta av dig att de vill ha sex med dig? Vem skulle inte vilja ligga, bara en sådan sak? Alltså, inte för liggandets skull (som statistik) utan för att det är så gött!

Personligen har det där med att vara en player aldrig varit lockande i mina öron, det ska ni verkligen veta. Klart som fan att jag tänder på kvinnor, på deras kroppar, att ha sex med dem och så vidare. Jag skulle dock aldrig klara av att ha flera tjejer samtidigt, eller att träffa tjejer för att leka av mig. Jag har inte samvete för det, då det känns så sjukt kvinnoförnedrande, egoistiskt och ohygieniskt samt att kvinnan då är en mer aktiv upplåsbar Barbara. Vad är meningen egentligen med att sätta på 3-4 olika brudar på en vecka, som inbördes är helt ovetande om varandra, men som ger mig ökad statistik in the mission of Besegrade Fittor? Jag har som sagt var inte samvete av att ligga och guppa med en tjej och samtidigt veta att hon är nummer 4 denna veckan. Man gör inte så, så enkelt är det. Lika väl skulle inte jag vilja att det var tvärt om, att man ligger med en tjej, som legat med 3 killar före mig denna veckan. Det är ju bara äckligt! Inte fan känner man sig unik då inte. Då handlar det inte om mig som person utan om att ligga, skit samma vem personen är.

Förutom att man blir en player pga anledningarna ovan om bekräftelse och sex etc, så är det även på grund av att samhället ser ut så idag. Alla springer runt och ligger med alla, är falska, ljuger och följer grupptrycket med det som är "inne" idag, alltså att playa. Till och med tjejer har börjat syssla med sådant numera, men de flesta är förmodligen så omedvetna om detta att de inte ens fattar det själva, när de springer runt och teasar 4-5 killar på krogen/kväll. Du själv tror att du är unik och blir därför intresserad av tjejen i fråga, som dessvärre bara gör detta för att få den bekräftelse som krävs för att hon skall må bra. Att hon skall känna att timmarna framför spegeln och på gymmet ger resultat. Hon är då helt plötsligt snygg, tillräckligt för att få folk i din omgivning att bli så kåta och att de vill ha dig naken. Sedan svansar du efter den där tjejen hela kvällen i tron om att hon sett något speciellt hos dig, när det i själva verket bara är stressande för henne att folk följer efter henne. Hon tyckte att det var okej att teasa, när honsjälv hade makten om vad som är tillräcklig bekräftelse och inte, men inte att bli förföljd när hon själv inte vill det.

Så fort en brud i åldrarna 18-24 som pratar om omtänksamma killar så kallar de dem för toffel. Det är mycket intressant egentligen, då det verkligen gäller majoriteten av hela denna åldersgrupp av våran kvinnliga befolkning verkar det som. Personligen så är det mycket vanligt förekommande att kalla mig för ord som pedant, toffel och bög. Mycket spännande kombination måste jag säg, framför allt eftersom inget av det stämmer in med verkligheten och att det alltid är personer som inte känner mig som kläcker ur sig dem. Hade en tjej hos mig för någon vecka sedan, vi var båda intresserade av varandra, men det tog henne cirka 2-3 timmar innan hon hade frågat mig om jag var;

Då var det dags kände jag, att nämna lite om hur det går med mitt band såhär efter Knorrfest och allt. Det var ju ett väldigt långt tag sedan nu om man säger så, så det är verkligen på tiden!
En av andledningarna till att det inte kommit så mycket nytt om mitt band är nog egentligen den logiska förklaringen att det har inte hänt något intressant att nämna sedan just Knorrfest. Vi har fått upp ett gäng bilder från spelningen där i somras som ni kan se på facebook. Ni som inte har kollat hittar albumen med bilder här:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10151098480328191.446934.703593190&type=1
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10151022274342031.420348.730802030&type=3

Ni som vill följa bandet på facebook kan göra det på denna sida och hålla er uppdaterade om allt som händer bandet, skivinspelningar och gig: https://www.facebook.com/Ravagedband
På ovanstående sida kan du även lyssna på våran EP "Scream It Out" under "BandPage". Vill du hellre lyssna på låtarna på youtube kan du göra det här:
http://www.youtube.com/user/Ravagedband?feature=g-user-u
Vill du boka oss för spelning, kommentera detta inlägg eller kontakta Roon Don L. Lee på Google+.

Hur som helst, åter då till lite ny band-info;
Vi håller på att arbeta på en ny hemsida, som beräknas vara klar inom ett par veckor. Vi håller på att arbeta med att våra låtar skall hamna på Spotify, som ju var tänkt skulle ske redan för några månader sedan, men det tar lite tid. Dessutom är det dags att börja repa inför ett nytt studioalbum som förmodligen kommer påbörjas i höst. Inför nästa år hoppas vi att det blir en rad med spelningar att skryta med och inte bara Knorrfest som vi själva arrangerar. Som om inte detta vore nog, så är det även tänkt att vi skall boka in ett release-party för våran EP "Scream It Out" (som alltså skall upp på Spotify) samt förhoppningsvis lira i Musikslaget 2012. Mer information om dessa saker kommer när det börjar närma sig...

Då var det dags kände jag, att nämna lite om hur det går med mitt band såhär efter Knorrfest och allt. Det var ju ett väldigt långt tag sedan nu om man säger så, så det är verkligen på tiden!
En av andledningarna till att det inte kommit så mycket nytt om mitt band är nog egentligen den logiska förklaringen att det har inte hänt något intressant att nämna sedan just Knorrfest. Vi har fått upp ett gäng bilder från spelningen där i somras som ni kan se på facebook. Ni som inte har kollat hittar albumen med bilder här:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10151098480328191.446934.703593190&type=1
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10151022274342031.420348.730802030&type=3

Ni som vill följa bandet på facebook kan göra det på denna sida och hålla er uppdaterade om allt som händer bandet, skivinspelningar och gig: https://www.facebook.com/Ravagedband
På ovanstående sida kan du även lyssna på våran EP "Scream It Out" under "BandPage". Vill du hellre lyssna på låtarna på youtube kan du göra det här:
http://www.youtube.com/user/Ravagedband?feature=g-user-u
Vill du boka oss för spelning, kommentera detta inlägg eller kontakta Roon Don L. Lee på Google+.

Hur som helst, åter då till lite ny band-info;
Vi håller på att arbeta på en ny hemsida, som beräknas vara klar inom ett par veckor. Vi håller på att arbeta med att våra låtar skall hamna på Spotify, som ju var tänkt skulle ske redan för några månader sedan, men det tar lite tid. Dessutom är det dags att börja repa inför ett nytt studioalbum som förmodligen kommer påbörjas i höst. Inför nästa år hoppas vi att det blir en rad med spelningar att skryta med och inte bara Knorrfest som vi själva arrangerar. Som om inte detta vore nog, så är det även tänkt att vi skall boka in ett release-party för våran EP "Scream It Out" (som alltså skall upp på Spotify) samt förhoppningsvis lira i Musikslaget 2012. Mer information om dessa saker kommer när det börjar närma sig...

Sitter och grunnar lite över en dialog som jag hade igår kväll och i förmiddags med en vän. Det handlade egentligen om en skit sak, där vi båda hade olika uppfattningar om hur en viss situation hade varit. Då vi inte upplevde den tillsammans, blir det naturligtvis lätt att man övertolkar saker efter sin egen hjärna, så som man tror att det borde vara. Inte så konstigt, det händer lätt så när man skall diskutera saker genom sms istället för att prata om dem ansikte mot ansikte med en ärlig betoning i grund och botten.

Det intressanta med detta var att jag tyckte hon var svår och hon tyckte att jag var svår. Dessutom tycker inte jag själv att jag är det, och inte heller hon själv tycker att hon är det. Vi tycker alltså båda att den andra är komplicerad, men samtidigt att vi själva inte är det. Hur går detta ihop? När blir man komplicerad eller svår egentligen? Personligen anser jag inte att jag är svår, det gör jag verkligen inte, men ändå uppfattade omgivningen mig som det i situationen ovan.

Är det så enkelt som att man blir komplicerad eller svår så fort man har en människa i sin omgivning som inte förstår hur man själv tänker?

Jag själv vet ju exakt hur jag ser på en viss situation, alltså är jag enkel. Min vän som i det här fallet inte förstår min synvinkel, anser då att jag är komplicerad eller svår? Jag själv tycker att min vän är det samma, men till vilken grund? Är det för att jag inte förstår hur hon tänker? Alltså endast på grund av att vi är så olika, har så olika värderingar och åsikter om något att vi inte kan omvända oss för att förstå den andre? Kanske till och med vägrar förstå den andre medvetet/omedvetet, för att själva på något sätt vara segrare i situationen och därmed även en enkel och okomplicerad person?

Vad tror du om detta?

Nämen, vad menar jag med det nu då? Jo, det skall jag tala om för er. Sitter hemma och kollar lite random youtube klipp och då kommer det ju alltid upp en jävla massa andra förslag på saker man kan kolla på, som i de flesta fall är helt ointressanta för min del. Nåväl. Mitt bland sådana videoklipp kommer det titt som tätt upp diverse olika videobloggar. Visst kan det vara roligt med en sådan, det är inte det som är själva grejen. Problemet är att de flesta man någonsin tittar på är otroligt mycket inriktade på fjortisar och brats. Då snackar vi inte Magnus Betnér, och sådana "vuxna", mogna, moderna och professionella komiker/talare/skådespelare. Vi snackar genomsnittet på svenska folket, i synnerhet, på svenska tonårsflickor (åldrarna 13-22), där en del 22-åringar fortfarande beter sig som 13 och har intellekt som en 10-åring.

Oavsett vad man har för åsikt om själva bloggaren, så finns det en anledning till varför man börjar med en videoblogg just. Anledningen är; bekräftelse. Precis som när det gäller så mycket annat i dagens samhälle, kolla bara på Facebook som bara är uppbyggt på en enda sak, nämligen på att existera och att få bekräftelse för allt man gör, ser, fotograferar, checkar in och ja gud vet vad. Skillnaden med att göra en videoblogg är dock att man visar upp sig själv i ett rörligt format, där man kan visa upp hela sitt icke-verbala register och det kroppsspråk man dagligen använder, samt tonläge och sättet man pratar på. Dessvärre verkar de flesta inte förstå att det är så mycket mer av sig själv man visar utåt när man är på film, mot om man istället hade använt sig av fotografier och skrift. Man får en helt annan bild av en människa. Visar det sig då att den video-bloggande personen istället är en mogen person, men beter sig som en tönt i bloggen, så kommer alla tycka att personen är omogen. Dessvärre finns det allt för få personer som inser att man kan göra tvärt om, nämligen att vara grymt omogen men låtsas vara mer vuxen än man faktiskt är, genom att just tänka på saker som tonläge, kroppsspråk, hållning och icke-verbal kommunikation, för att nämna några exempel.

Nåväl, man startar ju även en videoblogg av anledningen bekräftelse vilket gör att man kan sitta hemma varje dag, filma sig själv och lägga upp det på youtube. Man kan då få hur många likes och tittar som helst, trots att klippet i sig är 30 sekunder långt och handlar om; "idag har jag ätit filmjölk, det regnar ute, imorgon skall jag klippa mig och hämta min valp som jag har köpt och det skall bli mycket roligt, yippiiiii. Måste även berätta om en kille i min klass som..... och han är bara så för mycket för mig, bla bla bla bla". Alltså, kort och gått, ett inlägg som inte handlar om något vettigt alls, mer än just hållning, kroppsspråk, icke-verbal kommunikation, tonläge och brist på intelligens.

Ändå lyckas personen vara en TV-stjärma i sitt eget hem, utan att varken vara förtjäna det eller egentligen komma någonvart med den skit man pratar om. Så om du vill bli en TV-stjärna, eventuellt skämma ut dig för hela svenska folket, eller få mer bekräftelse och kändisskap än vad du har i skolan, starta en videoblogg, men tänk dig för. Lycka till.

Som ni säkert redan känner till så är jag fotbollsmålvakt, eller kanske snarare skall säga, VAR fotbollsmålvakt. För 20 år sedan, då jag var 6 år gammal, tog mina föräldrar med mig på min första fotbollsträning. Då var det mer inriktat på "boll och lek" än på hårt spel, närkamp och snygga frisparksmål. Då handlade det mer om att ha roligt med en fotboll. Att förstå hur roligt det är att motionera, samarbeta med andra, vara en liten del i något större och att sträva efter ett gemensamt mål. Det blev senare mer och mer viktigt att man presterade och tränade hårt på egen hand för att klara av att prestera när det gällde som mest, nämligen på matcherna.

När jag var 10 år gammal började jag testa på att vara målvakt för första gången, och tillslut var jag fast. Varför väljer man då att bli målvakt? Det är väl att göra mål som är det roligaste? Jag började dock stå i mål av en helt annan anledning än att göra avgörande och snygga räddningar. Det var nämligen så att jag under hela min uppväxt har drömt om att vara ishockeymålvakt, vilket jag iofs fortfarande gör, då de är så jävla coola i deras utrustning och målvaktsmasker! Dessvärre var det redan 5 målvakter i mitt ishockeylag och alla var söner till tränare, varför mina föräldrar inte trodde jag skulle få stå så mycket och dessutom sa de "ska du verkligen stå där bak och få den hårda pucken på dig?!". Hur många barn vill stå i mål då?

Så när jag spelat fotboll i några år testade jag på att vara målvakt för att det fanns sån liten chans för mig att vara det i ishockey, samt att pucken gjorde ont. Jag var även bollrädd och hade glasögon, vilket var ett stort problem när man skulle nicka och så vidare, samt att det gjorde så ont när man fick bollen i ansiktet. Som målvakt skulle jag då dessutom testa på att träna mina reflexer och träna bort min bollrädsla. Tillslut var jag fast! Det var ju hur kul som helst, även om det tog 3 år innan jag fick lära mig hur man skulle landa när man slänger sig, varför framför allt min högra axel är helt åt helvete fortfarande i vissa sammanhang.

Hur som helst. I februari 2012 skulle det då hända, det som inte fick hända. Jag var på fotbollsträning, på konstgräs, minusgrader, snö, halka och sent på kvällen. Jag gjorde en förflyttning i sidled som inte gick som jag tänkt mig. Foten fastnade, bollen gick in och jag vred om benet och satte mig på min egen fot. Det kändes som att vrida ur en disktrasa ungefär när smalbenet och fotleden krossades. Ont som fan gjorde det och jag kommer ihåg exakt hur det hela gick till. Jag har skrivit de förut här i bloggen, så läs de inläggen om ni vill veta mer ingående om vad som hände och varför etc:


Avslutar än en gång med en av de snyggaste reflexräddningarna jag någonsin gjort under min 20-åriga karriär. Nu är det dags att gå vidare, men dessa dagar kommer alltid leva kvar som vackra minnen i mitt liv som jag aldrig någonsin hade velat vara utan! Jag var ALLTD KUNG på planen när det gällde och det är väl då man skall vara bäst av alla?!

En gång på sjuksköterskeprogrammet hade vi en herre som föreläste för oss om att vara utanför. Om missbruk och misshandel och allt som hör till. Jag har nämnt honom tidigare i den här bloggen, så kommer därför inte göra det speciellt ingående igen. Det viktigaste att känna till med denna man är att han i sin ungdom hamnade i fel kompisgäng och i den identitetskris som han befann sig i så valde han att umgås mer och mer med dem. Anledningen var nämligen att där var han någon. Han betydde något för någon annan, även om det var på fel sätt. Hans polare tyckte han var en schysst snubbe som bjöd friskt på sprit och liknande, även om han somnade först av alla varje gång. Detta fortsatte med mer missbruk, misshandel och ja ni vet, tillslut var han en av dem. Vännerna ringde till honom för att han var rolig och schysst som fan och gjorde precis det man bad honom om. Han själv kände att han var någon, att han behövdes och han slapp vara ensam om dagarna.

Sedan jag flyttade hit så har jag verkligen försökt, på mitt eget sätt, att ta mig in i kompisgäng genom att kontakta okända människor i närliggande orter för att ha något att göra med på dagarna. Ha någon att chatta med. Ha någon att fråga hur helgen har varit. Sökandet efter ett gäng som man kan göra allt med. Som man kan hänga med på vardagarna, när man är ledig från jobbet och dra iväg på massa roliga evenemang/resor.

Nu kanske det låter som om jag är världens ensammaste människa, men riktigt så illa är det inte. Jag har allt vänner, arbetskamrater och jag vet att vi har roligt ihop och så vidare. Det är jag medveten om. Däremot träffar jag för få av dessa på min fritid av olika anledningar och det leder på något sätt till en social störning av undran varför ingen vill hänga med mig. Varför ingen kommer på mina kalas etc. Varför tjejer man väl träffar ifrågasätter om man är homosexuell, bara för att de aldrig varit med en kille som visar kvinnor den respekt och ömhet som de förtjänar.
Dock har jag kommit så långt i mitt engagemang att hitta polare att jag börjar bli frustrerad över att alla dessa "relationer" bara glider ur mina händer, innan de ens har börjat. Att folk är så rädda för att träffa nya människor. Antingen väljer man att inte skriva varje dag, för att inte vara för på, så att tiden bara går och sen är det typ försent eller så skriver man oftare för att få en chatt-dialog som sträcker sig över flera timmar och att man kan höras dagen efter. Det är då det börjar likna något. Folk söker kontakt med mig och inte bara tvärt om. Folk undrar hur jag har det. Folk minns att vi tjötade igår och att de var roligt och trevligt.

Likt mannen i ovanstående exempel, som gjorde saker som omgivningen (hans "dåliga" vänner) ville för att få bekräftelse och existens, så har jag kommit på mig själv i att jag börjat göra precis likadant, fast på ett betydligt hälsosammare plan. Jag som en gång fick MVG i massage och inte har velat massera alla jag känner, inte ens berättat för mina lagkamrater med sträckningar etc att jag kan massera, för att jag vill inte ha det som "jobb". I fotbollslaget ville jag bli förknippad med den "målvaktstalangen" jag var och inte som lagets bänkvärmare och massör. Därför. Nu däremot har jag börjat erbjuda folk massage för att visa att jag är en bra människa och för att få en anledning att umgås med människor. Självklart håller jag på i 1,5 timme (vilket är längre än vad en behandling håller på som man betalar för) och min behandling är självklart gratis. Bara för att ställa upp på medmänniskor. Dessutom är det kul att få människor att må bra och social stimulans är verkligen nödvändigt för att jag ska må bra.

Det är alltså oerhört lätt att fastna i det att man söker efter en grupp-identitet där man gör saker som man tror passar in i omgivningen för att man skall bli populär etc och omtyckt. Att folk skall vilja träffa mig typ 1 gång/vecka för att få massage, så att de njuter och blir glada. Medan jag själv gör det för att vara snäll och för att lära känna nya människor. För att jag skall få lite socialt umgänge och kanske komma in i ett gäng. Att folk ska fatta vilken bra människa jag är, så att jag är välkommen till dem igen, fast i andra sammanhang.

Jag är till och med sugen på att börja spela fotboll igen, ibland (mycket sällan!) bara för att få ännu mer bekräftelse om att vara störst, bäst och vackrast. Om att vara någon. Om en identitet i en grupp. Och självklart, för bekräftelsen att vara bäst i världen varje gång man räddar ett skott.

Satt med min handledare igår och beundrade NU-sjukvårdens intrnät respektive hemsida. Vi var båda fulla av beundran, eftersom att ingen av oss kunde förstå hur man kan göra så oerhört fula och svårhittade hemsidor?! Världens fulaste layout och helt omöjligt att hitta saker. Det måste vara en riktig idiot som har skapat dessa sidor, på riktigt alltså. Som om inte detta vore tillräckligt så finns det även en hel rad av mappar och sidor som är gamla, och då menar jag inte typ två veckor, utan uppåt 4-5 år. Man hittar alltså scheman för läkare som är från 2009 och så vidare. Ja ni fattar ju.

När vi börjar klicka runt på andra sjukhus i VG-regionen så möts vi av samma förundran. Deras hemsidor är precis lika fula och svårhittade som våra. Inte ett dugg oväntat i och för sig, men ändå. På skaraborgs intranät kan man följa någon från deras sjukhuslednings twitter. Ärligt talat. Vem i hela världen är så besatt av en sådan person som fattar nada att man väljer att följa dem via twitter? Shit alltså, ni som gör det; Vad fan sysslar ni med? Vad tror ni att ni skall få ut av det? *Suck* Lika bra att lägga ner. Ännu mer intressant är hur en person i sjukhusledningen kan tro att de är så jävla populära att en hel region vill följa dem på en helt 110"% arbetsrelaterad twitter-sida?

Är man i så stort behov av positiv bekräftelse som överbetald, pengakåt sjukhuspolitiker-idiot att man måste skaffa en twitter-sida? Tror du på fullaste allvar att du är en kändis för att du råkar sitta i sjukhusledningen och snällt följer alla politiska beslut, utan att göra minsta motstånd och samtidigt vara mycket väl medveten om att du fuckar upp hela din nedre omgivning på "golvet". Det är inget att var stolt över direkt.

Jag personligen skulle absolut kunna tänka mig att följa en sådan meningslös twitter-sida OM det vore så att det var min egen fru som drev den. Inte för att jag bryr med om hennes yrkesval, utan för att slippa diskussionerna vid middagsbordet om att jag inte följer min egen frus twitter. Annars skulle jag verkligen ALDRIG göra det. Stödja folk i sådan dynga!

När jag var 16 år började jag på gymnasiet att läsa ett program som hette Socialmedicinsk Vårdprogram. Ett specialutformat omvårdnadsprogram, med visas utbytta ämnen, men med omvårdnad och människan som centrala begrepp för utbildningen. Ett mycket intressant upplägg på program som också var mycket roligt att genomföra. Dock var vi första klassen och detta gjorde att vissa problem uppstod i praktiken, vad gäller kurser, lärare, kurslitteratur och individuella val. Men det är inte det som detta inlägg handlar om.

Det handlar om det faktum att min relation till tjejer och kvinnor började framför allt att förändras här. Vi var nämligen 5 killar och 20 tjejer i klassen. När vi var så illa tvungna att arbeta som undersköterska på äldreboende gjorde det inte direkt saken bättre. Jag var nu tvungen att göra praktik på en arbetsplats som jag absolut aldrig hade kunnat tänka mig att ens besöka längre än 5 minuter (om jag hade någon anhörig där). Hursomhelst så var jag även här enda killen på dryga 50 anställda. Eller ja det fanns en kille som var vaktmästare och två som jobbade natt, men de träffade jag ju aldrig. Efter min praktik (som jag fick MVG på, trots att man "bara" kunde få G eller IG) gick så bra fick jag jobba där även efteråt, vilket jag bestämde mig för att göra under 2,5 års tid. Utöver detta hade jag många fler tjejkompisar än kill-kompisar som jag umgicks med. Efter detta läste jag till sjuksköterska där vi var 10 killar och 90 tjejer. Har även i skrivande stund jobbat 2 år som sjuksköterska och ett halvår som undersköterska på olika avdelningar på NÄL.

NU till själva poängen:

Då var ännu en Knorrfest festival till ända! Denna gång efter en utökad area för festivalens område, särskillt alkoholområde och diverse knallar och stånd. En mycket trevlig och relativt lugn tillställning blev det, bortsett från vädret, som kunde varit bättre. Årets festival inkluderades nämligen av återkommande timmar med rejält ösregn, med åska och blixtrar inräknat, som varvades med molnighet och max en timma "sol" under de 12 timmarna som festivalen skulle hålla på. Dessbättre kom det ändå uppskattningsvis omkring 600 besökare, vilket ändå får ses som ett bra resultat, med tanke på vädret. =)

Ett tydligt mått på den totala nederbörden under kvällen är nämligen följande: Party-tält rasar för att det är så mycket vatten på taken att tak-pinnarna går av och måste lagas med plastband och snören. Det läcker in i tälten och på scenen, som måste skrapas med dusch-skrapor mellan banden för att det är så mycket vatten på golvet. Medhörnings-förstärkarna fick flyttas in från scenkanten och längre in på scen för att de fick för mycket regn på sig. Fotbollsplanen som festivalen ägde rum på var dagen efter rena rama ler-vällingen. Detta till trots ändå omkring 600 tappra själar som drog dit och trotsade vädergudarna för Gods Of Metal! \m/ En stor eloge till er som var där och gjorde denna kvällen möjlig att genomföra på bästa sätt efter omständigheterna.

Dags då att gå in lite på uppträdandet som mitt band Ravaged, som också är huvud-arrangörer till Knorrfest,  hade på scenen. Till att börja med skulle vi spela 12 låtar under den timma vi hade på scenen. Dock fick vi flytta fram 1/3 av band-schemat med 30 min för att Skitarg skulle hinna sminka sig etc, varför vi fick korta ner vårat gig med 5 hela låtar. Lite tråkigt, men ändå bättre det än att ställa in helt pga åskovädret eller tidsbrist. Hur som helst. Här kommer då lite länkar på hur det såg ut när Ravaged lirade på Knorrfest 2012!:

Intro + Scream It Out:
http://www.youtube.com/watch?v=F8WUPLbe67A :

Children Of The Sky:
http://www.youtube.com/watch?v=D222Rjw-G_g :

The Parasites (we are...):
http://www.youtube.com/watch?v=xkNwmIXGBW0 :

Trevlig lyssning, tack för att ni kom samt tittade på klippen, och visst ses vi igen!

Då var ännu en Knorrfest festival till ända! Denna gång efter en utökad area för festivalens område, särskillt alkoholområde och diverse knallar och stånd. En mycket trevlig och relativt lugn tillställning blev det, bortsett från vädret, som kunde varit bättre. Årets festival inkluderades nämligen av återkommande timmar med rejält ösregn, med åska och blixtrar inräknat, som varvades med molnighet och max en timma "sol" under de 12 timmarna som festivalen skulle hålla på. Dessbättre kom det ändå uppskattningsvis omkring 600 besökare, vilket ändå får ses som ett bra resultat, med tanke på vädret. =)

Ett tydligt mått på den totala nederbörden under kvällen är nämligen följande: Party-tält rasar för att det är så mycket vatten på taken att tak-pinnarna går av och måste lagas med plastband och snören. Det läcker in i tälten och på scenen, som måste skrapas med dusch-skrapor mellan banden för att det är så mycket vatten på golvet. Medhörnings-förstärkarna fick flyttas in från scenkanten och längre in på scen för att de fick för mycket regn på sig. Fotbollsplanen som festivalen ägde rum på var dagen efter rena rama ler-vällingen. Detta till trots ändå omkring 600 tappra själar som drog dit och trotsade vädergudarna för Gods Of Metal! \m/ En stor eloge till er som var där och gjorde denna kvällen möjlig att genomföra på bästa sätt efter omständigheterna.

Dags då att gå in lite på uppträdandet som mitt band Ravaged, som också är huvud-arrangörer till Knorrfest,  hade på scenen. Till att börja med skulle vi spela 12 låtar under den timma vi hade på scenen. Dock fick vi flytta fram 1/3 av band-schemat med 30 min för att Skitarg skulle hinna sminka sig etc, varför vi fick korta ner vårat gig med 5 hela låtar. Lite tråkigt, men ändå bättre det än att ställa in helt pga åskovädret eller tidsbrist. Hur som helst. Här kommer då lite länkar på hur det såg ut när Ravaged lirade på Knorrfest 2012!:

Intro + Scream It Out: http://www.youtube.com/watch?v=F8WUPLbe67A :

Children Of The Sky: http://www.youtube.com/watch?v=D222Rjw-G_g :

The Parasites (we are...): http://www.youtube.com/watch?v=xkNwmIXGBW0 :

Trevlig lyssning, tack för att ni kom samt tittade på klippen, och visst ses vi igen!

En film som handlar om en kvinnlig författare som likt många andra skräckfilmer och rysare bosätter sig i en ensam stuga ute på landet, mitt i skogen och bortom allt civiliserat liv.
Detta är en ganska brutal och kvinnoförnedrande film till en början, men som man säger; Hämden är ljuv! I Spit On Your Grave. Mot slutet blir den lite mer brutal, fast åt andra hållet. Hyfsat sevärd film tycker jag. Varför bar hyfsat, för att det inte är riktigt min kopp av te som man säger, men den är ändå så att man kan kolla på den.

Betyg 2,5.

Äntligen är våran EP vid namn "Scream It Out" färdig och offentligt upplagd på våran Facebook-sida och även våran YouTube-kanal. Låtarna kommer finnas på dessa två ställen från och med igår och en månad framåt ungefär, innan de raderas igen. Anledningen till varför de raderas är för att de då kommer att finnas tillgängliga på spotify för hela världen.

Klicka på länken nedan och lyssna om du har Facebook:
https://www.facebook.com/events/426211727417139/

Annars kan du även lyssna på skivan via YouTube:
http://www.youtube.com/playlist?list=PLB0F92C0105CA677D

Tack på förhand! Håll er uppdaterade här i bloggen för när musiken är ute på Spotify.
Until then, trevlig lyssning! \m/
Glöm inte att köpa biljetter till knorrfest, så du kan se oss spela där tillsammans med band som Skitarg och Raubtier. Vi ses där ute i vimlet!

Äntligen är våran EP vid namn "Scream It Out" färdig och offentligt upplagd på våran Facebook-sida och även våran YouTube-kanal. Låtarna kommer finnas på dessa två ställen från och med igår och en månad framåt ungefär, innan de raderas igen. Anledningen till varför de raderas är för att de då kommer att finnas tillgängliga på spotify för hela världen.

Klicka på länken nedan och lyssna om du har Facebook:
https://www.facebook.com/events/426211727417139/

Annars kan du även lyssna på skivan via YouTube:
http://www.youtube.com/playlist?list=PLB0F92C0105CA677D

Tack på förhand! Håll er uppdaterade här i bloggen för när musiken är ute på Spotify.
Until then, trevlig lyssning! \m/
Glöm inte att köpa biljetter till knorrfest, så du kan se oss spela där tillsammans med band som Skitarg och Raubtier. Vi ses där ute i vimlet!

Ravaged har precis släppt en EP med hela deras nya skiva!:

http://rocksverige.zitiz.se/2012/07/16/ravaged-slapper-ep-for-streaming__64408

Som sagt, snart är det dags för Knorrfest 2012 som arrangeras och presenteras av mitt band Ravaged, tillsammans med Föreningen Knorrfest och Backstage Rockbar! Se planscherna nedan för information om dag, tid, band, biljettpriser och spelschema med mera.... 


Glöm inte att förköp av biljetter enligt länken nedan är billigaste, enklaste och smartaste alternativet! http://www.tickster.com/sv/events/exzft4t6db51yfz


Förmodligen kommer det vara mycket svårigheter att ta ut pengar med kort på plats, så ta med kontanter! Tack på förhand, vi ses!! \m/

http://rocksverige.zitiz.se/2012/07/16/ravaged-slapper-ep-for-streaming__64408

Tog mig friheten att gå upp redan runt 6-tiden imorse, då jag kände mig oerhört mycket piggare och dessutom rastlös, än vad man egentligen borde en ledig dag vid den tiden. Börjar morgonen med lite frukost och val av film från familjens konto på den magnifika betal-tjänsten ViaPlay. Lotten föll tillslut på filmen "Cornelis" som handlar om den samme, alltså Cornelis Vreeswijk.

Filmen, som sedermera verkar vara mer eller mera en självbiografi, var mycket intressant och avslöjade mycket om ett liv jag inte visste mycket om. Man har ju hört en del om missbruk, kvinnor och skulder när det gäller honom, förutom den gigantiska låt-skatt som han faktiskt ändå producerat. På något sätt får jag en känsla av hur lätt det är/kan vara att som känd/igenkänd/välkänd/världsskänd musiker att hamna i träsket av alkohol, droger och det ökade suget efter bekräftelse, kärlek och bekvämligheter. Fick en känsla själv att om jag någonsin skulle bli miljonär eller i alla fall få en större inkomst än meddel-Svensson att verkligen tänka mig för, för att inte hamna där. Även om det inte är meningen att hamna i en sådan situation så tror jag att det är lättare att komma dit än man tror och sedan dessvärre, även svårare att ta sig ur den.

Skulle rekommendera er läsare att se denna film, som får betyget 3,5.