Prenumerera!

Ravaged på Spotify

Ravaged på Spotify
Klicka på bilden för att lyssna på mitt band

Klicka på bilden för att komma till våran officiella hemsida!

Populära inlägg

GILLA PÅ FACEBOOK GENOM ATT KLICKA HÄR! Instagram Echoes Of My Thoughts Följ min blogg med Bloglovin

Kontakta mig

Namn

E-post *

Meddelande *

Kommande gig med Ravaged

Roon Don L. Lee. Använder Blogger.
fredag 24 augusti 2012
När jag var 16 år började jag på gymnasiet att läsa ett program som hette Socialmedicinsk Vårdprogram. Ett specialutformat omvårdnadsprogram, med visas utbytta ämnen, men med omvårdnad och människan som centrala begrepp för utbildningen. Ett mycket intressant upplägg på program som också var mycket roligt att genomföra. Dock var vi första klassen och detta gjorde att vissa problem uppstod i praktiken, vad gäller kurser, lärare, kurslitteratur och individuella val. Men det är inte det som detta inlägg handlar om.

Det handlar om det faktum att min relation till tjejer och kvinnor började framför allt att förändras här. Vi var nämligen 5 killar och 20 tjejer i klassen. När vi var så illa tvungna att arbeta som undersköterska på äldreboende gjorde det inte direkt saken bättre. Jag var nu tvungen att göra praktik på en arbetsplats som jag absolut aldrig hade kunnat tänka mig att ens besöka längre än 5 minuter (om jag hade någon anhörig där). Hursomhelst så var jag även här enda killen på dryga 50 anställda. Eller ja det fanns en kille som var vaktmästare och två som jobbade natt, men de träffade jag ju aldrig. Efter min praktik (som jag fick MVG på, trots att man "bara" kunde få G eller IG) gick så bra fick jag jobba där även efteråt, vilket jag bestämde mig för att göra under 2,5 års tid. Utöver detta hade jag många fler tjejkompisar än kill-kompisar som jag umgicks med. Efter detta läste jag till sjuksköterska där vi var 10 killar och 90 tjejer. Har även i skrivande stund jobbat 2 år som sjuksköterska och ett halvår som undersköterska på olika avdelningar på NÄL.

NU till själva poängen:

Jag vill bara poängtera med detta att jag sedan 16 års ålder har börjat umgås allt mer med tjejer och kvinnor i största allmänhet. Mycket tack vare att jag läste Socialmedicinskt omvårdnadsprogram på gymnasiet, jobbade som undersköterska på äldreboendet, läser till sjuksköterska och arbetar även som sådan på sjukhus. Jag har lärt mig att trivas mycket mer i kvinnligt sällskap och att förstå mig på ER bättre på grund av totalt 10 år tillsammans med majoriteten av tjejer och kvinnor som sällskap på arbetsplatsen och på fritiden.

Problemet är bara att det finns så många tjejer som har en annan syn på vad det innebär att vara en kille och en tjej som umgås. Som går och käkar lunch. Som går promenad. Som ser på bio. Som spelar minigolf. Som äter på restaurang. Som sitter hemma och kollar på film. Många tjejer ser detta som en dejt, vilket i sig inte är så konstigt, det förstår jag också. Det mesta bygger på HUR själva umgänget går till, med kroppsspråk, närhet etc, som ni alla förstår.

Eftersom jag umgåtts så mycket med tjejer de senaste 10 åren och tycker det är grymt nice, så har jag även försökt hitta nya tjej-kompisar i samband med att jag flyttade till trollhättan. Dessvärre trodde förr om åren kanske 30% att man dejtade dem och var ute efter att ligga eller något annat när man sökte upp okända via internet. Nu när jag gör det samma så får jag inte inte ens ett minsta svar från 99% av dem. Det innebär att jag får säkert kontakta 99 brudar innan jag hittar en som svarar. Vissa av dem är jag intresserad av, såklart, på grund av min läggning, men långt ifrån alla vill jag prata med för att ligga med.

Med tanke på att det finns så brutalt många killar som går runt och ber sig som svin mot kvinnor i allmänhet, som ser dem som objekt, kvinnomisshandel och våldtäckt så talar rätt mycket emot att just JAG skulle vara en avvikelse från mängden. Förmodligen är jag som alla andra killar som är på och efterhängsna, jag vill bara ligga med dem, playa och utnyttja deras könsorgan, mun och bröst. Det folk då missuppfattar är att jag, till skillnad från de flesta är något av det finaste man kan träffa som tjej. 

Om jag vore en "blond" omogen bimbo i 20-årsåldern, så hade jag förmodligen också generaliserat mig själv och sett mig som en player som alla andra killar. Som en i mängden. Jag hade nog inte ens förstått att det finns killar som vill träffa mig för att de vill ha en vän för livet och inte en uppblåsbar barbara för en kväll. Jag hade säkert bara tänkt att "nu kommer det en till sån där jävel som ska hit och ragga och jag tycker inte ens han är snygg" eller "kan han inte bara försvinna från mitt liv, jag vill inte ligga med honom" eller "jag kan inte prata med honom för jag dejtar en annan kille, hur skulle det se ut då?". 

Ja, till skillnad från att jag som kille är ute efter att träffa tjej-kompisar, att komma in i ett gäng och att få fler nya vänner för livet i trollhättan. Att hamna i ett gäng som man kan umgås med varje vecka så ofta som möjligt och hitta på en massa softa aktiviteter på helger och kvällar. Det är det som är min dröm!

Skulle jag maila en okänd kille och fråga; tjena, hur är läget? Händer i helgen? vad jobbar du med? Vad gör du på fritiden? etc... så skulle nog de flesta tycka jag var bögig och svår att greppa.

Hur beter sig människor mot varandra egentligen? Bara för att många killar är svin som pratar med tjejer som dig, så måste inte alla vara det. Fråga killen vad som gjorde att han började prata med dig och vad han tycker om dig. Vill han ligga så kanske det framkommer direkt eller indirekt. Om inte, ja då vet du ju det också.

1 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk motsatsen! Det är synd om dom!

Skicka en kommentar

Mina andra boggar

Etiketter