Echoes Of My Thoughts

Säga vad man vill, men Per Gessle är en av Sveriges bästa låtskrivare genom tiderna. Han är förmodligen den allra största musik-förebild jag någonsin haft och har fortfarande. Skulle nästan till och med vilja jämföra honom med Björn & Benny i detta sammanhang. Visst att han gör "relativt enkla" låtar, men det svåra är inte att spela en låt, det svåra är att komma på det! Det är det det geniala i musiken finns. Att komma på det! Jag kan hålla med om att hans verk har sjunkit en bit i kvallité under de senaste åren, men hans tidiga karriär är underbar och magnifik. Helt klart är det så. Enda skillnaden är att Björn och Benny anses ligga på en aningen högre nivå i dagsläget än vad Per Gessle gör anser jag.

Skall här ge mig på en låt med Roxette som heter "Spending my time" då den baseras på den känsla jag har just nu. En känsla av att förlora något som är nära. En känsla av att vilja ha något som bara glider ifrån en och man desperat försöker hinna ifatt utan att ha något bra förslag på hur man skall gå till väga. Hur tiden går och man bara glider och glider längre ifrån utan att kunna påverka detta nåt större och frustrationen som uppstår då. Jag tycker inte om när jag har något som jag vill ha och som för varje dag som går upplever vara längre och längre ifrån mig. Närmare att gå förlorade än att jag hinner ifatt. Att inte veta hur man kommer närmare, men har bara en enda önskan och det är att komma dit och att känna en inre stress av att tiden går hela tiden. En desperation versus beslutsångest och en tid som bara går och avståndet som bara ökar....

What's the time? Seems its already morning
I see the sky, its so beautiful and blue
The TV's on
But the only thing showing is a picture of you 

Oh, I get up and make myself some coffee
I try to read a bit but the story's too thin
Then I thank the Lord above
That you're not there to see me
In this shape I'm in 

Spending my timeWatching the days go by
Feeling so small, I stare at the wall
Hoping that you think of me too
I'm spending my time 

I try to call but I don't know what to tell you
I leave a kiss on your answering machine
Oh, help me please
Is there someone who can make me
Wake up from this dream? 

Spending my time
Watching the days go by
Feeling so small
I stare at the wall
Hoping that you are missing me too 

I'm spending my time
Watching the sun go down
I fall asleep to the sound
Of "tears of a clown"
A prayer gone blind 

I'm spending my time

My friends keep telling me:
Hey, life will go on
Time will make sure will get over you
This silly game of love you play you win only to lose 

Spending my time
Watching the days go by
Feeling so small
I stare at the wall
Hoping that you are missing me too 

I'm spending my time
Watching the sun go down
I fall asleep to the sound
Of "tears of a clown"
A prayer gone blind

Hello guys! Thisis Roon Don L. Lee, author of the old well-known blog "Echoes OfMy Thoughts” speaking. For a few years ago I created that blog, something as I’venever regretted!

Under de senaste dagarna har jag jobbat lite på en förändring av min blogg till en sida med mer fokus på mitt band "Ravaged". Detta är en tanke som vuxit fram under en ganska lång tid, men har inte riktigt fått tummen ur att göra något vettigt med den. Efter att våran sångare Nikki Neil tipsade mig om att "skriva blogginlägg på engelska" så tänkte jag äntligen sätta planen i verket!

Under de senaste dagarna har jag jobbat lite på en förändring av min blogg till en sida med mer fokus på mitt band "Ravaged". Detta är en tanke som vuxit fram under en ganska lång tid, men har inte riktigt fått tummen ur att göra något vettigt med den. Efter att våran sångare Nikki Neil tipsade mig om att "skriva blogginlägg på engelska" så tänkte jag äntligen sätta planen i verket!

För er som inte hade någon aning trots alla annonseringar på framför allt Facebook, så hade vi spelning med Ravaged i fredags på Göteborgs Rockfest. Det var sammanlagt 14 band som skulle uppträda under 2-dagarsfestivalen och vi var först ut på scen. Redan klockan 18.40 (!) var det dags för oss. Hur man kan var så dum att lägga ett band så tidigt kan jag tyvärr inte svara på. Det tråkiga var också att våran enastående sångare Nikki Neil var lite krasslig dagarna innan och även på dagen D, men genomförde ändå spelningen.

Dessutom var det nog bara uppskattningsvis omkring 30 pers i publiken som närvarade när vi spelade. Redan 90-120 minuter senare var det säkert 150 personer på plats, varför det såklart hade varit "bättre" att börja senare än kl 18.40 när alla andra är hemma och förfestar eller sitter ute och softar på Parkens uteservering.
Dock fanns det inte så mycket att välja på, då bandordningen lottades och något band måste ju faktiskt vara först. Denna gången blev det vi.

Vad gäller dem andra banden som uppträdde så har jag faktiskt ingen aning om hur dem var, eftersom jag prioriterade att hänga med mitt band och våra fans i baren istället för att stå själv där nere i 6-7 timmar. Jävligt rolig "efterfest" på Parkens övervåning blev det i alla fall!

Vi i bandet såg tillslut spelningen som någon form av offentligt rep och inte som ett enastående live-framträdande, vilket vi kanske hade hoppats på innan vi märkte bristen på folk i publiken, där människorna som ändå kom stod lite stelt och tryckte längst med väggarna. Inget fel med det egentligen, då jag själv mycket väl skulle kunna gissa att jag hade gjort det samma om jag var där bland 30 personer och kollade på ett band klockan 18.40 med första bärsen för kvällen i näven.

Oavsett så gjorde vi absolut det bästa vi kunde efter de förutsättningarna vi hade och genomförde spelningen utan problem och med heljuste respons från åhörarna. Stort tack också till alla som kom dit och tittade/lyssnade samt till våra fans såklart! Även tack till arrangörerna som bjöd in oss och dessutom för alla gratis-bärsen och det billiga käket vi serverades.

Vad tyckte du om vårat framträdande och om Göteborg Rockfest?

Ha det gött!

För er som inte hade någon aning trots alla annonseringar på framför allt Facebook, så hade vi spelning med Ravaged i fredags på Göteborgs Rockfest. Det var sammanlagt 14 band som skulle uppträda under 2-dagarsfestivalen och vi var först ut på scen. Redan klockan 18.40 (!) var det dags för oss. Hur man kan var så dum att lägga ett band så tidigt kan jag tyvärr inte svara på. Det tråkiga var också att våran enastående sångare Nikki Neil var lite krasslig dagarna innan och även på dagen D, men genomförde ändå spelningen.

Dessutom var det nog bara uppskattningsvis omkring 30 pers i publiken som närvarade när vi spelade. Redan 90-120 minuter senare var det säkert 150 personer på plats, varför det såklart hade varit "bättre" att börja senare än kl 18.40 när alla andra är hemma och förfestar eller sitter ute och softar på Parkens uteservering.
Dock fanns det inte så mycket att välja på, då bandordningen lottades och något band måste ju faktiskt vara först. Denna gången blev det vi.

Vad gäller dem andra banden som uppträdde så har jag faktiskt ingen aning om hur dem var, eftersom jag prioriterade att hänga med mitt band och våra fans i baren istället för att stå själv där nere i 6-7 timmar. Jävligt rolig "efterfest" på Parkens övervåning blev det i alla fall!

Vi i bandet såg tillslut spelningen som någon form av offentligt rep och inte som ett enastående live-framträdande, vilket vi kanske hade hoppats på innan vi märkte bristen på folk i publiken, där människorna som ändå kom stod lite stelt och tryckte längst med väggarna. Inget fel med det egentligen, då jag själv mycket väl skulle kunna gissa att jag hade gjort det samma om jag var där bland 30 personer och kollade på ett band klockan 18.40 med första bärsen för kvällen i näven.

Oavsett så gjorde vi absolut det bästa vi kunde efter de förutsättningarna vi hade och genomförde spelningen utan problem och med heljuste respons från åhörarna. Stort tack också till alla som kom dit och tittade/lyssnade samt till våra fans såklart! Även tack till arrangörerna som bjöd in oss och dessutom för alla gratis-bärsen och det billiga käket vi serverades.

Vad tyckte du om vårat framträdande och om Göteborg Rockfest?

Ha det gött!

För er som inte hade någon aning trots alla annonseringar på framför allt Facebook, så hade vi spelning med Ravaged i fredags på Göteborgs Rockfest. Det var sammanlagt 14 band som skulle uppträda under 2-dagarsfestivalen och vi var först ut på scen. Redan klockan 18.40 (!) var det dags för oss. Hur man kan var så dum att lägga ett band så tidigt kan jag tyvärr inte svara på. Det tråkiga var också att våran enastående sångare Nikki Neil var lite krasslig dagarna innan och även på dagen D, men genomförde ändå spelningen.

Dessutom var det nog bara uppskattningsvis omkring 30 pers i publiken som närvarade när vi spelade. Redan 90-120 minuter senare var det säkert 150 personer på plats, varför det såklart hade varit "bättre" att börja senare än kl 18.40 när alla andra är hemma och förfestar eller sitter ute och softar på Parkens uteservering.
Dock fanns det inte så mycket att välja på, då bandordningen lottades och något band måste ju faktiskt vara först. Denna gången blev det vi.

Vad gäller dem andra banden som uppträdde så har jag faktiskt ingen aning om hur dem var, eftersom jag prioriterade att hänga med mitt band och våra fans i baren istället för att stå själv där nere i 6-7 timmar. Jävligt rolig "efterfest" på Parkens övervåning blev det i alla fall!

Vi i bandet såg tillslut spelningen som någon form av offentligt rep och inte som ett enastående live-framträdande, vilket vi kanske hade hoppats på innan vi märkte bristen på folk i publiken, där människorna som ändå kom stod lite stelt och tryckte längst med väggarna. Inget fel med det egentligen, då jag själv mycket väl skulle kunna gissa att jag hade gjort det samma om jag var där bland 30 personer och kollade på ett band klockan 18.40 med första bärsen för kvällen i näven.

Oavsett så gjorde vi absolut det bästa vi kunde efter de förutsättningarna vi hade och genomförde spelningen utan problem och med heljuste respons från åhörarna. Stort tack också till alla som kom dit och tittade/lyssnade samt till våra fans såklart! Även tack till arrangörerna som bjöd in oss och dessutom för alla gratis-bärsen och det billiga käket vi serverades.

Vad tyckte du om vårat framträdande och om Göteborg Rockfest?

Ha det gött!

Satte mig och kollade på en film "Bröderna Karlsson" på betaltjänsten ViaPlay som jag använder mig av, bland annat för att kunna kolla alla Arsenal-matcher.
Så nu har jag gjort lite reklam för detta också...

Hur som helst, nu åter till filmen. En film som handlar om Niklas, en advokat som är mitt i livet med bra jobb och nice tak-våning mitt i stan. Det enda han egentligen saknar är en flickvän att dela vardagen med, något han försöker jobba på under filmens gång. Efter ett tag kommer det fram att han även har en enäggs-tvilling-bror sim heter Hasse. Dem är till viss del helt ovetande om varandra. När dem väl skall träffas kommer båda deras liv att förändras stort, eftersom killarna ser oerhört lika ut, vilket ställer till en hel del vardagsproblem...

Mer om handlingen än så blir det inte, för då är det ingen som vill se filmen sedan om allt står i min blogg. Kan dock tillägga att det är en väldigt bra film som även har en hel del riktig humor. Blev väldigt positivt överraskad när jag sett den och kan rekommendera er läsare att se den. Rollen som Per Andersson har ger dig en hel del goa skratt!


Betyg; en stark 3,5:a.

Kommentera och klicka på skalan nedan för att säga vad du själv tycker om filmen!

Glöm för övrigt inte att rösta i undersökningen här ovan om min blogg-design m.m.!

Hittade av någon anledning en gammal status-uppdatering från Facebook som jag tyckte var ganska intressant. Den löd som följer: "Jag har fått permission idag". Min tidigare klasskamrat från sjuksköterskeprogrammet frågar då skämtsamt; om jag sitter inne samt hur jag mår. Det är mitt svar på dessa frågor som är det intressanta:

Nej, man jag är ju på jobbet jämt å ständigt. ;o) Annars är det bra, på gränsen till utbränd och rätt missnöjd med min nya avdelning.

Redan efter 9 dagars anställning hade jag alltså denna synen på min dåvarande arbetsplats, som ett par månader senare både ledde till att jag blev sjukskriven för utbrändhet samt att jag sade upp mig från avdelningen. Intressant att man kan få en så tidig och korrekt bild av en arbetsplats efter endast några få dagars anställning.

Nu är det dock dags att påbörja min nya anställning på IVA. För er som hänger med i bloggen så innebär detta att jag fått en heltidstjänst där, som jag tills vidare är tjänstledig från till 50% där jag under de resterade 50 procenten skall plugga till specialistsjuksköterska inom intensivvård. Både den nya arbetsplatsen och den nya utbildningen känns oerhört intressant, spännande, utvecklande och stimulerande. Jag är i dagsläget mycket nöjd över att ha fått denna möjlighet och skall förvalta den på bästa tänkbara sätt.

Idag är det första arbetspasset på IVA och min brevidgång är därmed påbörjad kl 13.45.

Stefan Liv och större delen av hans lag har avlidit i en flygplanskrasch på väg till en bortamatch. Det är säkert rätt många som känner till detta redan nu. Själv fick jag reda på det för att det dök upp en massa grupper/sidor på facebook som tog upp händelsen. Jag kunde inte riktigt tro på detta. Det kändes väldigt overkligt, så jag började med att googla på "Stefan Liv" och i sökfältet när jag skriver kommer även ordet "död" upp via auto-correct . Lite sjukt att det redan efter ett par dagar är en så vanlig sök-kombination att dessa tre ord dyker upp som första förslaget...

Hur som helst så hittar jag ett antal hemsidor som bekräftar händelsen, eftersom dessa facebookgrupper kändes mer irrelevanta i sammanhanget än exempelvis Aftonbladets och HV71:s hemsidor. Det gäller i alla fall det ryska laget Lokomotiv Jaroslavl, där man tror att endast ungefär två personer kan ha överlevt av det 40-tal som befann sig på planet.

HV71:s klubbdirektör, Peter Eklund, skriver bland annat följande på HV71:s hemsida:

En av våra största hockeyprofiler genom tiderna har lämnat oss i djup saknad. Stefan är och har alltid varit en del av HV71. Vi kommer att minnas honom som den oerhört positiva och viljestarka människa som alltid hade nära till skratt. Stefan var professionell rakt igenom och en av våra mest tongivande ledargestalter för laget. Hans betydelse har sträckt sig långt utanför isen och han hade ett enormt hjärta för föreningen och dess supportrar.

Jag vill avrunda detta inlägg med att säga att jag själv tycker Stefan Liv var en mycket duktig ishockeymålvakt och dessutom hade en väldigt ödmjuk och avslappnande personlighet vid sidan av isen. Han hade alltid ett leende på läpparna och var alltid vänlig mot journalisterna i alla intervjuer osv. Gjorde ett mycket fint sportsligt och privat intryck på mig. Jag har sett några inslag från träningar med honom och sett hur han bjuder på sig själv ibland med glimten i ögat genom några pajas-artade ingripanden. Hur han berättar att han går hemma och letar efter sin fjärrkontroll i några dagar och tillslut hittar den i kylskåpet. Jag tycker han verkar vara en helt underbar person och inte bara en fantastisk ishockeymålvakt.

Självklart är alla flygkraschar fruktansvärda händelser, men känner att jag vill hylla Stefan en sista gång för hans inflytande på mig, enligt kriterierna som nämnts ovan. Tankarna går till hela laget och deras anhöriga, men framför allt till våran svenska målvaktshjälte samt hans släkt, familj och vänner.


Vad tycker du om Stefan och hur vill du hylla honom? Skriv gärna en kommentar här efter.


Rest In Peace.

Dags att gå till botten med en Nightwish-låt vid namn "The Poet And The Pendulum" från Anette's debut-skiva Dark Passion Play. För er som inte känner till det faktum att den före detta sångerskan Tarja Turunen sparkats kan jag meddela att Anette alltså är den svenska ersättaren som joinat det finska power metal bandet med en ny typ av vocals. Inget fel på denna röst tycker jag, men den är väl lite mer åt Evanescence-hållet än tidigare Opera-inspirerade Tarja.

Hur som helst skall jag nu skriva lite om texten till den ovan nämnda låten. Själva anledningen till varför jag tar upp just denna låt är för att den inkluderar en avrättning vid omkring 9.58 minuter in i låten och för att den har många schyssta symfoniska partier, lite uppbyggt som en musikal.

Först till avrättningen som efter 9.58 alltså låter som ett sylvasst blad som hugger huvudet av offret genom ett snabbt snitt i nacken, vilket sedan följs av ett antal puls-slag innan hjärtat stannar och låten försiktigt drar igång igen. Hårdare än så går det väl knappast att göra det, än att inkludera ljud från en avrättning i en låt?! Jag tycker det är ballt och jag gillar baktanken med det. Inte för att jag är en ond människa utan för att det tillhör hårdrocken att allt inte är perfekt, vackert och underbart. Precis som hela livet är egentligen... 

Avrättnings-ljuden i sig är ungefär som sista versen i "Hail And Kill". Hårdare text (läs "Metal" och inte enligt ett kannibalistiskt/människoförnedrande synsätt) än såhär går det väl ändå inte att sjunga en text(?!); "Rip their flesh. Burn their hearts. Stab them in the eyes. Rape their women as they cry".


Angående själva handlingen anser jag att jag inte tänker lägga för stor vikt vid vad jag själv tror att den handlar om, utan den här gången får DU som läsare skapa dig din egen uppfattning om detta. Vill bara tillägga att det är en riktigt bra låt, som egentligen inkluderar flera små låtar i en och samma, och dessa melodiskiften och sångvariationer passar utmärkt ihop med den symfoniska bakgrunden. 


Nightwish som för övrigt håller på med ett nytt album och en tillhörande film för 2012.

THE POET AND THE PENDULUM - NIGHTWISH (Toumas Holopainen)
The end

The songwriter’s dead
The blade fell upon him
Taking him to the white lands
Of Empathica,
Of Innocence
Empathica
Innocence

The dreamer and the wine
Poet without a rhyme
A widowed writer, torn apart by chains of Hell

One last perfect verse
Is still the same old song
Oh Christ, how I hate what I have become

Take me home

Getaway, runaway, fly away
Lead me astray, to dreamer’s hideaway
I cannot cry ’cause the shoulder cries more
I cannot die, I, a whore for the cold world
Forgive me,
I have but two faces
One for the world,
One for God
Save me
I cannot cry ’cause the shoulder cries more
I cannot die, I, a whore for the cold world

My home was there and then
Those meadows of heaven
Adventure-filled days
One with every smiling face

Please, no more words
Thoughts from a severed head
No more praise
Tell me once my heart goes right

Take me home

Getaway, runaway, fly away
Lead me astray, to dreamer’s hideaway
I cannot cry ’cause the shoulder cries more
I cannot die, I, the whore for the cold world
Forgive me, I have but two faces
One for the world,
One for God
Save me
I cannot cry ’cause the shoulder cries more
I cannot die, I, a whore for the cold world
Whore for the cold world
Whore for the cold world

Sparkle my scenery
With turquoise waterfall
With beauty underneath
The Ever Free

Tuck me in beneath the blue
Beneath the pain, beneath the rain
Goodnight kiss for a child in time
Swaying blade my lullaby

On the shore we sat and hoped
Under the same pale moon
Whose guiding light chose you
Chose you all

"I’m afraid. I'm so afraid.
Being raped again and again and again.
I know I will die alone.
But loved.

"You live long enough to hear the sound of guns
Long enough to find yourself screaming every night
long enough to see your friends betray you.

"For years have I been strapped unto this altar
Now I only have three minutes and counting
I just wish the tide would catch me first
And give me a death
I always longed for"

Second robber to the right of Christ
Cut in half - infanticide
The world will rejoice today
As the crows feast on the rotting poet

Everyone must bury their own
No pack to bury the heart of stone
Now he's home in Hell, serves him well
Slain by the bell, tolling for his farewell

The morning dawned upon this altar
Remains of the dark passion play
Performed by his friends without shame
Spitting on his grave as they came

Getaway, runaway, fly away
Lead me astray, to dreamer’s hideaway
I cannot cry ’cause the shoulder cries more
I cannot die, I, the whore for the cold world
Forgive me, I have but two faces
One for the world,
One for God save me
I cannot cry ’cause the shoulder cries more
I cannot die, I, a whore for the cold world
Whore for the cold world
Whore for the cold world

"Today, in the year of our Lord 2005,
Tuomas was called from the cares of the world
He stopped crying at the end of each beautiful day
The music he wrote had too long been without silence
He was found naked and dead
With a smile in his face, a pen and 1000 pages of erased text"

Save me!

Be still, my son
You're home
Oh when did you become so cold?
The blade will keep on descending
All you need is to feel my love

Search for beauty, find your shore
Try to save them all, bleed no more
You have such oceans within
In the end
I will always love you

The beginning

Dags att lämna ett spår av vad du tycker om denna låt, vilket som enklast kan göras på två olika sätt; som kommentar här nedan och/eller genom att bedöma enligt skalan nedan, där 5 är topp-betyg och 1 är sämst.

I dessa Idol-tider måste man väl ändå på nytt skriva ett inlägg om detta. Jag har gjort det förut, men det känns ändå lika angeläget att göra det igen, för att poängtera det genomgående mönster som återkommer i program efter program och år efter år. En hemlighet om hur man ser på personen i fråga om de kommer gå vidare eller inte, redan innan de öppnar munnen. Hur kommer detta sig? Jo, jag skall gå in på alla detaljer här nedan:

*Det första genomgående problemet är att de flesta av alla som är tondöva har en självbild av sig själva att de är störst i hela världen. Precis som Zlatan på fotbollsplanen alltså, fast utan talang.

*Nästa grej är att de som sjunger för jävla illa inte heller är ödmjuka. De tror att de är kungar utan att ha några egentliga belägg för det.

*Deras verklighetsuppfattning är så nedrans dålig, att dem inte kan se realistiskt på sig själva. Som Alexander Bard själv sa; "Jag är inte elak, jag bara berättar för honom att han har fel syn på sig själv och gör förmodligen massa saker fel i vardagen eftersom han inte har någon realistisk och korrekt verklighetsuppfattning". Så enkelt är det bara.

*De som är tondöva och omusikaliska vet inte själva om det, dessvärre. Dem är inte trygga i sin sång, eftersom dem inte har musikaliskt öra nog att bedöma om sången är bra eller inte. Därför är sången en barriär för dessa människor som de lutar hela sin kroppstyngd emot, utan att förstå hur fel dem har, eftersom de inte hör att de sjunger förjävligt. En riktigt bra sångare däremot vet att han sjunger bra, eftersom att han själv hört det och kan därför vara ödmjuk. Oavsett hur han än beter sig så kommer det låta för jävla bra när han väl öppnar munnen. Sådana människor behöver inte skryta. De behöver inte vara divor. De vet att de är kungar ändå, bara de börjar sjunga.

Detta är de största skillnaderna som berättar för dig som lyssnare om de kommer gå vidare eller inte, redan innan de börjar sjunga. De har en så fruktansvärt tydlig attityd och kroppsspråk där de försöker visa att de tror på en förmåga som dem inte har, och det är det som är det tragiska i en sådan tävling som Idol, nämligen att dessa människor varken har någon som helst självinsikt, musikalisk begåvning eller realistisk verklighetsuppfattning.

Nu borde du kunna sitta själv hemma och ta reda på om personen i fråga är en idol eller inte redan innan de börjar sjunga. Berätta gärna här sedan hur det gick och om du tycker mina förslag ovan är vettiga hållpunkter. Kanske är det till och med någon punkt du själv saknar?

Ja, jag syftar naturligtvis på Expedition Robinsons utveckling under de år det har hållit på. I början var programmet mycket mer inriktat på att tävla mot varandra individuellt och i lag. Några år senare blev det flera avsnitt/vecka där det inte bara gick ut på att tävla utan även på att uppföra sig på lika låg nivå som man sedan många år tidigare redan gjort i både Paradise Hotel och Big Brother. Det var inte bara pakter längre utan även svek, lögner och omogna beteenden hos vuxna. Minns till exempel vuxen-mobbningen mot Mr Hans för ett par år sedan. Löjligt!

Inför årets upplaga (och även de senaste åren) samlas alltså inte bara personer som vill tävla och vinna, utan även några av de största mesarna som någonsin vågat sätta en fot på en öde ö. Riktiga veklingar som inte klarar av något fysiskt arbete, varken vad gäller tävlingar, basala och livsnödvändiga saker som vildmarks-liv eller att laga mat. Kolla på Gurkan exempelvis, som trodde han hamnat på en lyx-resa utan hotell och festliga måltider som ingår. Han var även oerhört intellektuellt nedsatt och åkte därför även ut ur tävlingen innan den knappt han börja. Större fjant kan man inte hitta, även om man försöker.


När Expedition Robinson började i år hade man även utvecklat detta koncept ytterligare, genom att exempelvis se till att 20% av alla anmälda kvinnor är töntar som bönar och ber om att få åka hem redan innan första veckan är slut. Varför söker man till en sådan tävling överhuvudtaget om man ändå tänker åka hem efter 3-4 dagar utan vettig motivering? Varför vill 4-5 brudar åka hem i början? Det hade varit en annan sak om kanske en enda tjej ville åka hem, men varför så många redan innan det börjat? Det verkar även som att majoriteten av alla som ville åka hem kom på idén i samband med att Petra ådrog sig en hjärnblödning. Men snälla vänner, man får inte hjärnblödning av att sola på en strand, möjligtvis om man får en kokosnöt i huvudet, så varför skulle alla brudar i hela Expeditionen drabbas på en gång? Det händer ändå, när som helst oavsett sammanhang. Skärp er!

Man lägger även upp tävlingen som så att alla män hamnar i fängelse i början (för att dem inte har visum med sig) vilket naturligtvis inte stämmer IRL. Snarare är det för att man börjat med att skriva film-manus till denna tävling, där det skall bli lite mer spännande om alla killar hamnar i fängelse. Jag gillar i och för sig detta koncept då det är lite varierande start än tidigare år och direkt får hela fjortis-sverige något att snacka om; "Har du sett Robinson? Alla män hamnar i fängelse för att dem inte har VISUM! Hur skall detta gå? Kommer dem ut innan tävlingen är över?", och liknande. Orkar inte kommentera svaren själv mer än att säga; Ja, det är klart dem kommer ut, det är ju uppgjort sedan långt innan! Man tror alltså först att man satt på en ny John Rambo film på svenska, men så visar det sig att man har fel en halvtimme in i programmet.

Efter något dygn eller så är det dags för männen att komma in i spelet och får därmed börja med att springa nakna och vara helt utan kläder. Detta är en urlöjlig idé, förutom för alla kvinnor jublar och småfnittrar då de  får se deras söta rumpor och alla små snoppar slänga runt när de springer och skuttar i första tävlingen. Hade man gjort tvärt om och tänkt på att alla män i publiken skulle bli lite lyckliga och istället haft kvinnor springandes näck på en strand hade det säkert både blivit kallat för porr, kåta manliga åskådare och kvinno-förnedrande. "Hur kan man låta tjejer springa nakna inför hela svenska folket som både måste visa sina bröst och rakade/orakade fittor?!" Det är väl för fan lika mansförnedrande att killar skall springa nakna? Vad fan är skillnaden? Jag tycker det är ur-löjligt att man skall tvingas springa naken i en offentlig tv-tävling. Jag kan lova att jag kommer aldrig få se ett 10-tal nakna tjejer springa på en sandstrand i hela mitt liv. Det finns bara inte. Jag hade hellre sett nakna tjejer springa runt än nakna män.

Anmärkningsvärt är också att det bara är kvinnor i lagen som tävlar mot varandra, hur dem kramas och brottas i något som kan liknas vid gyttjebrottning i sina tajta små bikinis med rumporna upp i vädret och bensaxar runt varandras höfter. Hur de går omkring på stranden och längtar efter att det skall komma en man och bygga ett hus till dem samt hjälpa dem med det tunga fysiska kroppsarbetet som vid fångst av mat exempelvis. Hade man vart hemma i Sverige hade man sagt att man klarar sig utan män och att kvinnor kan, med mera, men i en sådan tävling där det är så uppenbart att manlig fysik är viktig så saknar man sådan styrka per omgående.


Frågan jag ställer mig i samband med alla nakenspringande män och kramandes (förlåt, brottandes) tjejer, är om Expedition Robinson har blivit mer sexistiskt med åren?


Vad tycker du om Expedition Robinson i år, dess utveckling i jämförelse med förr om åren?

Om elva dagar från och med idag är det dags för nästa spelning med mitt band Ravaged! Denna gång är det dags att bege sig till storstaden Göteborg för att där vara ett av 14 inbjudna band som skall deltaga i två-dagars-festivalen "Göteborg RockFest 2011". Efter succén på Knorrfest 2011 har alla trogna fans väntat på nästa gig och nu är det alltså dags igen.

Som vid många andra evenemang kommer denna tillställning ha 18-årsgräns och det krävs även att man har en biljett för att komma in. Biljetterna ligger på 100:- styck och beställs via följande hemsida:
http://www.clubcenturion.se/index.php
Det kommer INTE säljas biljetter i entrén, så du kommer inte in om du inte ordnat detta innan!!

I dagsläget finns det lite över 200 biljetter kvar till speldagen den 16/9 (när Ravaged spelar), varför chansen att få en biljett fortfarande är stor för er som är intresserade.

Platsen där evenemanget äger rum är alltså på Parken's nedervåning i Göteborg, se hemsidan för mer info samt vägbeskrivning: http://www.parken.se/

Som synes enligt spelschemat här intill kommer alltså Ravaged inviga denna festival genom att först av alla entra scenen redan kl 18.40 på fredagen den 16 september. 

För att alla band skall hinna spela, är varje bands scen-framträdande begränsat till omkring 30 minuter, förutom headliner-banden som får 50 minuters framträdande på sig.

Slutligen vill jag bara lämna en länk med all information om denna festival, för er som önskar få reda på mer än vad jag skrivit i denna korta sammanfattning:
http://goteborgrockfest.wordpress.com/

Alltså gäller följande: 18-årsgräns under hela festivalen. 100:- per biljett som bokas endas på ovanstående nämnda hemsida och kommer inte att säljas i entrén, vilket innebär att man inte kommer in om man inte ordnat biljetten innan. Banden uppträder enligt ovanstående schema under kvällarna den 16-17 September på Parken i Göteborg (se länkarna ovan för mer info!). Ravaged börjar 18.40-19.10 den 16 September. Välkomna! \m/

På frågan om att vara först ut på scen svarar basisten i Ravaged, Roon Don L. Lee, följande:
   - Att gå ut först på scenen innebär att man kan lägga ribban för hela festivalen. Gör man ett riktigt bra framträdande och röjer riktigt mycket kommer banden som uppträder efteråt att känna press att prestera lika bra som vi. De kommer känna sig tvingade att lägga sig på samma nivå, annars kommer publiken tycka att de gör en sämre konsert än vad vi gjorde, eftersom det är lättast att jämföra med tidigare band. Det kan i sig vara positivt. Börjar man som första band är det också viktigt att man gör ett bra framträdande för att publiken skall minnas Ravaged när de andra banden har spelat klart. Jag vill ju inte att vårat band faller i glömska efter vi har spelat om man säger så, med vetskapen om att det är 6 band till den kvällen och 13 band till totalt sett efter oss. Dessvärre kan dock ljudet vara dåligt för första bandet, något som i så fall blir bättre mixat allt eftersom kvällen går. Det har förekommit att ljudet är sämre i början, men låt oss hoppas att det är på topp direkt för att skapa en magisk upplevelse under våra 30 minuter tillsammans med publiken! Men självklart är det alltid roligast att vara headliner, det skall man inte sticka under stolen med.

Hur ser kvällen ut för er i Ravaged?
    - Vi kommer åka ner till Göteborg tidigare samma dag för att sound-checka, säger Roon Don L. Lee.  Det är i dagsläget oklart vilka som är först med detta, men när alla banden väl är färdiga börjar väntan och laddning inför att vi skall spela kl 18.40. Vi sminkar oss, byter kläder, sjunger upp, laddar som fan och värmer upp fingrarna bland annat. Sedan går vi upp på scenen i tid, för att hinna med våran set-list utan större förseningar. Det är ett pressat tidsschema som skall följas under kvällen. Efter vi har spelat klart blir det någon form av eftersnack med bandet backstage om hur spelningen var osv. Sedan börjar festen och alkoholintaget. Eftersom vi är först, kan vi börja direkt med förfesten, till skillnad från dem som spelar mot slutet av kvällen.

Vad kommer hända på scenen denna kväll?
   - För mycket information går vi inte ut med innan en spelning, då vi vill att man skall vara på plats och bilda sig en egen uppfattning om det man ser och hör, enligt Don L. Lee. Jag kan dock tillägga att vi kommer blanda både gamla låtar med nya alster från det kommande albumet och ett skarpt scenframträdande värt att minnas!

Angående albumet, som du just nämnde. När kommer den att släppas?
   - Vårat album "Scream It Out", som det förmodligen kommer döpas till, är fortfarande under inspelning i studion, men börjar bli färdig, menar Don L. Lee. Vi hoppas allt skall vara klart innan årsskiftet och all info kommer finnas både i min egen blogg och på Ravaged's egna officiella hemsidor om hur det går osv.

Då kan jag bara önska dig och bandet lycka till inför festivalen i Göteborg. Är det något du vill tillägga till alla fans eller resten av befolkningen som funderar på att komma och titta?
   - Jag skulle självklart vilja att så många som möjligt kan närvara denna helgen, då det utlovas mycket bra musik under hela festivalen. Speciellt vårat eget framträdande såklart, som kommer baseras på en rejäl scenshow och blandade melodiska hårdrockslåtar. Sedan vill vi gärna ha lite respons efteråt om vad alla fans tycker om vårat framträdande, antingen i min blogg eller på någon av Ravaged's officiella egna sidor. Vi ses i dimman och jävlar vad vi skall röja! Ni skall få valuta för pengarna när vi står på scenen, det är ett som är säkert.

Om elva dagar från och med idag är det dags för nästa spelning med mitt band Ravaged! Denna gång är det dags att bege sig till storstaden Göteborg för att där vara ett av 14 inbjudna band som skall deltaga i två-dagars-festivalen "Göteborg RockFest 2011". Efter succén på Knorrfest 2011 har alla trogna fans väntat på nästa gig och nu är det alltså dags igen.

Som vid många andra evenemang kommer denna tillställning ha 18-årsgräns och det krävs även att man har en biljett för att komma in. Biljetterna ligger på 100:- styck och beställs via följande hemsida:
http://www.clubcenturion.se/index.php
Det kommer INTE säljas biljetter i entrén, så du kommer inte in om du inte ordnat detta innan!!

I dagsläget finns det lite över 200 biljetter kvar till speldagen den 16/9 (när Ravaged spelar), varför chansen att få en biljett fortfarande är stor för er som är intresserade.

Platsen där evenemanget äger rum är alltså på Parken's nedervåning i Göteborg, se hemsidan för mer info samt vägbeskrivning: http://www.parken.se/

Som synes enligt spelschemat här intill kommer alltså Ravaged inviga denna festival genom att först av alla entra scenen redan kl 18.40 på fredagen den 16 september. 

För att alla band skall hinna spela, är varje bands scen-framträdande begränsat till omkring 30 minuter, förutom headliner-banden som får 50 minuters framträdande på sig.

Slutligen vill jag bara lämna en länk med all information om denna festival, för er som önskar få reda på mer än vad jag skrivit i denna korta sammanfattning:
http://goteborgrockfest.wordpress.com/

Alltså gäller följande: 18-årsgräns under hela festivalen. 100:- per biljett som bokas endas på ovanstående nämnda hemsida och kommer inte att säljas i entrén, vilket innebär att man inte kommer in om man inte ordnat biljetten innan. Banden uppträder enligt ovanstående schema under kvällarna den 16-17 September på Parken i Göteborg (se länkarna ovan för mer info!). Ravaged börjar 18.40-19.10 den 16 September. Välkomna! \m/

På frågan om att vara först ut på scen svarar basisten i Ravaged, Roon Don L. Lee, följande:
   - Att gå ut först på scenen innebär att man kan lägga ribban för hela festivalen. Gör man ett riktigt bra framträdande och röjer riktigt mycket kommer banden som uppträder efteråt att känna press att prestera lika bra som vi. De kommer känna sig tvingade att lägga sig på samma nivå, annars kommer publiken tycka att de gör en sämre konsert än vad vi gjorde, eftersom det är lättast att jämföra med tidigare band. Det kan i sig vara positivt. Börjar man som första band är det också viktigt att man gör ett bra framträdande för att publiken skall minnas Ravaged när de andra banden har spelat klart. Jag vill ju inte att vårat band faller i glömska efter vi har spelat om man säger så, med vetskapen om att det är 6 band till den kvällen och 13 band till totalt sett efter oss. Dessvärre kan dock ljudet vara dåligt för första bandet, något som i så fall blir bättre mixat allt eftersom kvällen går. Det har förekommit att ljudet är sämre i början, men låt oss hoppas att det är på topp direkt för att skapa en magisk upplevelse under våra 30 minuter tillsammans med publiken! Men självklart är det alltid roligast att vara headliner, det skall man inte sticka under stolen med.

Hur ser kvällen ut för er i Ravaged?
    - Vi kommer åka ner till Göteborg tidigare samma dag för att sound-checka, säger Roon Don L. Lee.  Det är i dagsläget oklart vilka som är först med detta, men när alla banden väl är färdiga börjar väntan och laddning inför att vi skall spela kl 18.40. Vi sminkar oss, byter kläder, sjunger upp, laddar som fan och värmer upp fingrarna bland annat. Sedan går vi upp på scenen i tid, för att hinna med våran set-list utan större förseningar. Det är ett pressat tidsschema som skall följas under kvällen. Efter vi har spelat klart blir det någon form av eftersnack med bandet backstage om hur spelningen var osv. Sedan börjar festen och alkoholintaget. Eftersom vi är först, kan vi börja direkt med förfesten, till skillnad från dem som spelar mot slutet av kvällen.

Vad kommer hända på scenen denna kväll?
   - För mycket information går vi inte ut med innan en spelning, då vi vill att man skall vara på plats och bilda sig en egen uppfattning om det man ser och hör, enligt Don L. Lee. Jag kan dock tillägga att vi kommer blanda både gamla låtar med nya alster från det kommande albumet och ett skarpt scenframträdande värt att minnas!

Angående albumet, som du just nämnde. När kommer den att släppas?
   - Vårat album "Scream It Out", som det förmodligen kommer döpas till, är fortfarande under inspelning i studion, men börjar bli färdig, menar Don L. Lee. Vi hoppas allt skall vara klart innan årsskiftet och all info kommer finnas både i min egen blogg och på Ravaged's egna officiella hemsidor om hur det går osv.

Då kan jag bara önska dig och bandet lycka till inför festivalen i Göteborg. Är det något du vill tillägga till alla fans eller resten av befolkningen som funderar på att komma och titta?
   - Jag skulle självklart vilja att så många som möjligt kan närvara denna helgen, då det utlovas mycket bra musik under hela festivalen. Speciellt vårat eget framträdande såklart, som kommer baseras på en rejäl scenshow och blandade melodiska hårdrockslåtar. Sedan vill vi gärna ha lite respons efteråt om vad alla fans tycker om vårat framträdande, antingen i min blogg eller på någon av Ravaged's officiella egna sidor. Vi ses i dimman och jävlar vad vi skall röja! Ni skall få valuta för pengarna när vi står på scenen, det är ett som är säkert.

Om elva dagar från och med idag är det dags för nästa spelning med mitt band Ravaged! Denna gång är det dags att bege sig till storstaden Göteborg för att där vara ett av 14 inbjudna band som skall deltaga i två-dagars-festivalen "Göteborg RockFest 2011". Efter succén på Knorrfest 2011 har alla trogna fans väntat på nästa gig och nu är det alltså dags igen.

Som vid många andra evenemang kommer denna tillställning ha 18-årsgräns och det krävs även att man har en biljett för att komma in. Biljetterna ligger på 100:- styck och beställs via följande hemsida:
http://www.clubcenturion.se/index.php
Det kommer INTE säljas biljetter i entrén, så du kommer inte in om du inte ordnat detta innan!!

I dagsläget finns det lite över 200 biljetter kvar till speldagen den 16/9 (när Ravaged spelar), varför chansen att få en biljett fortfarande är stor för er som är intresserade.

Platsen där evenemanget äger rum är alltså på Parken's nedervåning i Göteborg, se hemsidan för mer info samt vägbeskrivning: http://www.parken.se/

Som synes enligt spelschemat här intill kommer alltså Ravaged inviga denna festival genom att först av alla entra scenen redan kl 18.40 på fredagen den 16 september. 

För att alla band skall hinna spela, är varje bands scen-framträdande begränsat till omkring 30 minuter, förutom headliner-banden som får 50 minuters framträdande på sig.

Slutligen vill jag bara lämna en länk med all information om denna festival, för er som önskar få reda på mer än vad jag skrivit i denna korta sammanfattning:
http://goteborgrockfest.wordpress.com/

Alltså gäller följande: 18-årsgräns under hela festivalen. 100:- per biljett som bokas endas på ovanstående nämnda hemsida och kommer inte att säljas i entrén, vilket innebär att man inte kommer in om man inte ordnat biljetten innan. Banden uppträder enligt ovanstående schema under kvällarna den 16-17 September på Parken i Göteborg (se länkarna ovan för mer info!). Ravaged börjar 18.40-19.10 den 16 September. Välkomna! \m/

På frågan om att vara först ut på scen svarar basisten i Ravaged, Roon Don L. Lee, följande:
   - Att gå ut först på scenen innebär att man kan lägga ribban för hela festivalen. Gör man ett riktigt bra framträdande och röjer riktigt mycket kommer banden som uppträder efteråt att känna press att prestera lika bra som vi. De kommer känna sig tvingade att lägga sig på samma nivå, annars kommer publiken tycka att de gör en sämre konsert än vad vi gjorde, eftersom det är lättast att jämföra med tidigare band. Det kan i sig vara positivt. Börjar man som första band är det också viktigt att man gör ett bra framträdande för att publiken skall minnas Ravaged när de andra banden har spelat klart. Jag vill ju inte att vårat band faller i glömska efter vi har spelat om man säger så, med vetskapen om att det är 6 band till den kvällen och 13 band till totalt sett efter oss. Dessvärre kan dock ljudet vara dåligt för första bandet, något som i så fall blir bättre mixat allt eftersom kvällen går. Det har förekommit att ljudet är sämre i början, men låt oss hoppas att det är på topp direkt för att skapa en magisk upplevelse under våra 30 minuter tillsammans med publiken! Men självklart är det alltid roligast att vara headliner, det skall man inte sticka under stolen med.

Hur ser kvällen ut för er i Ravaged?
    - Vi kommer åka ner till Göteborg tidigare samma dag för att sound-checka, säger Roon Don L. Lee.  Det är i dagsläget oklart vilka som är först med detta, men när alla banden väl är färdiga börjar väntan och laddning inför att vi skall spela kl 18.40. Vi sminkar oss, byter kläder, sjunger upp, laddar som fan och värmer upp fingrarna bland annat. Sedan går vi upp på scenen i tid, för att hinna med våran set-list utan större förseningar. Det är ett pressat tidsschema som skall följas under kvällen. Efter vi har spelat klart blir det någon form av eftersnack med bandet backstage om hur spelningen var osv. Sedan börjar festen och alkoholintaget. Eftersom vi är först, kan vi börja direkt med förfesten, till skillnad från dem som spelar mot slutet av kvällen.

Vad kommer hända på scenen denna kväll?
   - För mycket information går vi inte ut med innan en spelning, då vi vill att man skall vara på plats och bilda sig en egen uppfattning om det man ser och hör, enligt Don L. Lee. Jag kan dock tillägga att vi kommer blanda både gamla låtar med nya alster från det kommande albumet och ett skarpt scenframträdande värt att minnas!

Angående albumet, som du just nämnde. När kommer den att släppas?
   - Vårat album "Scream It Out", som det förmodligen kommer döpas till, är fortfarande under inspelning i studion, men börjar bli färdig, menar Don L. Lee. Vi hoppas allt skall vara klart innan årsskiftet och all info kommer finnas både i min egen blogg och på Ravaged's egna officiella hemsidor om hur det går osv.

Då kan jag bara önska dig och bandet lycka till inför festivalen i Göteborg. Är det något du vill tillägga till alla fans eller resten av befolkningen som funderar på att komma och titta?
   - Jag skulle självklart vilja att så många som möjligt kan närvara denna helgen, då det utlovas mycket bra musik under hela festivalen. Speciellt vårat eget framträdande såklart, som kommer baseras på en rejäl scenshow och blandade melodiska hårdrockslåtar. Sedan vill vi gärna ha lite respons efteråt om vad alla fans tycker om vårat framträdande, antingen i min blogg eller på någon av Ravaged's officiella egna sidor. Vi ses i dimman och jävlar vad vi skall röja! Ni skall få valuta för pengarna när vi står på scenen, det är ett som är säkert.

Säsongen har nyligen börjat och ingen kunde väl egentligen på fullaste allvar tro att Arsenal skulle byta ut 97% av sin trupp så sent som precis på håret till att transferfönstret stängde och säsongen därmed kunde varit mycket nära en flopp ifall man misslyckats med detta. Efter att ha förlorat med 8-2 mot Manchester United (och ändå inte haft en målvaktstränare/10-åring i mål, 6-19 på 4 matcher) tänkte säkert många att Arsenals säsong var över innan den ens hade börjat. Man har alltid haft en tränare i Wenger som tror stenhårt på sitt lag. Tror så mycket på dem att ingen annan förstår vad det är för mening med vissa namn i truppen. I år trodde han säkert ännu en gång att hans ungdomar skulle kunna utföra mirakel. Men efter förlusten mot United tror jag mr Wenger kände sig tvungen att göra vissa tvångs-inköp för att rädda säsongen. Undrar hur många spelare man hade köpt in utifall att man vunnit mot United med 2-0 med samma trupp som man hade?! Hur som helst, här är hela listan på in och ut (från www.arsenal.com).