Echoes Of My Thoughts

Sitter uppe och väntar för att kolla på en HammerFall-konsert som sänds live-stream via internet. En mycket intressant idé måste jag säga, till skillnad från att den streamas live från Nordamerika och därmed även deras lokala tidszon. Det har förekommit en tidigare konsert av denna variant, vad jag känner till, fast den missade jag, så detta är alltså den första jag ser. Dessutom sänds alla konserter även i en repris vid ett annat datum.

Första förbandet Diamond Plate har just spelat sin halvtimme och jag kan inte säga att jag har sett speciellt mycket av detta framträdande. Detta mest beroende på att det var Death Metal och mest gick ut på att spela så fort som möjligt utan att det låter det minsta musikaliskt. Av deras handrörelser att dömma verkar de dock vara duktiga på att spela fort, vilket måste kännas kul för dem. Ett riktigt skitband måste jag säga, dessa få dyrbara minuter av mitt liv som jag ägnade åt att lyssna på dem.

Dags för förband nummer två, Powerglove. Ett gäng riktiga super-miffon som spelar snabba melodiska metal-"covers" som exempelvis supermario, utan minsta tillstymmelse till sång och ser utt som en blandning mellan datanördar, infödingar och vikingar. Supertöntigt. Hur kan man se ut så som dem på en scen och tycka det ser bra ut? De måste ha haft en blind styleist! Lite skönt med melodier i alla fall och deras framträdande är betydligt bättre än föregångarna som lyckades att hoppa över regelbundna försök att skapa god publikkontakt under sitt framträdande. Som sagt var; rätt okej att lyssna på, men inget vidare att se på. Finns en viss charm i detta snabb-melodiskt-musikaliska-cover-framträdande ändå.

Generellt sett kan man hittills säga att det är två saker som är något förvånande; dels att HammerFall har hittat två så värdelösa förband och dels att scenen är pytteliten. Ni som vill veta mer om förbanden får kolla upp dem själva på exempelvis google. Äntligen dags för HammerFall att entra scenen då!

HammerFalls framträdande skapar en stark känsla av att vara en B-spelning, med liten scen, ingen pyroteknik och till viss del även lite andra scenkläder än vanligt. De röjer på scen som vanligt, tajt framträdande och Cans har växt som sångare och scenpersonlighet. Pontus solon jämförs fortfarande med det som Stefan spelade, vilket gör dem rätt avskyvärda faktiskt. Orättvis jämförelse egentligen, men ack så lätt hänt ändå. De solon som Pontus försöker härma Stefan på är helt åt helvete fel. Måste säga att HammerFall tappat en scenpersonlighet och gitarrist av rang i och med Stefans avhopp. Pontus gör det dock bra på No sacrifice, no victory -albumet, men inte mycket mer, och sätter generellt sett inte ett enda solo lika bra live som på skivan heller. Det som är mest störande är alla extraljud samt vibraton, tapping, hammer-ons, pull-offs, "tjut" och bendningar i strängarna som Pontus gör hela tiden eftersom det mest låter störande än det låter bra. Faktum är att Pontus och Oscar känns otajta tillsammans ibland och det låter inte ens rent när de spelar tillsammans, ett problem som inte fanns när Stefan spelade. HammerFall har blivit sämre live i och med att Stefan slutade, det är ett faktum som står sig fortfarande. Fredrik håller inte riktigt Magnus klass, men han är bra, trygg, stabil, cool, hård och rockar fett.

SETLIST: Intro, Punish and enslave, Crimson thunder, Renegade, Hallowed be my name, Last man standing, Blood bound, Life is now, Heeding the call, Rebel inside, The dragon lies bleeding, Between two worlds, Any means nessesary, Stronger than all, Riders of the storm, - Break -, Secrets, Let the hammer fall, Hearts on fire. De flesta är låtar som man förväntar sig att få höra på en konsert. Vad tycker du?

Reprisen äger rum 21 mars på www.theravelive.com/webcast .

Den 19 juni ska dessa två personer "äntligen" gifta sig. Jag skriver äntligen för att de har varit ihop ett tag redan, om man säger så, och inte för att jag gått och längtat efter denna dag i flera år. Deras bröllop intresserar mig inte.
Eftersom vårt statsskick är monarki blir ett kronprinsessbröllop per definition något av en slags statsangelägenhet, då det handlar om landest blivande statschef och den person hon ingår äktenskap med. Detta kommer även naturligtvis att fortsätta uppmärksammas i public service, eftesom det därmed blir en stor händelse för Sverige, och därför är det bra att det uppmärksammas, men med motta.
Hur stor denna satsning bör vara kan diskuteras. Vad tycker du??

Ska detta jämföras med det stundande rikstagsvalet i höst, faller det 34 sändningstimmar på brölloppet medan valet omfattar 100 timmar. Enligt Svenska Dagbladet kommer bröllopet att ge inkomster på uppemot 2,5 miljarder kronor genom försäljning av bröllopsrelaterade souvernirprodukter och annat, vilket motsvarar 0,08% av BNP.

Jag kan erkänna att jag inte läst speciellt mycket om detta spektakel, eller om kungafamiljen i stort, eftersom det inte intresserar mig ett endaste dugg. Kungafamiljen har lika litet inflytande på mig som Gud. Jag tror på naturen och på mig själv. För det första för att det inte finns någon Gud och för det andra, om det är någon som ska förändra något är det oftast forfarande upp till mig själv att göra något åt det.

Jag tycker inte att vi, svenska folket, ska betala deras bröllop! De borde väl ha tillräckligt med pengar för att kunna betala det själva?! Helt ärligt. Vad har de gjort för att förtjäna den lyx de lever i? Inte något. Jag menar, fotbollsproffs, politiker och läkare till exempel har ju arbetat sig uppåt för att få sin inkomst, även om många människor i stort är fruktansvärt överbetalda, och därmed även underbetalda.

Kungafamiljen får däremot sin ekonomi att gå runt för att de alla har samma efternamn och ingår i en släkt. Hade någon bestämt att mina föräldrar skulle varit kungliga, hade jag själv haft det lika gott ställt som dem, med en hel arbetande nation som ser till att jag överlever vardagen, utan att ha förtjänat det ett dugg från början. Jag hade inte ens behövt "arbeta". Det enda jag behöver bry mig om är att se anständig ut, uppföra mig som folk, åka runt i världen och representera Sverige samt dyka upp lite titt som tätt vid andra trevliga evenemang.

Så varför ska jag betala erat bröllop när jag har fullt upp med att skaffa mig en egen vettig framtid och överleva med de tarvliga undersköterske- och sjuksköterskelönerna, som jag får efter tre år på högskola med ansvar över andra människors liv och hälsa?! Betala bröllopet själva tack! Hur mycket utgifter kan en "kungafamilj" ha egentligen? Ni har ju pengar så att ni klarar er ändå. När vi ändå är igång, så varför inte avskaffa hela kungafamiljen? Det var längesedan Sverige hade ett verkligt behov av en konung. 

Igår var jag och två polare i Göteborg på biografen Bergakungen. Filmen vi skulle se var Avatar i 3D-format. Vi åkte hemifrån ungefär 1,5 timme innan själva filmen började och det visade sig att vi kom in i salongen i rättan tid. Inte en minut försent, men ändå på det berömda håret som man säger. En trevlig kväll i gott sällskap. Kan det bli bättre?!
Nåväl. Dags att recensera filmen!

Avatar handlar i stora drag om en kille i rullstol som lägger sig i en slags box och blundar för att på samma gång bli en avatar som springer runt och härjar på en helt annan värld. Filmen i sig påminner lite om filmer som Sagan Om Ringen, Jurassic Park och Star Wars. Kan låta aningen knepigt, men det är inte så konstigt när man sett Avatar. (Sagan Om Ringen, för alla vackra miljöer, Star Wars för all fantasy (mijlöer, personer etc.) och Jurassic Park för alla djuren).
Jag tänker faktiskt inte berätta mer än så om den för att jag tycker absolut att Avatar är en filmklassiker redan nu som alla måste ha sett, gärna i den coola 3D-upplösningen!

Hur som helst, så var filmen förmodligen en av de absolut bästa filmen jag någonsin, någonsin har sett! Helt ofattbart välgjord, genom tänkt och underhållande. Verkligen något helt enorm välsedd!
Helt plötsligt hade bara de där 2 timmarna och 41 minutrarna gått och det var dags att gå ut igen...

Ljudet och effekterna till filmen var mäktigt inne i Bergakungen och ljudet kändes i hela kroppen där man satt på biostolen. Grafiken var helt magisk! Har inte sett filmen på "vanligt sätt", så att säga, utan bara i 3D-format och har därför inget annat än det att jämföra med. Däremot var det en helt otroligt häftig upplevelse att se den i 3D-format, vilket är en omöjlighet att göra hemma när filmen finns på hyrvideo och liknande, så passa på att se den i 3D medan chansen finns!
Det är nämligen så att denna film i nuläget redan gått ett bra tag på bio, vilket innebär att den troligtvis inte kommer att gå så länge till. Den går bara en gång/dygn, istället för tre som det var förra veckan exempelvis, och efterfrågan på biljetter är stor, så se till att vara ute i god tid med att beställa.

Betyget blir självkart full pott: * * * * *

Så kära läsare, lova att ni ser den innan det är försent! Ni kommer inte ångra det! Den är helt fantastisk!

Det finns, har funnits och kommer förmodligen dessvärre alltid att finnas människor som är onda. Mer eller mindre onda.
Frågan är bara hur blir man egentligen ond? Alltså riktigt ond menar jag. Inte bara det att man bråkar, grälar eller gör något som är mindre bra någon enstaka gång, utan mer eller mindre konstant har samma attityd vid upprepade tillfällen.
Låt oss ta det hela från början...

Den mänskliga existensen går som sagt var ut på förlossningar där ett nytt barn tar sitt första andetag.
Man säger ofta att ingen är ond eller dålig ifrån födseln utan det är något man blir. Jag tror inte heller att man är en sämre människa, även om man faller utanför ramen för vad som anses "normalt", eller är ond från det att man föds och liksom skulle ha det inom sig. Däremot är dessa bebisar från bärjan enormt egoistiska. De har en omedveten uppfattning om att vara världens centrum. Så länge de själva mår bra, får mat, närhet, inte har ont, fryser eller liknande så är de också nöjda med tillvaron och gråter inte. Det är egentligen något som de flesta känner till skulle jag tro, så det är inget konstigt alls.

Läser man beteendevetenskap och psykologi får man detta bekräftat och får reda på de primära och sekundära mänskliga behoven, enligt exempelvis Maslow. De primära, rent fysiologiska behoven, är helt avgörande för överlevnaden, alltså sådant som att äta, sova, dricka. Efter det kommer resten av behoven, som handlar mer om livskvallité och liknande; trygghet/säkerhet, kontakt/kärlek/gemenskap, uppskattning/accepterande, självbestämmande/självkontroll, meningsfull aktivitet och slutligen ett självförverkligande.
Här tror jag det stora problemet ligger hos de som blir onda. De har fått brister i att ett eller flera av deras behov inte har blivit tillfredsställda. De har inte lärt sig innebörden av sympati och empati, samt lever kvar i sin egocentriska värld, där allt handlar om att göra som man själv tycker, vill och känner, utan förståelse för andra. Man gör saker för att själv vinna på det, dödar man en person slippar man ju denne så länge man själv lever. Tar man en bil kan man ta sig dit man vill. Gör man inbrott i en affär kan man ta sådant som man skulle vilja ha själv och samtidigt spara pengar på det. Sådana saker. Inte för att jag tror att man har den motiveringen just när man gör det, men samtidigt så är det ändå sant på ett sätt.

Sedan tror jag att det kan växa fram ett maktbehov och en kick i denna omedvetna egocentriska självbild. Man märker att man kan styra omvärlden genom att vara på ett visst sätt och får därmed ett självförverkligande i detta. Att alltid få sin vilja igenom. Precis som det beteendet som var hyfsat normalt då man var ett litet barn. Kanske har man dessutom blivit bortskämd och alltid fått allt man har velat ha?

En annan anledning till varför man skulle kunna bli ond kan nog också vara genom att det händer något i livet som förändrar en som person. Kanske får man en rubbning i det som kallas "normalt" och blir därmed ond till följd av en psykisk sjukdom eller något annat som händer och påverkar en under livet? Man får en ny inställning till hur man ska hantera situationer utan att själv ta så stor skada. Än en gång gör man det för egen vinning, för att själv må bättre.

Hur blir man då ond egentligen? Kan det beror på något av följande; att man tror sig vara världens centrum även som vuxen, att man inte har lärt sig sympati och empati, att man har behov som inte tillfredställts eller tillfredställts på fel sätt, eller är det något annat som gör att en person blir ond?