Echoes Of My Thoughts

1. Any Means Necessary * * * * *
En låt som börjar med en slide-gitarr och sedan övergår i ett tungt och maffigt metal-intro. Skön gitarr-rythm i verserna och trumfillet som är innan varje brygga är genialiskt! Riktigt bra mixad låt generellt sett. Fyllig kör över lag, även i refrängen. Skönt cymbal-fill i sticket innan solot som känns typiskt HammerFall (Oscar Dronjak) till en början, för att sedan övergå i något som påminner en aning om Stefan Elmgrens solon. Lite coola gitarr-effekter innan det är dags för ännu en refräng. Helt klart en av de bästa låtarna på skivan! Går inte att göra den mycket bättre sätt till trummor, gitarrer, bas och sång. Avslutet är också mycket bra, speciellt då Joacim håller ut sista tonen en aning.

2. Life IS Now * * * *
Skönt akustiskt gitarr-intro som sedan övergår i mer kraftfulla gitarrintron med trummor. Verserna består till största delen av bas och trummor. Lätt låt att sjunga med i. Litet minus i texten på refrängen om man tänker på vad de sjunger om, men det låter ganska coolt ändå om man inte översätter det. Lite småstört och coolt solo kommer sedan tillslut, för att sedan tona ner låten en aning i dominant bas och sköna bakgrundstrummer. Gitarren kommer in igen med hjälp av en cool effekt-pedal. Tralligt trumkomp, med fading-out outro som är akustiskt på slutet.

3. Punish And Enslave * *
Skönt intro med goa trummor och härligt gitarr-tugg. En hel del coola ord i texten. Rätt tråkig refräng. Verserna går ann. Det bästa i denna låten är gitarrerna och trummorna utan tvekan. Fräsigt solo måste jag ändå säga. Verserna, bryggan och sticket är det bästa sångmässigt.

4. Legion * * * * *
Börjar med lite monsterljud som över går i att monstret pratar lite samtidigt som bakgrundsmusiken växer och blir fylligare innan det långsamt växande introt drar igång på allvar med trummor och gitarrer. En låt som växer till supertempo på ganska kort tid. Underbart bra låt med enastående mixat ljud i sången. Denna låt kan man inte göra på ett bättre sätt! Text som det verkligen är drag i och sköna individuella instrummentalister. Vilket instrument du än lyssnar på kan det inte bli bättre! Riktigt sköna riff! Verserna och refrängerna har ett härligt flyt i högt tempo. Riktigt skön heavy metal när den är som allra bäst! Min stora favorit på denna skivan. Skönt riff innan bassolot drar igång för att sedan fortsätta i ett gitarrsolo. Riktigt skönt gitarr-tugg innan nästa solo börjar.

5. Between Two Worlds * * * *
En låt som börjar med ett maffigt orgel-intro som växer för att sedan övergå i ett tungt, långsamt, akustiskt gitarrkomp. Efter första refrängen kommer låten igång mer med trummor och bas. Riktigt skön låt, även text- och röstmässigt. Lite smått hes röst från Joacim gör låten bara bättre. Solot är riktigt kraftfullt med både ett skönt gitarrsolo och orgel i bakgrunden, för att sedan helt dö ut och återgå till samma akustiska gitarrsound som i början på låten. En låt som växer allt eftersom tiden går. Härligt när Joacim håller ut sista tonen ett tag.

6. Hallowed Be My Name * * *
Tungt intro som övergår i ett gitarr-riff, som avbryts med ett ljud från ett laddat skjutvapen, en slidande bas och så är låten igång. Svängigt drag i verserna med skönt gitarrtugg. Grymt sång och text hela låten igenom, men aningen sämre i refrängerna, enligt mig. I refrängen är det endast musiken som är bra. Sticket är fullt av massa rabblande ord och sköna trummor som följs av ett riktigt skönt solo. Virveltrumman är magnifik hela låten igenom. Sista näst refrängen är riktigt bra och än en gång är rösten helt underbar! Låten avslutas med ännu en vanlig refräng, ljudet av ett laddat skjutvapen och sedan två trumslag som liknar ljudet av två avlossade skott. Riktigt bra!

7. Something For The Ages * * * * *
En instrumental låt signerad Pontus Norgren med som börjar med lite mystiskt bakgrundsintro med sologitarr, som övergår i tunga trummor och riff. Övergår i mycket sköna melodislingor låten igenom. Riktigt bra låt med verierande och passande riff. Solopartierna i låten är underbara, både vad gäller sologitarrerna och trummorna! Pontus visar upp hela sitt register, att han kan mer än att bara spela pudelrock i then poodles. Låten har även ett synthsolo i sig. Efter ett tag saktas låten ner i ett lugnare tempo för att sedan växa och återgå till max igen. Riktigt bra avslut och även ett magnifikt genomförande av Anders Johansson på trummor.

8. No Sacrifice, No Victory * * * *
Skönt gittarintro med trumslag. Viss baktakt på en del ställen innan upptakten till versen börjar vilket är riktigt bra gjort! Skön text i verser, brygga och refräng, även om refrängen är aningen tråkig. Underbara falsetter av Joacim! Riktigt skönt gitarrsolo. Helt klart en grym och underskattad låt!

9. Bring The Hammer Down * * *
Riktigt coolt trumintro som övergår i sköna gitarrer och ett solo av Stefan Elmgren. Skönast text och sång i verserna och bryggorna med behaglig bakgrundsgitarr. Refrängerna är mindre bra skulle jag vilja säga, men det Joacim sjunger lyfter den avsevärt med sin sång! Bra trummor i refrängerna. Sedan kommer en uppstannade bit med bara bas och till viss del även trummor, innan solot börjar. Även denna del på låten är bra mixat och sista delen på solot är riktigt skönt. Musikliskt sett en bra väldigt låt.

10. One Of A Kind * * * * *

Min arbetskamrat var med i radio här om dagen för en kort intervju som i korta drag handlar om orimliga arbetsvillkor, genom nerdragning av personal samtidigt som överbeläggningar tillåts. Detta leder bland annat till att man ibland är så få som en sjuksköterska per 15 patienter till exempel. Forskningen visar att det inte bör vara fler än 4-5 patienter per sjuksköterska, för att kunna bedriva en patientsäker, trygg och patientnära omvårdnard. Som de flesta räknar ut innebär detta 3 gånger så många patienter per sjuksköterska än vad som är rimligt. Först bestämmer man att alla korridorsplatser ska tas bort, bland annat av denna anledning. Då införs istället tre ordinarie platser i varje 4-platsers-rum som permanenta och den 4:e platsen blir då alltså en korridorsplats som flyttas in på rum istället. Detta innebär att det endå blir patienter som får ligga i korridoren, när det egentligen inte ska vara möjligt, i brist på platser i förhållande till patienter. Man bestämmer sig för att utdela böter så fort en avdelning har patienter liggandes i korridoren, men då man upptäcker att det blir för dyrt så tas denna regel bort. Visst är det imponerande hur man kan bestämma saker om något som man inte vet något om som dessutom aldrig fungerar?!

En annan intressant synvinkel är hur vi som sjuksköterskor, enligt den 3-åriga högskoleutbildning vi gått, ska bedriva omvårdnadsforskning och organisera samt ansvara för all omvårdnad som rör patienten och dessutom se till att läkarens läkemedelsordinationer stämmer, eftersom det är vi som ger den dos som läkaren bestämt ordinerat. Hur ska jag hinna bedriva omvårdnadsforskning om när jag knappt hinner med alla 15 patienter på ett kontrollerat och stressfritt sätt? När dessutom platserna är så få att man innan helgen beslutar sig för att sätta in extra personal för att lösa krisen om platser, vilket innebär att man då fyller korridorerna med folk, och man dessutom dragit ner på personal så att det inte finns någon att sätta in. Detta leder till att personal som redan arbetar 100% tvingas till kvalificerad övertid, ökad stress och försämrad hälsa. Inom hur många andra branscher än i vården är det accepterat av politiker att arbeta 9 dagar i rad? Vem säger att det är okej i vården men ingen annanstans? Varför vill alla ha en trygg, säker och patientnära vård, när ingen vill betala för den? Jag har inte valt att arbeta som sjuksköterska för att tjärna pengar utan för att jag gillar det jag gör. Dock är frågan hur länge man kommer gilla att gå till jobbet, när förutsättningarna för att kunna utföra det på ett bra sätt inte finns varje dag?! En intressant tanke som uppkommer i detta läge är hur mycket som ska krävas för att det ska bli en förändring? Måste det alltid hända tråkigt för att saker och ting ska hända? Jag personligen skulle tycka det vore ytterst intressant att se vad som hände om en politker blev inlagd på min avdelning och fick ligga i korridoren i en vecka eller en månad i en fyrbäddssal? Jag ska i så fall inte behandla dessa annorlunda mot någon annan, eftersom vi alla har samma rättigheter till samma vård och att denna inte prioriteras efter saker som kön, nationallitet, ålder, inkomst eller arbetsklass. Är det vad som krävs för att politkerna själva ska se hur det är nere på golvet, där saker bestämms om sådant som ingen med beslutsfattande behörighet vet något om?

Kolla in artikeln och lyssna på intervjun här nedan: Vad tycker du?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=3839717
Bra gjort Sara, flera som du! Flera borde göra samma sak. Tillsammans är vi starka och kan förändra!