Echoes Of My Thoughts

Effektiviseringen av svensk sjukvård har gått för långt. Så enkelt är det. Här en bit nedanför finns några länkar som tyder på att det bara går utför för hela verksamheten. Man har försökt effektivisera sjukvården så mycket att resurserna är borta, att personalen får större krav, press, stress, tidsbrist under sin arbetsdag än vad de kan hantera. Dessutom är lönerna alldeles för låga för att folk skall vilja arbeta med att ge medmänniskor ett bättre och friskare liv. De som blir lidande är förutom all personal, är alla patienter och deras anhöriga, den grupp av människor som absolut inte skall lida av svensk sjukvård.


Statistiska centralbyrån har gjort en undersökning under 2011 som visar att det kommer finnas 30.000 sjuksköterskor för lite i Sverige om bara 18 år. Bara en sådan sak. Upp med lönerna också så kommer folk vilja jobba! 


Kolla artiklarna jag länkar till här nedan, som ger väldigt tydliga belägg på varför det går utför för den svenska sjukvården på många olika sätt! Skriv sedan på protestlistan längst ner för en mer human vårdapprat. Något alla tjänar på i längden!

Missa inte de två länkarna längst ner med större teckensnitt, dem är viktigast av allt i detta inlägg!

http://www.sydsvenskan.se/ingen-sektion/ett-sjukvardssystems-dod/ 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/varden-star-infor-ett-katastroflage_6831379.svd

http://www.aftonbladet.se/ledare/article14464719.ab


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skoterskor-gar-ner-i-tid-for-att-orka_6893409.svd

http://www.goteborgsfria.nu/artikel/92114

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.893808-loneuppror-kan-ge-sjukskoterskebrist 


http://www.cisionwire.se/vardforbundet/r/sjukskoterskor-drabbas-hart-av-arbetsrelaterad-ohalsa-visar-arbetsmiljoverkets-nya-rapport-,c9208428


http://nwt.se/karlskoga-degerfors/article1039996.ece


http://www.vk.se/574990/ledningen-polisanmals

http://www.gp.se/nyheter/debatt/friaord/1.870406-ni-maste-komma-ut-i-verkligheten?ref=fb

Hjälp till att göra något åt detta ständigt växande problem. Vi som arbetar i sjukvården vet hur den skall organiseras för att den skall fungera, men vi kan inte ensamma gå över våra politikers korkade och penga-kåta beslut där människors liv och överlevnad står på spel. Som leder till att vi inte hinner utföra det jobb vi är utbildade till, för många gånger hinner vi inte det. Jag vet eftersom jag är en av dom som sliter.

Din hjälp behövs! Tillsammans är vi starka! Det spelar ingen roll om du arbetar i sjukvården eller inte, du kan ändå gå med i sjukvårdsreformen på Facebook: https://www.facebook.com/sjukvardsreform



Gör även som jag; gå även in på följande sida och skriv under med ditt namn på den officiella protest-listan nedan, för att visa för alla att du inte accepterar en sådan vård med för lite resurser, tidspress, stress, dålig kompetens och 3.000 oskyldiga människor som årligen dör på grund av vårdrelaterade misstag. Alltså helt och hållet på grund av personalens fel! Denna siffra borde vara en 0-vision, men våra politiker har inte förstått det än. Snälla hjälp dom! Hjälp oss som arbetar! Hjälp dina medmänniskor mot en bättre vård, för det kunde lika gärna varit du eller dina anhöriga!! http://www.sjukvardsreform.se/Valkommen.html





TILLSAMMANS ÄR VI STARKA! 


TILLSAMMANS KAN VI FÖRÄNDRA! 


MEN DET MÅSTE SYNAS OCH MAN KAN INTE FÖRÄNDRA SVENSK SJUKVÅRD HELT PÅ EGEN HAND! 


ALLA MÅSTE VARA MED OCH VÅGA GÅ EMOT STRÖMMEN!


Tack för ditt stöd! Din röst räknas! Berätta för dina vänner och se till att de skriver på! Hela Sveriges befolkning kommer att tjäna på detta i längden, så även du och dina egna anhöriga.
Glöm aldrig; det kunde lika gärna varit du eller någon av dina anhöriga som var en av de 3.000 personer som årligen dör på grund av slarv och misstag från sjukhuspersonalen!


Det är inte värt det........... Låt de 3.000 personerna leva istället. Påverka!!

Delfinal 3 i årets Melodifestival hade ett resultat som förmodligen shockade större delen av svenska folket, inklusive mig själv. Jag var vansinnig över att en låt som Mirakel kan gå till en final (och ens få vara med och tävla) i en musik tävling, MELODI-festival? Ranelid sysslar inte med något musikaliskt. Han pratar. Han läser en dikt. Det är en bakgrunds-slinga som går och någon Sara Li som sjunger en liten refräng som knappast utmärker sig. Ranelid borde därmed hålla sig till att göra talböcker av sina egna verk eller ställa upp i en skånsk lokal poesi-tävling!

Ungefär så såg jag på detta resultat i samband med programmets live-sändning.

Då jag även har en ganska djup, filosofisk och tankvärd sida i min personlighet och även håller på mycket med dikter och låtskriveri, fick jag mig sedan en tankeställare.

Kanske är det så att jag kan lära mig att tycka om den låten? Frågan är om det är möjligt och om det ens är värt att försöka. Jag bestämde mig dock för att läsa texten (med motiven jag nyligen lagt ut) samt kolla på videon igen och verkligen lyssna på orden. Svenska folket har ju ändå lagt en majoritet av sin rösträtt på detta bidrag. Jag valde alltså att möta det obehagliga.

Mina nya åsikter som uppkom i samband med detta blev i alla fall en aning positivare. Även om låten fortfarande är med i helt fel forum, så är det ändå en tänkvärd text och en lite soft melodi samt refräng. Dock kan vem som helst i hela Sverige göra ett bättre framträdande än Ranelid. Han är fortfarande mycket dålig på scenen. Men lyssnar du på texten, lyssnar på orden, smakar på dem, tänker på dem, tolkar dem och vågar möta dem så förstår du i alla fall att det är en bra låt. Det är godkänt, men absolut fel forum att ställa upp i en Melodifestival. Texten/orden/dikten, refrängen och det lätt uppskattade melodin i bakgrunden. Man ska även ge Ranelid en eloge för att kunna ge ifrån sig så mycket adrenalin och energi på en scen och ändå vara ovan i sådana sammanhang.

Slutligen, känslorna är olika, blandade, men jag kan köpa att han har gått vidare och jag förstår hur alla de tänkte som röstade på honom. Ni gav det en chans, var öppna för allt och ni lyssnade/noterade hela bidraget i minsta detalj. Det skall ni ha en eloge för, med tanke på hur mycket skit som är med i denna tävling varje år. Skall dock tillägga att på vissa ställen är texten mindre bra.

Denna låten är både det ena och det andra. Jag kan inte bestämma mig helt för vad jag tycker, men jag har accepterat svenska folkets beslut. Jag vet varför ni röstade. Jag förstår er och jag håller till viss del med.

Dagispersonalen (förlåt, programledarna) fortsätter med meningslösa och urtöntiga inledningar till Melodifestivalen. Denna gång har man försökt sig på en återkoppling till förra veckans hit/flopp "Mirakel" med mr. Ranelid. Det som skiljer den låten från detta bidrag är att det senare är säkert 10 gånger bättre och mer moget. Ändå var Ranelid riktigt askass, så då fattar ni ju själva. Nu till tävlingen:

1. Charlotte Perrelli – "The Girl" 
Lite av en förhandsfavorit innan tävlingen. Dock en låt som till sin helhet är mycket dålig. Det enda som är bra med detta framträdandet är den coola och unika rekvisitan, bakgrundsväggen som blinkar etc i rosa. Det är unikt och coolt! Låten i sig, usch. Hoppas du åker ut.

2. OPA! – "Allting blir bra igen" 
Detta är det sämsta man kan se i offentliga sammanhang. Detta är den sämsta låten en människa någonsin skrivit i hela universum. Detta är även de sämsta personligheterna man kan se på en scen. Detta är pinsamt för Sverige. Detta kan inte göras på ett mer uselt sätt!

3. Dynazty – "Land of Broken Dreams" 
Äntligen lite stenhårda pudel-rockare på scenen igen. En skön hårdrockslåt som är hyfsat lätt att hänga med i och uppskatta. Snubbarna röjer på scenen och ser ut att ha riktigt kul, vilket alltid är en bonus. Lite effekter på scenen för att krydda till lite extra. Känner igen en del av refrängen från någonstans, men oavsett, bra och värda en finalplats.

4. Lotta Engberg och Christer Sjögren – "Don't Let Me Down" 
En mycket dålig låt, där dessa två personers röster inte kompletterar varandra ett dugg. Den ena skulle kunnat sjunga låten i en tonart och den andra hade kunnat sjunga i en helt annan. Dåligt samspelt på så sätt. Passar verkligen inte ihop, vilket gör att duetten är misslyckad. Finns vissa fragment från låten som påminner mig om andra låtar. Riktigt dåligt. Man gör inte en duett med två personer som har röster som inte passar varandra. Bör åka ut per omgående.

5. Hanna Lindblad – "Goosebumps" 
Söt tjej. Cool dress. Halvdann låt. Inget unikt. Inte tillräckligt bra för att gå vidare!

6. Axel Algmark – "Kyss mig" 
Lite utav en Håkan Hellström gestalt, fast 10 gånger bättre. De visar med låten hur enkelt det är att få en plats i årets melodifestival. Dock har de lyckats få till en lite charmig låt och ett 80-tals rockigt framträdande. Skulle faktiskt kunna tänka mig att se dom igen, men de bör inte gå till final. Refrängen är klatchig och lätt att uppskatta vilket är en fördel. Tack för era 3 minuter, men mer blir det inte.

7. Lisa Miskovsky – "Why Start A Fire"
Den rutinerade rock-ballad kvinnan kör en helt okej och soft låt. Med kaxig orientalisk dans i bakgrunden, likt fåglar/änglar/älvor, mycket snyggt och gör uppträdandet perfekt. Dock räcker det nog med andra chansen för denna låt kan jag tycka, då låten borde komma fram mer än framträdandet, som i och för sig är rätt fint och harmoniskt att kolla på.

8. Danny Saucedo – "Amazing"
Sista flick-idolen ut i årets tävling. En kille jag inte gillar. Inte heller hans musik. Dock måste jag säga att låten  är lätt att hänga med i, men texten är inte bra. Det bästa i detta bidrag är de färg-växlande kläderna med själv-lysande linjer. Denna går förmodligen till final, för att det är en flick-idol och för att de har coola kläder tillsammans med ett okej dansnummer. Inte för att låten är bra alltså.

Resultat: Till finalen: Lisa Miskovsky – "Why Start a Fire" SAMT Danny Saucedo – "Amazing". Till andra chansen: Lotta Engberg och Christer– "Don't Let Me Down" SAMT Dynazty – "Land of Broken Dreams".

Vad tyckte du om kvällen, om årets tävling såhär långt, om andra chansen och om finalen?!

Ni som känner mig och ni som följer den här bloggen vet att jag för typ 2,5 veckor sedan bröt benet/foten på sammanlagt 3 ställen, där fibula bland annat var helt av, plus lite andra småskador kring vävnad och ligament runt omkring. I början gick det lite bättre att sova på nätterna, då man gick på morfin-tabletter. Jag hade nästan inget ont alls, tack vare dem, och de gjorde mig lugn och avslappnad när jag skulle sova. Jag sov typ 4 timmar i sträck innan jag vaknade första gången. Allt verkade vara rätt okej, trots omständigheterna. Speciellt då jag sov två nätter på sjuknuset och fick hjälp med kilar och höj/sänkbar säng på natten, för att ändra läge lite. Jag sov som en prins! Både på dagen och på natten. Inga problem alls inte. Smärtlindring intra venöst såklart, annars hade det ju inte gott alls!

Nu däremot, har typ halva benet försvunnit känns det som. I och för sig har jag inte kört så mycket träning och sjukgymnastik som jag hade kunnnat, så det får jag väl skylla mig själv (som vanligt, men det ska det bli ändring på nu, för benet är ju fan nästan borta, känns det som iaf). Hur som helst så har det hela tiden varit aktuellt att ligga på rygg, med massa kuddar under benet så att det hamnar i högläge. Dessvärre sover jag alltid på magen annars, så redan här uppstår det ett problem! "Av-magrandet" av benet har gjort att nerverna i knä-vecket lätt kommer ikläm. Det nya gipset börjar bli för stort redan, och jag fick det nya för en vecka sedan typ. DET GÅR FAN I MIG UNDAN ALLTSÅ. Annars börjar jag vänja mig rätt bra med kryckorna och rullstolen. Känner att jag blivit starkare i armar, handleder och överkropp, vilket är tur. Gäller bara att försöka bevara detta sedan och fortsätta träna dem.

Detta har medfört att jag har fått större sömnproblem. Jag har svårt att somna och jag vaknar 3-5 gånger per natt. När jag slutligen tänker att det är dags att gå upp eller klockan ringer för att jag skall till jobbet, (ja du läste rätt, jag kör lite administrativa uppgifter nu serru!) så har jag kanske sovit sammanlagt omkring 5 timmar. Dessutom har jag säkert varit vaken under 3 timmar däremellan, så sömnen är inte särskilt sammanhängande på så sätt. Man känner sig därmed inte ett dug utvilad när man vaknar och börjar dagen med att må illa, en känsla som kommer och går. Eftersom gipset är lite för stort nu också, leder detta till att det klämmer och skaver lite nu med, precis som det gjorde med det andra gipset som jag nyss bytt.

Hur som helst, ungefär halva tiden av den beräknade gips-tiden har nu gått. Äntligen. Jag längtar tills det är borta. Tills jag kan röra mig mera obehindrat igen. Tills jag kan börja jobba som vanligt. Tills jag kan gå på promenader i det soliga vår-vädret som visar sig. Tills jag kan repa och röja som brukligt. Tills jag kan börja träna och motionera igen. Men framför allt tills jag kan börja sova på magen utan en massa kuddar och högläge och på så sätt vakna utvilad med en 8 timmars sammanhängande sömn.

Tiden går, men den går långsamt...

Gina har för kvällen en lite annorlunda cool frilla, en skön style helt enkelt. Sarah kommer in med en tajt klänning som ser ut som en för liten one-piece, vilket hon absolut inte klär i. Stora människor (gäller i 90% av fallen kvinnor) skall inte ha tajta kläder. Så enkelt är det. Det klär er inte det minsta. Har nu till slut lärt mig att Shirley Climp, egentligen heter Sarah Dawn Finer, se tidigare två inlägg (delfinalerna 1 och 2). Detta påpekar människan i början på programmet, då de sjunger en dagis-låt som handlar om hur man uttalar namn. Riktigt låg nivå. Frågan är om Sarah har skrivit den själv eller om det är en tondöv dagis-fröken som har stått för denna vidriga skapelse? En fråga som jag inte vill gå djupare inpå, då den förstår allt vad en lördag-kväll är för något. Visst, att folk säger fel namn, det är oerhört störande (jag själv drabbas rätt ofta av det, trots mitt enkla namn som är hel-svenskt) så jag förstår hur de tänker. Men man förstår inte hur de tänker när de gör en låt om det, som dessutom är riktigt otäck för hörselorganen! Nog om det, dags att gå till bidragen:


01. Youngblood – "Youngblood"
Ett pojkband som har störst chans att gå vidare tack vara att de är flickfavoriter. Dock kan man inte säga annat än att de har ett bra och samspelt dans-nummer, med en klatchig refräng. Alltid populärt att ha med Ooohhh-partier i låtar, se bara på Per Gessle (my favourite all times). Nice koreografi, där de hela tiden står, dansar och gör saker som en grupp som står tillsammans. En låt som man lätt kan komma ihåg och är lite smått trallvänlig. Gillar att de avslutar låten med röda facklor i händerna och blixt-rök i bakgrunden.
Går till andra chansen, endast på grund av att  90% av den svenska befolkningen i 10-17 års ålder (flickor!!) som röstar i denna tävling kommer att lägga sin röst på flickfavoriterna, samt för att refrängen i alla fall är melodisk, till skillnad från många andra värdelösa bidrag.

02. Maria BenHajji – "I mina drömmar"
En söt tjej, med coola kläder och en schysst stil. En piano-ballad med en hel del tända stearin-ljus, runt omkring där hon vandrar runt, vilket är lite pampigt tillsammans. Dessvärre ser ljusen finare ut i närbild en på håll, där det mest ser ut som att det är för mycket liksom. Hon har glittrande ögon där hon sitter vid pianot och bra kamera-kontakt, sådant funkar alltid. Låten växer lite allt eftersom den pågår. Rätt bra sång-register, men kören tar över en hel del, framför allt i de höga partierna.
Lite kul när låten är slut att Gina går runt och försöker släcka alla ljus för hand.

03. Mattias Andréasson – "Förlåt mig"
Sparar en hel del på sitt utseende. Är snyggare och flörtigare än vad låten är bra. Har i och för sig förmodligen en bättre röst än vad han visar nu, för detta är inte unikt på något sätt. En låt som inte faller mig i smaken. Bör ej gå vidare, men kommer säkert göra det, men då bara för att han är snygg (flickidol, som vanligt)!

04. Love Generation – "Just A Little Bit"
Kläder á la Afro Dite/Whitney Huston, där de går upp mot scenen med munk-morgonrock. Klär sedan av sig den och fram kommer då en unik (ful och osexig) zebra-klädsel där kroppsstrumpa korsats med baddräkt. Dock har de helt okej kroppar och ansikten (vilket är nödvändigt med sådan klädsel!). Stört-skönt gitarr-riff i introt. Riktigt grym melodi! Gillar att de lämnar scenen och går ut på bryggan i publiken samt att väggen med lampor (bakom dom) rör sig och skapar ett hörn där de står. Skönt stick med trummor som växer gradvis. Minst andra chansen, gärna direkt till finalen.

05. Carolina Wallin Pérez – "Sanningen"
En tjej med en mycket speciell byx-dress med inspiration som måste vara hämtad från cirkus-clowner. Trum-intro är alltid tufft, tillsammans med soft akustiskt gitarr-plock. Liter singer-songwriter-stil på låt och sång, men inget unikt i rösten, och åker därför ut.

06. Andreas Johnson – "Lovelight"
Urdåligt intro. Det enda som är bra i hela låten är partierna med piano-bas och virveltrumma, som förekommer i framför allt i verserna, vilket säger ganska mycket om låten som helhet. Sedan upptäcker man tydligt en oerhört kraftig plagiat-varning, den första tydliga i detta års tävling (brukar ju vara minst ett plagiat/program annars), med stor tydlig inspiration från en av Robbie Williams låtar. Låten blir bara sämre och sämre. Förstår inte varför de skall till och vifta med armen? Bör absolut åka ut, fortast möjligt! Andreas, din överklass-snobb! Hörde en kort intervju med honom efteråt, där han säger; jag är ju van att gå till final direkt. Ja, jag säger då det...

07. Molly Sandén – "Why Am I Crying"
Bra talang sedan några år tillbaka enligt min mening, trots sin unga ålder. Hon kunde valt en annan presentations-låt än en med Andreas Johnsson (finns ju cirka ett par miljarder låtar som är bättre än hans). Mollys egen låt skall tydligen handla om hennes och Erik Saades separation, har dock ingen koll på texten dessvärre, men hade vart intressant att titta närmare på saken och se hur det verkar. Hon framför en ballad med en röst som är bra, men dessvärre låter hon för mycket som tusen andra välkända sångerskor. Bra idé vid ett tillfälle där de har tre Molly i blid samtidigt, en liten i varje hörne och en större i mitten. Okej låt, men this is it, dessvärre Molly. Det blir inget avancemang för din del.

08. Björn Ranelid feat. Sara Li – "Mirakel"
Måste människan slå sig för bröstet när han presenteras? Han är inte någon stjärna på något sätt, snarare en nybörjare i branschen som ingen har hört. Orutinerat! Ser bara töntigt ut. Björn börjar med att läsa en dikt till disko-bakgrund, på skånska, så det är nog inte en jävel som förstår vad han säger. Än så länge vet man inte vad som komma skall, så jag kan acceptera en dikt på 5 meningar i början av en låt. Dessvärre visar det sig att det inte blir bättre än så. Frågan väcks i mitt huvud; Varför står författaren och pratar på scenen, det är väl inget tal han skall hålla?! Oerhört patetiskt är det rätta ordet! Riktigt sjukt värdelöst. Måtte denna låten komma tvär-sist i kvällens tävling, för att rädda den internationella synen på det svenska folkets förmåga att se skillnad på talang och idioti. På att se skillnad på vilka bidrag som passar i en melodifestival och vilka som passar i en skånsk poesi-tävling. Mitt råd till dig Björn; ta och gör lite ljud-böcker av din egen litteratur istället för att förstöra för andra genom att presentera sådan skit på TV i bästa sändningstid och dessutom vara så stolt över det! Det är skandal att skicka ett sådant bidrag (som inte ses som en mellan-akt utan som ett BIDRAG till vad som kommer att bli en del av den svenska musikhistorian). Jag kan ju tillägga att jag hade aldrig kommit med om jag själv hade anmält mig till att framföra det bidraget genom att bara stå där och babbla osammanhängande text med kostym. Mig hade man i alla fall hört vad jag sa, eftersom jag inte pratar så kraftig skånska. Han är bara med för att han är känd och inte för att han varken är bra eller passar att delta i en sådan tävling. Håll dig till att vara författare istället, för det hoppas jag att du behärskar bättre, för din egen skull, eftersom du ändå kallar dig "författare". Jag blir riktigt rädd om detta bidrag går vidare. Stackars svenska folket i så fall för att ni inte förstår bättre...

Helena Bergstörms mellan-akter är fortfarande lika meningslösa. För mig väcks två frågor:
1. Har hon skrivit manus själv eller?
2. Vad får hon för lön för att framföra denna sörja en gång i veckan?

Lite kul när Gina skämtar om Kicki, Bettan och Andreas. Hon lurar även Molly att hon ställer frågor om hennes och Eriks förhållande, men byter sedan och man förstår att hon syftar på hennes nya hårfärg. Även när hon kommer till författaren i bidrag 8, "På tal om semester, Hej Björn Ranelid"! Sedan går hon fram till zebra-brudarna och frågar om hon får äta med dom med en bricka i handen, syftandes på att de var de coola brudarna i skolan. Gillar Ginas humor och talang!

Förstår inte varför de skall ha så töntiga electro-versioner av gamla melodifestival-låtar som mellan-akt?!

Resultat: Till final; Björn Ranelid feat. Sara Li SAMT Molly Sandén. Andra chansen; Youngblood OCH Andreas Johnsson.

Dessvärre går Björn vidare direkt till finalen. Plötsligt förvandlas människan till ett fotbollsproffs som har avgjort en Champions League final i 94:e minuten. Förstår att han blir glad, hade jag också blivit, men det ser lite löjligt ut i TV. Producenten tvingas till och med säga till honom; "Björn du skall gå dit bort och framföra ditt bidrag igen". Skall kika på nätet om jag hittar texten till hans tal/dikt och se om den är något av värde kanske. Man vet ju aldrig. I så fall kanske jag hittar något som kan vara en gnutta positivt i detta elände...

Röstar på låten Underbart med Kalle Moreus på nätet. Riktigt riktigt grym låt! Love it!

Dags för delfinal 2 då i årets tävling, som hölls i Scandinavium, Göteborg. I detta program har Helena Bergström dragit iväg på något teater-uppdrag, men de andra två damerna har klart mycket bättre och mindre glittriga (Shirley!!!!) kläder, vilket gör det lättare för ögat att vilas på dem. Dessvärre är det fortfarande bara Gina Dirawis som håller måttet och som på ett mer spontant och proffsigt sätt (än de två andra) underhåller Sverige. Hon har även förmågan att dra skämt som funkar (tänk på det Petra Mede)!
Förutom Gina, har jag svårt att förstå valet av programledare. Shirley är säkert med som en Måns Zelmerlöf-Wanna-Be á la Allsång På Skansen. Alltså, det går så dåligt för henne rent musikaliskt som artist, att hon måste få behovet av bekräftelse av att stå på scenen på något sätt samt är i behov av pengar. Då blev det Melodifestivalen. Helena Bergström har nog inte liknande behov (problem) eftersom hon gör ett bra jobb i vanliga fall (som duktig skådespelerska) men det känns lite som om Livet Är En Schlager-filmen har satt sina spår i hennes själ på något sätt.

Programmet introduceras med ett töntigt Boy-Band-Medley. Helt onödigt, dåligt och meningslöst att lägga upp det så. Fruktansvärt töntigt att se kvinnor i mans-kläder som försöker se manliga ut. Håll er till era kläder och erat eget rörelsemönster, det funkar mycket bättre. Helt meningslöst och waste-of-time-inslag med Helena på teatern. Vem bryr sig egentligen?! När jag ändå är på gång, måste jag även säga att Helenas mellanakter är riktigt dåliga, håller helt samma klass som Petra Mede (vilket innebär att hon själv tycker det är roligt, ingen skrattar, utan alla åhörare drabbas av en nervös panik, då de märker att poängen kommer men inte tycker den är rolig och inte vet hur man skall reagera).
Däremot var det roligt när Gina visade en ironisk bild på Roxettes frisyrer. Som sagt var, den kvinnan kan!! Tack för det, verkligen tack.

Timotej tyckte jag gjorde succé förra året, skall bli spännande att se dom igen. Tycker även det är strategiskt av DiLeva att vara med just i år, efter alla framgångar och ny-vunnen publik i samband med Så Mycket Bättre osv.

Munspels-introt kunde varit mycket bättre. Schysst klädsel och skönt sväng i låten. Känslan av att han är för ung/pojkig för att delta i programmet eller för att avancera, uppstår hos mig. Bör inte gå vidare anser jag. Detta framträdandet är okej, men inte mer. En gång räcker för en överskattad fjortis-flick-idol.

Tydlig Rocka-Billy-look (precis som konceptet från bandet är). Gött sväng. Enkelt, klassiskt och relativt lätt-lyssnat. Bör inte gå vidare enligt mitt sätt att se på tävlingen. Dock ett röjigt performance, med mycket energi, vilket är positivt i alla sammanhang. Cool basist. Dessvärre är detta inte riktigt min musikstil, men jag skulle inte beskylla svenska folket för att vara tondöva om de gick vidare, så illa var det inte, det finns värre.

Sedan tycker jag att övergången till låt 3 är lite små-rolig när de pratar om hur Shirley barndoms-minne av henne är. Alltid pampigt med Ronja-Rövardotter-sången.

3. Sonja Aldén – "I din himmel"
Schysst uppbyggnad av scenen. Symboliskt med en fysisk bro som omnämns i texten, mycket bra. Bakgrundsmelodin ger dessvärre ett större musikaliskt uttryck än sången och texten, i 50% av låten, vilket är mycket negativt. Blir nästan tjatigt att kolla på låtar på svenska som alla har exakt samma handling och samma typer av ord, precis som Värsta Schlagern med Markolioo och Bengtzing.Troligtvis blir det 2:a chansen för Sonja, med en bra ballad-röst, som dessvärre inte sticker ut tillräckligt.

4. Andreas Lundstedt – "Aldrig aldrig"
Gay-varning à la Dressman-tönt. Tänker då främst på klädstil samt ögonkontakt och kroppsspråk. Bör absolut komma sist!! Oerhört svårt att förstå hur sådana här bidrag ens får chansen i svensk tv?!

5. Timoteij – "Stormande hav"
Hade en positiv uppfattning av dem sedan sist, då de sjung låten Kom år 2010, som jag gillade mycket. Fortfarande är tjejerna lika söta, charmiga och sexiga. Nice koreografi har dem ordnat. Melodin är svängig och bra sångerskor som har en god kamera-kontakt, vilket är viktigt i ett sådant här framförande. Texten är dålig som satan. Ändå acceptabel kandidat till att gå vidare; frågan är om det är på håret?

6. David Lindgren – "Shout It Out"Grymt intro och en riktigt klassisk dance-hit! Grymt genomtänkt uppbyggnad som blir en riktig diskodänga! Kommer lätt, utan tvekan, att ta sig till final. Oavsett placering kommer det att bli den nya stora låten som år 2012 kommer att spelas gång, på gång, på gång, på alla Sveriges krogar (till att börja med). Ända tills den blir så uttjatad att ingen ens vill se titeln. Balla effekter i musiken, där det med pricken över i:et är mycket smart att slänga in en sådan synth-slinga. Eskalerar på ett rutinmässigt sätt i refrängen. Alltid nice med eld, blixtrande lampor i bakgrunden, break-dance och andra dans-nummer. Synd att det märks så tydligt att sången är playback.

7. Mimi Oh – "Det går för långsamt"
Ur-dålig text! Väldigt mycket tonårs-dico från 80-talet över deras uppträdande. Denna låten har gjort sitt med dessa 3 minuter!!

8. Thomas Di Leva – "Ge aldrig upp"
Den ny-vunna folkfavoriten har god kontakt med publiken från sekund 1. En klassisk DiLeva-låt får vi höra, men dock inte den bästa han har gjort. Han förtjänar att vinna och jag tror verkligen att han kommer göra detta. Han kommer även göra det bra på engelska om det blir Europa för hans del. Färgstarkt nummer. Som sagt var, smart av honom att delta just nu, när han har en liten uppåtgående trend hos svenska folket. Tänkvärd text som vanligt. Ni som följt denna bloggen ett tag vet om min kärlek till DiLevas humanistiska och filosifiska budskap, då det finns en rad inlägg som syftar till hans kompetens och värme.
För första gången i årets tävling ringer jag in och röstar på honom. Först en gång i den riktigt omröstningen och sedan en gång i den helt och hållet meningslösa omröstning nummer 2 i samma program? Penga-kåta jävlar.

Idag mina vänner, som vanligt den 14 Februari, så är det Alla Hjärtans Dag! Wohooo!! En riktigt mysig dag där vi, alla som har ett underbart förhållande med någon vi älskar mest av allt i hela världen. Eh, ja just det ja, det gällde ju inte mig. Själv har jag nämligen ingen, så får nog fira denna dagen ensam till större delen tillsammans med mitt gips och mina kryckor. Skall visserligen till jobbet och låtsas-fira lite med världens bästa kollegor någonsin och eventuellt tillsammans med mitt band Ravaged, om det blir rep i eftermiddag vill säga.

Idag är dagen då man skall visa uppskattning mot sin partner. Vara uppriktig och ärlig med sina känslor genom att köpa presenter, säga fina saker från hjärtat och bara ha det riktigt perfekt, gulligt, underbart, vackert, romantiskt, mysigt och trevligt. Det är då man skall skriva dikter och göra något ut över det vanliga. Våga stå för våra känslor till varandra osv.
Själv tycker jag man skall säga fina saker, som man självklart menar (för annars kan man lika gärna göra slut idag istället), till sin partner.

Dock kan jag tycka att det vore mer intressant, roligt och spännande om folk i alla relationer visade varandra kärlek, omtanke och romantik (etc.) lite mer spontant, alltså när som helst på året som en trevlig, glad och mysig överraskning. Lite löjligt med sådana här dagar i dem fallen, då alla, många eller de flesta förmodligen verkar räkna med att det kommer hända något extra i deras relation denna dag. Speciellt om relationen är död de andra 364 dagarna varje år! Händer det då inget speciellt denna dag, kommer besvikelsen bli väldigt stor och förhållandet kan dö ännu mer, om det var dåligt från början vill säga. Därmed känner man sig nästan tvungen att göra något romantiskt osv. denna dag, även om det kanske vore ett bättre tillfälle en skön sommarkväll, höst eller lördagkväll exempelvis. Jag kan inte säga att det är så i 100 fall av 100, men jag tror att det förekommer... Så glöm inte bort att ni även kan visa extra kärlek och romantik till varandra när som helst under året, och inte bara denna dag.

Eftersom jag är singel, ensamstående och ensamboende så kan jag svika normen och säga något högst meningslöst att berätta i dessa romantiska tillfällen som bara åter kommer en gång per år. Skall därmed fortsätta meningen som påbörjades i rubriken till detta inlägg:
Min älskling du är som en ros, taggig och eländig! =)

Ps. För kännedom så är det jag som står längst till vänster på bilden, tillsammans med alla underbara singlar som finns därute, men som får fira denna dag ensam mer eller mindre. Till höger står det där underbara paret som firar sin kärlek till varandra alla möjliga olika vackra sätt, som jag nämnde tidigare. Dessvärre blir denna romantik inte ett dugg spontan eftersom man MÅSTE bete sig så på alla hjärtans dag. Speciellt så MÅSTE ALLA KILLAR i hela världen bete sig så. Varför? Kan inte kvinnor passa upp på oss någon gång? Jag tror personligen att i typ 7-9 av 10 förhållanden, så är det mannen som visar mest romantik och kärlek till sin kvinna än vice versa. Har jag fel? Motivera i så fall gärna varför.

Erkänn att bilden är oerhört romantisk och passande för just sådana tillfällen som Alla Hjärtans Dag? Ignorera skotthålen i hjärtat, samt den jävla hunden är mitt förslag för att få bilden att passa in mer i sammanhanget!

Tänk vad världen ser olika ut för olika människor ändå....

Men jag är inte bitter! =)

Nej, tvärtom. Önskar alla läsare och alla andra människor (som jag känner och inte har en aning om vilka det är) en riktigt underbar dag, alternativt en riktigt underbar ALLA HJÄRTANS DAG!!

Skall försöka att för ovanlighetens skull försöka få rätt korta och konsisa inlägg om årets tävling i musik, nämligen Melodifestivalen 2012. Kortfattat kan under de senaste åren dra de flesta bidragen över samma kam med slutsatsen; det är lite löjligt att man har med så många värdelösa bidrag, att programledarna blir sämre och sämre, samt att programmets nivå årligen sjunker lägre och lägre.
Nu till lite mer detaljerad info om delfinal 1 i Växsjö:

Till att börja med; även i år är det låg nivå på programledarna och varför har man på sig guldiga kläder som blixtrar och glimmar otroligt störande i rampljuset framför TV-kameran? Det är oerhört obehagligt att titta på!

1. Sean Banan – "Sean Den Förste Banan"
Den låten som sätter sig bäst under kvällen. En skön låt, speciellt med tanke på refrängen. Även en sådan låt som alla fjortisar och liknande kommer att rösta på, på grund av textens upplägg och artistens outfit. Jag tycker det var bra att den gick vidare, men kanske inte att den skall uppträda i för Sverige i Europa?!

2. Abalone Dots – "På väg" 
Cool koriografi, tre hyfsat söta brudar med lite balla instrument och segel som blåser i bakgrunden. Texten är inte bra. Den passar inte alls ihop med melodin heller. Mycket, mycket dålig komposition om sanningen skall fram!

3. The Moniker – "I Want To Be Chris Isaak (This Is Just The Beginning)" 
Jag kan inte förstå hur man kan komma på en sådan titel?! Så lång och så obegriplig! Lite ballt med maskerna på scenen. The Monikers klädstil är förbannat dålig. Det finns cirka 1.000 plagg man kan ha på sig som skulle kunna vara hur balla som helst, så väljer han en pälsväst och lite glitter-trassel. Dansstegen han testar sig på är under all kritik. Som sagt var, lite små-skön refräng, men annars: dåligt!

4. Afro-Dite – "The Boy Can Dance" 
Titeln är riktigt dålig. Brudarna likaså, inte alls min kopp av te. Så enkelt är det. Lite häftiga dresser om man skall hitta något positivt, annars inte alls mycket att hänga i granen. Alltså, detta bidrag bör åka ut.

5. Dead by April – "Mystery"
Härligt med lite hårdrock! Dock är inte Dead By April någon musik som jag varken gillar eller lyssnar på, men som sagt, kul att melodifestivalen blir mer och mer öppen för andra gengre.

6. Marie Serneholt – "Salt And Pepper" 
Rätt skön, halvsoft låt. Marie är oerhört vacker och jag gillar hennes moves i en One-Piece-Of-Gold, tillsammans med ett gäng dansare. Skulle absolut kunna tänka mig att se denna låten igen, så mitt tips får bli andra chansen.

7. Thorsten Flinck & Rev... – "Jag reser mig igen"
Denna låt ser mest ut som en uteliggare som sjunger sin självbiografi tycker jag. Inget direkt att hänga i granen. Kanske möjligtvis om man har mer fokus på texten, men jag missade det mesta av den dessvärre. Snobben Flinck knuffar sig förbi de andra i sitt eget band när de ska upp på scenen, för att han måste gå exakt, precis först. Förstår honom, då han är sångaren/frontfiguren, men man kan göra det snyggare.
Kommer skriva ett helt inlägg om honom angående hans vidriga bemötande och tafsande av programledaren Gina. Det inlägget kommer heta något i stil med; "Kvinnors värdighet".

8. Loreen – "Euphoria" 
Lätt den klart bästa låten i hela delfinal 1! Måste gå till final, så enkelt är det bara. Detta är även en låt som skulle kunna slå riktigt rejält i Eurovision Song Contest. Riktigt bra röst, pampig låt, bra koriografi och riktigt nice out-fit inklusive frisyr. En typisk låt som faller mig i smaken. Kunde ha varit aningen bättre om det varit mer

FOTNOT 2012-02-18: Fick idag, reda på av en vän att programledaren jag benämner Shirley Climp, egentligen heter Sarah Dawn Finer. Skit samma. Same shit, different names, som det så fint heter. Man kan ju oavsett vad människan heter, inte beskylla dem får att de gör ett gott intryck på mig, när jag inte ens vet vem som är vem och dessutom skiter i vilket. Därför får det stå kvar Shirley Climp, även om jag nu blivit påmind om att detta faktiskt är fel egentligen.

Resultat: Till finalen; Loreen och Dead By April. Andra chansen; Torsten Flinck (etc.) samt Sean Banan.

Köpte en festis för ett tag sedan och möttes på baksidan av förpackningen, den trevliga lilla bilden här till höger. Som jag skrivit massa gånger tidigare så kan man göra så himla mycket för någon annan människa utan att det krävs speciellt mycket av en själv. Blev glad över den reklamen som "Friends" stod för, då de på ett enkelt sätt försöker göra reklam för alla människors lika värde och därmed även en tillhörighet (att vara människa), vilket på så sätt knyter ihop alla personer till en enda grupp, där egentligen ALLA borde vara vänner med varandra.

Sug på den karamellen.

Försök uppfylla några av dessa punkter själv. Det är inte svårt och tar inte lång tid. Det enda som händer är att du kanske gör dagen för din medmänniska med enkla medel.

Hjälp en kompis! Små saker gör skillnad!

Har inte skrivit på ett tag, av olika anledningar och det får det självklart bli bättring på!

Den här gången kommer ett unikt inlägg för den här bloggen. Med unikt menar jag en typ av inlägg som aldrig tidigare förekommit här på Echoes Of My Thoughts. Först lite bakgrund:

Det var nämligen såhär, att jag på provträning med Trollhättans Finska Förening, med tillåtelse av fittorna i IFK Trollhättan. Mitt i en skottövning, där friläge kunde få förekomma, skulle jag som målvakt ut och skära av vinkeln. Då jag direkt insett att jag inte kommer hinna först på bollen så beslutade jag mig för att rusa ut och skära av skottvinkeln. Så långt gick det bra, men när jag närmade mig bollen kom nästa fas i bedömningen, nämligen vilken yta bör jag täcka av mest? Oftast är det praktiskt att täcka lågt när man är nära bollhållaren och en bit ut i straffområdet, vilket jag beslutade mig för. Kort därefter märker jag att anfallaren i övningen får tillfälle att lobba, vilket jag försöker undvika med en snabb sidledsförflyttning, framåt och åt höger (vad jag vill minnas, men är mycket osäker på detta). Problemet är dock att mitt vänstra ben fastnar i konstgräset med dobbarna och att jag av någon anledning får för mycket bakåtvikt, vilket leder till att jag i försöket att sträcka på mig (och ta lobben) så faller jag bakåt på mitt eget ben. Det vill sig dock inte bättre än att foten står kvar i backen och jag med hela min kroppstyngd lyckas bryta benet på sammanlagt tre ställen och även ett ligament. Frakturerna satt i huvudsak vid fotleden och fibula var helt av. Själva känslan av att bryta benet på detta sätt kan liknas till urkramandet av en disktrasa, där man för varje del i vridningsmomentet hör och känner hur det knakar inuti. Dock var det mitt ben vi pratar om och inte en disktrasa.

Jag kände ganska omgående att det var brutet, eftersom foten inte ville följa med när jag försökte lyfta benet i luften. Så efter ett par minuters överläggning blev det till att ringa ambulans, då benet inte gicka att flytta och eftersom jag visste att jag ändå var tvungen att ta mig till sjukhus och det hade inte gått att åka bil. Det tog dock ett tag innan ambulansen var på plats på Edsborg i Trollhättan där jag låg, vilket ledde till att min kropp som tränat aktivt i omkring 60 minuter innan skadan, nu hade en kroppstemp på endast 36,4 grader. Jag blev mycket väl omhändertagen av ambulanspersonalen som jag tror hette Sara, Lina/Linda och Anna. De satte en PVK i armen, stabiliserade foten/benet och gav mig en massa smärtlindring samt ett varmt Ringer Acetat (dropp-typ) för att höja kroppstemeraturen. Dessutom ett trevligt bemötande och en massa värmande filtar.

Väl framme på akuten i Uddevalla ville läkaren genast undersöka mig, vilket var väldigt vettigt, så fick ännumer smärtlindring och man klippte sönder mina kläder på underkroppen, för att få fram foten avklädd. Jag fick ett annat gips för att stabilisera foten (eftersom ambulansen behöver sina flergångs-skenor själva). Foten röntgades och sen var det dags att dra upp till avdelning 5, akut ortopedi, för att invänta operation. På avdelningen spydde jag en hel del under första natten, troligtvis relaterat till den kraftiga smärtlindringen. Sedan var det dags att ringa föräldrarna och berätta vad som hänt samt sjukanmäla mig till jobbet, där jag skulle jobba dagen efter. Jag fick duscha med hibiscrub, likt alla gör inför operationer. Gladeligen fick jag tillbringa vistelsen på avdelning 5 i ett enkelrum med TV, där personalen stod för god omvårdnad och ett härligt bemötande, av bland annat en bekant vid namn Malin!

Efter operationen (där jag även fick ett gott bemötande och god omvårdnad) fick jag ligga på uppvaket och bemöttes av mina kollegor från min nuvarande arbetsplats. Förvånad och halvdrågad vaknade jag till postoperativt och märkte att fan, jag kände ju människorna! De gav mig den bästa omvårdnaden och bemötandet och jag kände mig så trygg hos er, framförallt för att vi känner varandra och jobbar ihop.

På avdelningen fick jag även besök av familjen som hjälpte mig med lite fräscha kläder (som inte var sönder-klippta eller svettiga) och andra vettiga prylar som kan behövas. Pappa hämtade även min bil som stod där ensam på Edsborgs parkering.

Detta inlägg tillägnas alla som hade med mig att göra under dygnen 1-3 februari 2012 på Uddevalla Sjukhus. Syftar då främst till personalen som hämtade mig i ambulansen, personalen på 112 som hjälte mig att få dit er, samt all personalen på avdelning 5, akuten, röntgen, operation- och anestesipersonalen,gips-centralen och framförallt på uppvaket. I ordet personalen ingår alla i vård-teamet som på något sätt var inblandad i vården av mig. Dessutom till alla i famlijen, samt alla vänner och släktingar som bryr sig. Ni får alla dagens ros!! Stort Tack!