Prenumerera!
Ravaged på Spotify
Klicka på bilden för att lyssna på mitt band
Klicka på bilden för att komma till våran officiella hemsida!
Populära inlägg
-
Dags att lägga fokus på den ny-utkomna Nightwish-plattan "Imaginaerum" som släpptes sent under 2011. Som bekant är det Anettes a...
-
Läste en kort artikel på Aftonbladet på nätet om de värsta ursäkterna som förekommit under året 2011 från polismyndigheten i samband med att...
-
Sista dagen på året (nyårsafton, för er som inte vet vilken dag som kommer sist varje år) tillbringades hos en arbetskamrat med sambo och vä...
-
Var härom dagen på bio med en bekant och kollade på "Simon och ekarna". En film som jag tidigare sett som teater och även läst bok...
-
Igår gick den ABBA-inspirerade musikal-filmen på TV. Då det var så länge sedan jag såg den, så kände jag att jag var tvungen att släppa tent...
-
Tänkte bara som utfyllnad i bloggen att skriva lite kort om årets julkalender, "Tjuvarnas jul", som så brukligt. Har inte sett så...
-
Visst är det så att alla människor är trevliga, mer eller mindre. Jag vet att det finns undantag, men de är rätt få egentligen, om man ser t...
-
Finns kanske en del som inte har läst min blogg än för att det kan vara en "hej-bloggen-idag-har-jag-inte-gjort-så-mycket-men...... -
Så var jag hemma i Romelanda igen. Eller jag kom ju faktiskt hit redan igår eftermiddag. Det konstiga är att så fort jag kommer hem känns ... -
Rygg-trycket på de T-shirts vi sålde i samband med festivalen. Den coolaste spelningen för min del någonsin. Den största och bästa publiken ...
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
måndag 4 april 2011
En annan person som förmodligen inte känns igen av så många är Staffan Hellstrand, mannen som detta inlägg kommer handla om. Han skriver en hel del filosofiska, djupa och till viss del även hemska texter, förutom det vackra och målande då. Låtar som jag tänker på är exempelvis Fanfar, Tillsammans, Grindvalarnas sång, Hon bor i en kyrka, Decemberblommor, Du går aldrig ensam, Tala om samt Juli. För kännedom har han även skrivit texten till Uno & Irmas låt God Morgon i melodifestivalen för några år sedan (2007) samt Idde Schultz Fiskarna I Haven (1995). Två låtar som också är mycket bra och säkert tillhör mer välkända låtar för allmänheten, liksom hans genombrottslåt som presenteras djupare här nedan:
Den text som jag här skall belysa med honom är förmodligen Sveriges mest underskattade begravningslåtar någonsin, men den är så oerhört vacker och bra upplagd. Verkligen värd att användas på en begravning, något jag själv skulle kunna tänka mig, antingen på min egen eller på någon annans, där jag i så fall själv sjunger solo. Självklart är det "Lilla Fågel Blå" från 1993 som jag talar om. En låt som jag var helt besatt av i min barndom, utan att egentligen förstå innebörden av dem vackra orden som målar upp världens bästa avskedssång till någon man älskat men knappt hann säga farväl till innan den plötsliga döden. I och för sig är alla döenden plötsliga, för det är lite svårt att dö långsamt, men ni fattar, alltså oväntad död där man inte hinner ta farväl ordentligt eller där man inte hunnit/vågat berätta för någon annan vad dem verkligen betyder.
Jag ber er därför att verkligen passa på att säga till personer ni tycker om vad ni verkligen tycker om dem, speciellt dem som ni älskar. Det är som Staffan sjunger i texten; "Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra" samt "Kom tillbaks, hela världen var så underbar och det kunde lika gärna varit jag". Lyssna på låten, läs texten och ta tillfället att lyssna mer på hans låtar, dem är värda en chans, eftersom klassen är precis lika hög på dem som på Lars Winnerbäck, det kan jag lova! Fler låtar nämndes tidigare i inlägget.
Den text som jag här skall belysa med honom är förmodligen Sveriges mest underskattade begravningslåtar någonsin, men den är så oerhört vacker och bra upplagd. Verkligen värd att användas på en begravning, något jag själv skulle kunna tänka mig, antingen på min egen eller på någon annans, där jag i så fall själv sjunger solo. Självklart är det "Lilla Fågel Blå" från 1993 som jag talar om. En låt som jag var helt besatt av i min barndom, utan att egentligen förstå innebörden av dem vackra orden som målar upp världens bästa avskedssång till någon man älskat men knappt hann säga farväl till innan den plötsliga döden. I och för sig är alla döenden plötsliga, för det är lite svårt att dö långsamt, men ni fattar, alltså oväntad död där man inte hinner ta farväl ordentligt eller där man inte hunnit/vågat berätta för någon annan vad dem verkligen betyder.
Jag ber er därför att verkligen passa på att säga till personer ni tycker om vad ni verkligen tycker om dem, speciellt dem som ni älskar. Det är som Staffan sjunger i texten; "Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra" samt "Kom tillbaks, hela världen var så underbar och det kunde lika gärna varit jag". Lyssna på låten, läs texten och ta tillfället att lyssna mer på hans låtar, dem är värda en chans, eftersom klassen är precis lika hög på dem som på Lars Winnerbäck, det kan jag lova! Fler låtar nämndes tidigare i inlägget.
Lilla Fågel Blå - Staffan Hellstrand
Det kallas himlen och jagHar aldrig varit därMen när jag ser på alla stjärnor över himlenSå önskar jag att du var härDu var så poetiskOch nu går du I en annan världOch jag kan bara säga
Kom tillbaksDen här världen är så underbarKom tillbaksHela världen var så underbarOch det kunde lika gärna varit jagLilla Fågel Blå
Vi var så unga och vi kunde inte säga stoppFast världen föll som ett korthusNär vi försökte klättra oppOch vi fick aldrig säga hur vi älskade varandraSom bara vänner gör
Kom tillbaks...
Du var så poetiskOch nu går du I en annan världJag tror den kallas himlenOch jag har aldrig varit därMen när jag ser på alla stjärnor över himlenSå önskar jag att du var härOch nu kan jag bara säga
Kom tillbaks...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar