Prenumerera!

Ravaged på Spotify

Ravaged på Spotify
Klicka på bilden för att lyssna på mitt band

Klicka på bilden för att komma till våran officiella hemsida!

Populära inlägg

GILLA PÅ FACEBOOK GENOM ATT KLICKA HÄR! Instagram Echoes Of My Thoughts Följ min blogg med Bloglovin

Kontakta mig

Namn

E-post *

Meddelande *

Kommande gig med Ravaged

Roon Don L. Lee. Använder Blogger.
måndag 4 april 2011
Det finns enligt min menig ett antal artister som har förmågan att skriva texter på ett målande och ibland på ett väldigt vackert sätt. Personer som Jocke Berg i Kent, Lars Winnerbäck och enligt uppgift även Håkan Hellström, en person som jag själv inte lycktas uppskatta till fullo och kan därför inte göra en egen analys av hans texter i dagsläget. De andra två har jag dock hört och kan hålla med om deras förmåga till att skriva vackra och målande texter.

En annan person som förmodligen inte känns igen av så många är Staffan Hellstrand, mannen som detta inlägg kommer handla om. Han skriver en hel del filosofiska, djupa och till viss del även hemska texter, förutom det vackra och målande då. Låtar som jag tänker på är exempelvis Fanfar, Tillsammans, Grindvalarnas sång, Hon bor i en kyrka, Decemberblommor, Du går aldrig ensam, Tala om samt Juli. För kännedom har han även skrivit texten till Uno & Irmas låt God Morgon i melodifestivalen för några år sedan (2007) samt Idde Schultz Fiskarna I Haven (1995). Två låtar som också är mycket bra och säkert tillhör mer välkända låtar för allmänheten, liksom hans genombrottslåt som presenteras djupare här nedan:

Den text som jag här skall belysa med honom är förmodligen Sveriges mest underskattade begravningslåtar någonsin, men den är så oerhört vacker och bra upplagd. Verkligen värd att användas på en begravning, något jag själv skulle kunna tänka mig, antingen på min egen eller på någon annans, där jag i så fall själv sjunger solo. Självklart är det "Lilla Fågel Blå" från 1993 som jag talar om. En låt som jag var helt besatt av i min barndom, utan att egentligen förstå innebörden av dem vackra orden som målar upp världens bästa avskedssång till någon man älskat men knappt hann säga farväl till innan den plötsliga döden. I och för sig är alla döenden plötsliga, för det är lite svårt att dö långsamt, men ni fattar, alltså oväntad död där man inte hinner ta farväl ordentligt eller där man inte hunnit/vågat berätta för någon annan vad dem verkligen betyder.


Jag ber er därför att verkligen passa på att säga till personer ni tycker om vad ni verkligen tycker om dem, speciellt dem som ni älskar. Det är som Staffan sjunger i texten; "Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra" samt "Kom tillbaks, hela världen var så underbar och det kunde lika gärna varit jag". Lyssna på låten, läs texten och ta tillfället att lyssna mer på hans låtar, dem är värda en chans, eftersom klassen är precis lika hög på dem som på Lars Winnerbäck, det kan jag lova! Fler låtar nämndes tidigare i inlägget.


Lilla Fågel Blå - Staffan Hellstrand

Det kallas himlen och jag
Har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen
Så önskar jag att du var här
Du var så poetisk
Och nu går du I en annan värld
Och jag kan bara säga

Kom tillbaks
Den här världen är så underbar
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar
Och det kunde lika gärna varit jag
Lilla Fågel Blå

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp
Fast världen föll som ett korthus
När vi försökte klättra opp
Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra
Som bara vänner gör

Kom tillbaks...

Du var så poetisk
Och nu går du I en annan värld
Jag tror den kallas himlen
Och jag har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen
Så önskar jag att du var här
Och nu kan jag bara säga

Kom tillbaks...

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Mina andra boggar

Etiketter