Echoes Of My Thoughts

Nämen, vad menar jag med det nu då? Jo, det skall jag tala om för er. Sitter hemma och kollar lite random youtube klipp och då kommer det ju alltid upp en jävla massa andra förslag på saker man kan kolla på, som i de flesta fall är helt ointressanta för min del. Nåväl. Mitt bland sådana videoklipp kommer det titt som tätt upp diverse olika videobloggar. Visst kan det vara roligt med en sådan, det är inte det som är själva grejen. Problemet är att de flesta man någonsin tittar på är otroligt mycket inriktade på fjortisar och brats. Då snackar vi inte Magnus Betnér, och sådana "vuxna", mogna, moderna och professionella komiker/talare/skådespelare. Vi snackar genomsnittet på svenska folket, i synnerhet, på svenska tonårsflickor (åldrarna 13-22), där en del 22-åringar fortfarande beter sig som 13 och har intellekt som en 10-åring.

Oavsett vad man har för åsikt om själva bloggaren, så finns det en anledning till varför man börjar med en videoblogg just. Anledningen är; bekräftelse. Precis som när det gäller så mycket annat i dagens samhälle, kolla bara på Facebook som bara är uppbyggt på en enda sak, nämligen på att existera och att få bekräftelse för allt man gör, ser, fotograferar, checkar in och ja gud vet vad. Skillnaden med att göra en videoblogg är dock att man visar upp sig själv i ett rörligt format, där man kan visa upp hela sitt icke-verbala register och det kroppsspråk man dagligen använder, samt tonläge och sättet man pratar på. Dessvärre verkar de flesta inte förstå att det är så mycket mer av sig själv man visar utåt när man är på film, mot om man istället hade använt sig av fotografier och skrift. Man får en helt annan bild av en människa. Visar det sig då att den video-bloggande personen istället är en mogen person, men beter sig som en tönt i bloggen, så kommer alla tycka att personen är omogen. Dessvärre finns det allt för få personer som inser att man kan göra tvärt om, nämligen att vara grymt omogen men låtsas vara mer vuxen än man faktiskt är, genom att just tänka på saker som tonläge, kroppsspråk, hållning och icke-verbal kommunikation, för att nämna några exempel.

Nåväl, man startar ju även en videoblogg av anledningen bekräftelse vilket gör att man kan sitta hemma varje dag, filma sig själv och lägga upp det på youtube. Man kan då få hur många likes och tittar som helst, trots att klippet i sig är 30 sekunder långt och handlar om; "idag har jag ätit filmjölk, det regnar ute, imorgon skall jag klippa mig och hämta min valp som jag har köpt och det skall bli mycket roligt, yippiiiii. Måste även berätta om en kille i min klass som..... och han är bara så för mycket för mig, bla bla bla bla". Alltså, kort och gått, ett inlägg som inte handlar om något vettigt alls, mer än just hållning, kroppsspråk, icke-verbal kommunikation, tonläge och brist på intelligens.

Ändå lyckas personen vara en TV-stjärma i sitt eget hem, utan att varken vara förtjäna det eller egentligen komma någonvart med den skit man pratar om. Så om du vill bli en TV-stjärna, eventuellt skämma ut dig för hela svenska folket, eller få mer bekräftelse och kändisskap än vad du har i skolan, starta en videoblogg, men tänk dig för. Lycka till.