Echoes Of My Thoughts

Kanske har den belgiske arkitekten Vincent Callebaut åtminstone en del av lösningen till hands. Han vill satsa på flytande städer för framtidens landlösa."

Detta skriver ALLT OM VETENSKAP.SE på sin hemsida. I det stora hela vill ovanstående alltså bygga städer som flyter för alla som människor som i framtiden då kan bli utan land. Siffrorna som nämnts ovan låter kanske lite väl fjuttiga, men faktum är att det kan bli katastrofala följder på en del håll i världen. Då skall dessa flytande städer vara till hjälp för alla dessa miljontals människor. Läs gärna hela den intressanta artikeln som finns att finna längst ner i slutet av inlägget, där även bilden är hämtad ifrån.

Så över till vad detta inlägg egentligen skall handla om, nämligen en del av dagens samhälles struktur och funktioner. Som jag har skrivit tidigare i bloggen så har alla människor säkert väldigt många åsikter om många saker om hur ett samhälle skall vara och alla kommer inte få sin vilja igenom så att alla blir nöjda. Någon kommer alltid att vara missnöjd. Något kommer alltid kunna ändras. Allt är relativt som vanligt..

Det finns saker som kan tyckas lite egendomliga dock. Ta bara en sådan enkel sak som arbetslöshet och invandrarpolitik. Skulle man se alla arbeten som sysselsättningar istället för jobb skulle det vara lättare att ordna fram jobb åt arbetslösa. De som redan arbetar och har arbeten blir ju ständigt utbrända. Varför inte då slänga in lite arbetslösa på vidareutbildningar och ge dem jobb, så att vi som redan har jobb har ork, vilja och energi att arbeta tills vi är 65 år på samma arbetsplats. Det behöver ju inte vara så komplicerat, för de flesta är nog bara glada att de har något att göra (sysselsättning, samma sak som ett arbete borde vara) och får lite pengar för överlevnaden. 

Jag skall här även klargöra att jag tycker fortfarande att arbetslösa skall gå klart grundskolan och få godkända betyg, lära sig svenska (för att kommunicera på bl.a. svenska arbetsplatser!) samt aktivt söka jobb för att på så vis behålla sin a-kassa. Söker man inte jobb skall man inte heller ha några pengar. Så enkelt är det. Du får ju endast a-kassa för att du skall överleva och inte för att du skall få pengar utan att göra något vettigt. Annars hade ju alla velat vara arbetslösa om man blev miljonär på det. Hur många där ute i världen skulle inte förtidspensionera sig om de vann 25.000 i månaden i 25 år? Förmodligen alla som inte har ett jobb där de trivs och alla som börjar närma sig pensionsåldern. 

Vad jag vill säga är att många skulle säga upp sina jobb och få lön för sin fritid, precis som de arbetslösa som aldrig söker jobb har. Men om man väljer ett yrke man trivs med är denna tanke relativt meningslös då man faktiskt får betalt för sin favoritsysselsättning, alltså sitt arbete. Gillar du att laga mat exempelvis; bli kock så får du betalt för din hobby, precis som fotbollsprofsen.

Här är artikeln jag nämnde ovan från ALLT OM VETENSKAP.SE, där även bilden är hämtad:

http://www.alltomvetenskap.se/index.aspx?article=3480

Får väl börja med filmen 2012 som det sågs på härom dagen. En film som baseras på att Mayafolkets teori om världens undergång som kommer inträffa  den 21 december år 2012. Hela filmen handlar alltså mer eller mindre om att jorden går under. Jag tycker det är en rätt skaplig film, framför allt för att det är en hel del action samt fräcka effekter av ljus och rök. Slutet på filmen känns dock lite väl överdrivet och onödigt att försöka återskapa en "Titanic-kollision" helt utan direkt märkbar anledning.
Skulle ändå kunna tänka mig att ge filmen ett betyg på; * * * eller en stark 2:a.
Detta baserat på ljus- och rökeffekterna samt den spänningen som ändå infinner sig i den stora delen av filmen som består av "flykt".

Skall även passa på att skriva lite kort om matchen mellan Blackpool och Arsenal, som faktiskt blev rätt händelserik åt båda håll. Båda lagen slåss för sin existens i Premier League, Arsenal för ligatiteln (som förmodligen uteblir även i år) och Blackpool som slåss för att inte åka ur. Viktig match för dem båda som gav en hel del chanser åt båda hållen. Dock var Arsenal generellt ganska överlägsna i det stora hela, men Blackpool skall dock inte räknas bort i förskott halt klart. Bra match att se.

En intressant ståndpunkt är att Almunia enligt uppgift blev illamående innan matchstart och sedan 2 minuter senare fick han ont i knät. Detta innebär alltså att nyinsatta (köpt eller lånad är fel att säga i detta fall) Lehmann återkommit till Londonklubben och fick flytta sig från avbytarbänken och in mellan stolparna.

Relativt matchotränad ändå får sägas, men jag tycker han gjorde det bra. Det enda problemet som han kunde orsakat var en mycket trolig frilägesutvisning då Blackpool gjorde sitt mål i anslutning till denna händelse. Tur för Lehamnn att inte behöva börja sin återkomst på samma sätt som han "slutade" 2006 mot Barca i Champions League finalen. Han skall vara glad att det inte hände.

Efter det såg i och för sig Lehmann ut att vara än mer på tå och gjorde ett par helt matchavgörande räddningar. Framför allt såg man tydligt hur alla spelarna kände ett stort förtroende för den 41-åriga tysken. Något som the Gunners saknat väldigt länge. Fansen utsedde honom till den 3:e bästa spelaren den matchen med 17% av rösterna. 2:an Van Persie som var het fick 18% samt 1:an Fabregas på 33%. Helt okej måste ändå Lehmann tycka, som själv efter matchen säger sig vara sugen på fler matcher. Jack Wilshere uttalade sig om att Lehmann  var som en extra tränare på planen, vilket också ger en tydlig bild på den trygghet hans lagkamrater kände under matchen.

Lehmann gjorde det han skulle. Det som förväntades av honom. Oklart är dock hur länge Almunia kommer vara skadad, då det än så länge inte står på hemsidan. Personligen hoppas jag att Lehmann får spela resten av säsongen, tack vare hans trygghet, erfarenhet, fysik, pondus och egenskaper till att avgöra matcher på egen hand.

Arsenals före detta målvakt och målvaktstränare säger att Szczesny är Arsenals framtid och inte Fabianski, vilket säkert de flesta fans redan kan ställa sig bakom. En Szczesny som enligt rykten snart kan vara tillbaka från sin skada. Går han i så fall rakt in i start-elvan? Fortsätter Lehmann efter helgens succé? Hoppar Almunia in då han spelat senaste matcherna om han är fri från sin "skada"? Fortsättning lär följa i detta dilemma....

Vad tycker ni om exempelvis Lehmann's återkomst och filmen 2012?

Igår var jag och kollade på en av de absolut bästa filmerna jag någonsin sett. Dessutom var det en av det bästa SVENSKA filmerna jag någonsin sett. En film som verkligen är otroligt sebar. Jag rekommenderar alla jag känner och resten av Sverige (framför allt) att se den innan ni dör! Ni kommer inte bli besvikna och den är väldigt gripande tycker jag. Man blir väldigt lätt påverkad och med-dragen i filmen.

Personligen har jag väldigt svårt för saker i samhället som har med framför allt en nedvärderade människosyn att göra, alltså ungefär som hela NU-sjukvården verkar fungera. Visar det sig att det inte bara är våran lokala sjukvård som är sådan som den är, utan även att det är likadant i resten av Sverige då är det riktigt jävligt och vi är oerhört fel ute kan jag lova er. Måste dra den jämförelsen då våran sjukhusledning enligt lokaltidningen dessvärre mest verkar se människor som statistik, som siffror och hela sjukvården som ett vinstdrivande företag. Som kuggar i ett kugghjul. Problemet är att sjukvården riktar sig till människor; personal, patienter och anhöriga men alla verkar tydligen inte förstå det. Tid till bekräftelse, att märkas, synas, finnas, existera och att leva. Sådant tar tid, men det enda vi verkar sakna i NU-sjukvården är just tid.

Varför jag drar den parallellen från filmen är för att där behandlar man de utvecklingsstörda som föremål som är utan egen vilja att bestämma över sin vardag. Man bestämmer över deras huvuden och styr dem som dockor, likt vårat sjukvårdssystem. När det väl kommer en personlig assistent som ser dem som människor, unika individer, med individuella behov och intressen, (vilket alla sjuksköterskor utbildas till, men som tydligen inte har någon betydelse när man är en pengakåt politiker). När han ställer krav på verksamheten så ser man hur mycket bättre alla andra mår. Han tar sig tid till dem, ser dem som människor och accepterar dem för den dem är. Han låter dem få leva ut sina drömmar och inte drömma sina liv. Han ger dem tid att vara och låter dem leva. De får nya intryck varje dag och ett bra professionellt bemötande, som även det tar tid att bygga upp och använda sig av. Har man inte tid blir man automatiskt oprofessionell.

En annan anmärkningsvärd sak i filmen, förutom hur bemötandet varierar mellan de utvecklingsstörda och resten av skådespelarna, är en främmande man som stannar upp mitt i vardagsstressen och hjälper dem hitta i den nya staden. Hur ofta skulle en främmande person i Sverige ställa upp för någon annan i allmänheten?

Då, liksom nu när man skriver, blir man mest vansinnig om man drar denna parallell till vad som alla i regionen dagligen kan läsa och tolka fritt om NU-sjukvården i tidningen TTELA, vilket förstörde filmen lite.

Jag försökte då hålla mig till det jag såg och jag kan säga det att jag fick flera klumpar i halsen och ett par tårar som ville leta sig ner för mina kinder... Som sagt var; jag har så svårt för när man nedvärderar människor och behandlar dem som föremål och inte som unika individer med individuella behov och intressen. Att man skiter i dem och bara ser dem som saker, eller som i NU-sjukvården, som en siffra hit eller dit.

För att återgå till toppen av inlägget; ni måste, verkligen MÅSTE se den här filmen. Köp den. Se den om och om igen. Behandla folk för de fantastiska varelser de är! Gör motstånd! Tillsammans är vi starka! Var dom ni är, gör det ni vill och se för fan till att vara stolta över det (så länge det inte skadar andra)!

Betyget blir självkart full pott: * * * * *

Så är titeln på den text som förmodligen bäst av alla som jag känner till sammanfattar en stor del av dagens samhälle och även mänsklighetens utveckling.  Problemet är att det rabblas för mycket text och att det går så fort att man inte tänker på vad den handlar om, då det är så svårt att höra alla ord som det sjungs om. Jag tycker dock att det är halva nöjet när man hör en låt att lyssna på texten, inte för att jag alltid gör det, utan för att det är intressant att veta vad man lyssnar på egentligen. Veta vad det är man sponsrar. Hur texten och melodin kan vara så stora kontraster till varandra. En skön melodi kan ha en sorglig text etc. Dessutom skriver jag ju texter själv vilket gör att detta kanske är lite av en "yrkesskada".

Texten som jag skall diskutera med er idag handlar i stora drag om mänsklig egoism, ha-begär, status och pengar relaterat till makt. Kan säkert tolkas som kriminalitet, men jag tycker nog det stämmer in rätt bra på allmän egoism och ha-begär också.

Thomas DiLeva säger själv att vi är så upptagna med att ta hela tiden att ingen vill ge och det är precis det som Timbaktu också lyfter fram, att bara ta tjänster, känslor och föremål utan att vilja ge till andra. Det handlar även om att försöka vara som alla andra, någon slags genomsnitts person, vad som anses vara normalt. Man gör som alla andra gör, istället för att vara mot andra som man vill att dem skall vara mot dig, det som kallas den gyllene regeln. Här hamnar även det där med den "normala" kroppen, hur personer (kanske framför allt kvinnor) skall/bör se ut. Titta bara i en tidning med kvinnokläder och skylt-dockor.

En del människor är sådana att dem vill vara så perfekta som möjligt ("normala" i vissa fall). Som det står i texten; "jag ska göra vad jag gör, och jag ska göra det gott". Moralen kan tyckas vara lite väl slö i Sverige då man kan göra lite som man vill ibland utan att få några vettiga straff, exempelvis våldtäkt, misshandel etc. "För vem bestämmer rätt och fel när moralen är död, folk mördar ju varandra för sitt dagliga bröd". Även vissa delar om vad våran egoism och vårat ha-begär gör med våran planet finns det utrymme för i texten, något som även DiLeva påpekar med sitt resonemang; "Jag säger det jag ser och jag säger inget annat, det jag ser när jag tittar gör mig redigt förbannad. Vi är på väg någonstans och jag vet inte var. Hoppas vi kan komma på det medan planeten är kvar". 


Något som också är lite svårt att förstå är det där med politik, deras beslut och budgetar samt syn på hur ett samhälle skall styras, för att inte säga sjukvården som är helt åt helvete för ofta för att vara hälsosamt för någon. Förmodligen är det inte lätt att vara politiker och alla kan inte bli nöjda i ett samhälle och få precis vad dem vill. Det är jag medveten om, men "staten backar bakåt, företagen tar över. Dom pratar massa prat men ger oss dåliga löner. Så mycket skit att man kan tro miljoner magar tömts, dom tvingar oss att simma runt i ett hav av lögner. Sanningen är numera ett minne blott. Varje sak vi lägger till så försvinner nåt". 

Jag tror man kan få ut hur mycket som helst ur den här texten som handlar om poltik, dagens samhälle och mänsklighetens utveckling. Hur mycket kan du få ut och vad anser du om mina åsikter? Kommentera här!


ALLA VILL TILL HIMMELEN MEN INGEN VILL DÖ - TIMBAKTU

Vers 1:

För man vill ha vad man vill ha och man vill ha det nu

Och om man ser en möjlighet att ta så kvittar det hur

För vi är vildare än djur när det gäller att ta

Och står någon i min väg, ja då smäller det bra

Ingenting är heligt för nu roffar vi åt oss

Kan man tjäna på ett tåg, ja då hoppar vi på

Jag menar, varför kompromissa, varför vika en tum?

För någon annan gjorde det ska jag vara lika dum

Jag vill ha det bra som de rika har

Om de är hänsynslösa är jag likadan

Och vad dom inte vet är att jag inte har nåt att förlora

Så betänkligheterna för mig kan aldrig vara stora

Refräng:

Alla vill till himmelen men få vill ju dö

Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön

Man vill ha sin bit av kakan, man vill äta den med

Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge

Vers 2:

Och jag ska göra vad jag gör, och jag ska göra det gott

Och fortsätta tills nån kommer och berövar min lott

För vem bestämmer rätt och fel när moralen är död

Och folk mördar ju varandra för sitt dagliga bröd

Staten backar bakåt, företagen tar över

Och dom pratar massa prat men ger oss dåliga löner

Så mycket skit att man kan tro miljoner magar tömts

Så dom tvingar oss att simma runt i ett hav av lögner

Sanningen är numera ett minne blott

Varje sak vi lägger till så försvinner nåt

Ja, detta mina damer och herrar är vad vi är

Men jag hör gubbarna på TV säga att dom vill ha fred

Refräng

Vers 3:

Och jag ska spotta, pissla som det

Var min sista dag och jag visste om det

Jag kanske hittar svaren i sista ronden

Har missat så många val att det visslar om det

Listan är lång, den som vägen dit och dylikt

Kosta vad det vill, till säkerligen ett dyrt pris

Har tänkt på det, men mestadels ytligt

Fel djupdyk det testar en psykiskt

Man får betala för allt som betyder nåt

Sån är lagen, inget alls vi kan fly ifrån

Jag säger det jag ser och jag säger inget annat

Och det jag ser när jag tittar gör mig redigt förbannad

Vi är på väg någonstans och jag vet inte vart

Hoppas vi kan komma på det medan planeten är kvar

Prylar, grejer, saker är det något att ha?

Men ändå så är jakten på dem nåt som plågar oss bra

Jag menar riskerna är många, men dom måste vi ta

För lidandet blir ännu större utan nåt kapital

Konsekvenserna spelar mig ingen roll

Jag menar hjälp som jag kan få kommer ju inifrån

Och man kan fråga vem man vill, även de vänliga

Men ingen här har råd att assistera främlingar

Så det hela resulterar i en neråtspiral

Så vi kör en mano a mano tills den ene är kvar

Refräng

En sak som är väldigt vanligt är frågan om hur någon annan mår. Man börjar med att skriva eller säga något i stil med "Hej" för att sedan ofta fortsätta med; "Hur mår du?". Efter det att båda parter sagt att dem mår bra (för det verkar vara det som förväntas att man skall svara vid en sådan fråga) så kan man återgå till det samtalsämne som är den egentliga orsaken till varför man kanske pratar med varandra överhuvudtaget. Så byggs väldigt många samtal upp. Jag själv brukar göra på liknande sätt när jag pratar med någon annan, helt naturligt utan direkt eftertanke.

Såhär långt är det inte så konstigt alls, så länge man inte smakar på orden själv först och tänker på vad det verkligen är man säger.

Du frågar någon annan hur denne mår, men hur mår personen i fråga egentligen? Självklart är det upp till den som får frågan att svara på eller visa med sitt kroppsspråk etc hur denne mår. Men, och här är det stora och betydelsefulla men:et; man skall alltid ha tid att lyssna på svaret på en fråga om man ändå ställer den! Det tror jag inte många tänker på. Frågar jag hur en person mår, (eller något annat, vad som helst) som visar sig må riktigt dåligt egentligen, kanske till och med är självmordsbenägen, så skall jag alltså ha tid eller ta mig tid att lyssna på svaret. Eftersom jag frågar hur personen mår så vill jag också veta det, annars är det ju onödigt att fråga. Dock tillhör frågan "Hur mår du?" så mycket allmän väl-uppfostran att den ofta ställs per automatik efter ordet "Hej!" att man inte reflekterar på hur svaret blir och hur länge man skall tvingas får höra svaret på frågan om hur en annan människa verkligen mår.

Problemet i sammanhanget är alltså att det är väldigt enkelt att förvänta sig ett svar på den frågan, nästan redan innan den är färdigställd. Det blir alltid ett svar som något i den här stilen; "Bra", "Fin-fint, men lite snuvig" eller "Sådär, har huvudvärk och feber". Man förväntar sig inte att personen man frågar hur den mår, skall bli "glad" över att för en gångs skull "bli sedd" på riktigt och berätta hur förjävla dåligt denne mår egentligen. Den som mår dåligt kanske upplever att du är den enda personen som verkligen verkar bry dig då du faktiskt nyfiket frågar och därmed också är berädd att lyssna på hur det verkligen ligger till. Det kan till och med vara så illa att det är så hemska saker som självmord inblandat fast det inte syns på ytan, även om det inte måste vara så illa.

Så sluta inte fråga "hur mår du?", men frågar du hur någon annan mår (eller vad som helst egentligen), skall du ha tid att lyssna på svaret!

Det finns enligt min menig ett antal artister som har förmågan att skriva texter på ett målande och ibland på ett väldigt vackert sätt. Personer som Jocke Berg i Kent, Lars Winnerbäck och enligt uppgift även Håkan Hellström, en person som jag själv inte lycktas uppskatta till fullo och kan därför inte göra en egen analys av hans texter i dagsläget. De andra två har jag dock hört och kan hålla med om deras förmåga till att skriva vackra och målande texter.