Echoes Of My Thoughts

Det är rätt vanligt förekommande på sociala forum som exempelvis Facebook, med massa olika bilder som har ett budskap eller ett beteende. Det kan vara att man skall klicka "Like" på en bild av en mobiltelefon som man får i huvudet när man klickar på den och lite allt möjligt. Det är beteenden som väldigt många människor har och känner igen sig i, tror jag, utan att ha gjort någon större forskning i ämnet.

En bild som dök upp på Facebook idag var följande:

Det finns en genre som inte är som alla andra. Den heter Metal!
Den gör mig så jävla lycklig och välmående alltså. Jag gillar mestadels Power Metal och Heavy Metal med olika undergenre, men även tyngre Metal är underbart. Framförallt med falsettsångare.

Till alla er som också älskar Metal så skall jag nu länka min Spotify-lista "Star Metal" till er. Den inkluderas helt enkelt utav alla grymma Metal-låtar som jag har gett en stjärna på andra listor jag har. Denna Star Metal lista är därmed det bästa av det bästa vad gäller min musiksmak inom hela Metal-genren. Det finns många fler, men denna listan är grym! Många av låtarna är ganska nyupptäckta för mig dessutom, så det är en färsk lista vi snackar om.

Lyssna och njut! Please Follow! 

Star Metal

Skriv gärna vad ni tycker här nedanför och dela med er till era vänner. Hoppas jag har några låtar på min lista som du aldrig hört och som jag kan få dig att älska?! Kanske till och med att du kan få ett helt nytt favoritband på detta sätt?!

Såg på premiärprogrammet av "Köksmästarna" på kanal 5 när det gick. Ännu ett program i "nu-ska-vi-göra-ett-program-som-redan-finns-men-göra-om-det-lite-så-det-blir-ännu-sämre"-härvan. Det finns redan många program som är samma sak, exempelvis;
Vad blir det för mat vs. Mat-Tina,
Allsång på Skansen vs. Allsång på Liseberg,
Idol vs. Talang,
och nu
Sveriges Mästerkock vs. Köksmästarna.

Jurymedlem Johan Jureskog säger direkt han träffar köksmästarna i premiärprogrammet vid sändningens start "Äntligen ett program med riktiga kockar!". Då sitter jag förväntansfullt i soffan och väntar på att detta skall bli bättre än vad Sveriges Mästerkock någonsin varit. Jag har sett exakt alla program av Sveriges Mästerkock och tycker väldigt mycket om serien, samt har för länge sedan förstått att det finns hur många "amatörkockar" som helst i Sverige. Förväntningarna på denna nya programidé blir därmed helt skyhöga, med all rätt. För som Johan säger; Det är riktiga kockar. Det stora problemet med att det faktiskt är riktiga kockar som lagar mat och inte kan åstadkomma ett skit. Maten de lagar innehåller alla möjliga ingredienser som varken folk hemma i soffan eller juryn förstår hur man kan blanda med varandra? Ämnen som helt enkelt inte passar ihop och som får maten att smaka fasansfullt. Dessutom ser det för jävla äckligt ut det som dom lagar att man förstår redan efter någon kvart in i programmet att detta inte är några kockar som lever upp till sin egentliga yrkestitel. Kortfattat:

Köksmästarna består av ett gäng sopor, som varken kan kombinera livsmedel, tillaga eller lägga upp mat på ett tillfredsställande sätt. Nej detta var första och sista gången jag ser ert program! Skäms på er, Nötter!

Bandet vill tacka er som kom och tittade på när vi spelade på Valand under arrangören Club Centurion för ett par veckor sedan! Likaså dem som stannade kvar och festade natten lång! Det var en bra kväll med god stämning och bra respons för bandet av åhörarna, även dem som inte hört oss förut, vilket alltid är roligt.

För er som undrar hur det går i studion så är det inte mycket till som skall spelas in, innan det är dags för mastring och så vidare. Det börjar närma sig ett slut på denna inspelnings-sejour. Ni som följer oss på Instagram har sett en hel del bilder från tiden i studion bland annat. Ni som inte följer oss kan enkelt göra det genom att klicka på länken nedan och sedan välja att följa, så missar ni inget "bakom kulisserna" heller!

http://instagram.com/ravagedband

Förra veckan var jag och en arbetskamrat på Jesus Christ Superstar i Scandinavium, Göteborg. Förväntningarna för kvällen var från min sida skyhöga. Vi började med att ta en två-rätters på en italiensk restaurang,någonstans på gatan mellan Lasse på Heden och korsvägen, som jag inte kommer ihåg namnet på. Hursomhelst, maten var det inget fel på och parkering fick vi. Dock började det ösregna så fort vi kom ner till Göteborg, men eftersom vi åt först, så missade vi skuren när vi sedan skulle ta våra fötter mot Scandinavium för kvällens höjdpunkt - Musikalen.



Väl därinne så såldes det Merch, t-T-shirts, iPhone-skal och tröjor etc. Jag var lite sugen på att köpa en T-shirt, men då det var samma foto på alla artiklar (nästan som bilden ovan) så tappade jag mitt intresse. Hade gärna köpt en t-T-shirt om de var korsfästelsen på. Vi nöjde oss med att köpa varsitt program.
Vi hittade våra platser, på första raden framför parketten och såg samtidigt att man hade en storbildsskärm på var sin sida av scenen. Skönt att man kan se vad som händer på scenen var min tanke. Vi bläddrade igenom programmet lite hastigt och läste lite på måfå, till en kvinnlig röst hälsade oss välkomna innan musikalen drog igång.

Jag är personligen inte speciellt insatt i bibeln eller testamenten, men det kanske man inte behöver vara heller för att se musikalen. Dock måste jag tyvärr erkänna att ljudet på första akten var helt åt helvete. Har pratat med en annan arbetskamrat, Bengt, som också klagar på ljudet eter att ha sätt samma musikal på helt andra orter! Detta måste självklart ses som ett stort minus! Gå på en musikal och inte höra vad dem sjunger på halva tiden, alltså över en timme och därmed inte kunna hänga med i handlingen alls. Sången var alldeles för hög från alla artister så det bara skränade. Ljudnivån var dock aningen bättre från instrumentalisterna.

Musikalen hade ett rockigt sound som genomsyrade hela musikalen och en hel del goa riff och partier. Scenen och rekvisitan, liksom skådespelarnas kläder var modernt stylad, då de gick runt med rockar, kavajer, skinnbyxor etc. Det gjorde det svårt för en att förstå vem som var vem, om man inte hade programmet framför sig och kunde finna de olika rollerna via uteslutningsmetoden.

Eftersom ljudet var dåligt i hela första akten var det svårt att hänga med i handlingen. Det gjorde att musikalen på det stora hela tyvärr var rätt långtråkig, om det inte vore för att jag gillar hårdrock och är musiker själv. Det jag vill säga med det är att jag gärna kan lyssna på musiken och individuella skickligheter, men å andra sidan så var jag ju där för musikalen och inte för att lyssna på elgitarrer.

I akt nummer två lättade det hela lite i samband med att Johan Wahlström kom in på scenen och hade de 3-4 fyra enda meningarna på dryga två timmar som inte ingick i en låt. Annars var exakt alla budskap taget ur en sång. Inte ens ramsor, som finns i vissa musikaler, men inte här inte. Han kom dock in på scenen med lite humor vilket faktiskt gjorde att akt nummer två blev intressant redan från början. Som pricken över i:et så hörde man även vad de sjung den här gången. Min vän Bengt, som nämndes ovan, som var på musikalen i helt annan ort, sa att han kände sig tvungen att läsa alla resterande låtar i programmet för att han inte hängde med i handlingen på hela första akten heller. Det är tråkigt att man har så dåliga ljudproducenter och mixare att åhörarna är tvungna att läsa låtarna i programmet för att förstå handlingen samtidigt som man ska försöka hänga med på vad som händer på scenen.

Åter till ett par av skådespelarna. Judas (Peter Johansson) mot Jesus (Ola Salo) var på sätt och vis en rätt ojämn duell. Judas vann den på det stora hela rätt stort, då han hade mer krut i rösten, mer power, samtidigt som han är en bättre skådespelare än Ola. Dock skall man inte sticka under stol med att Ola ändå gör en bra tolkning, med tanke på att han är pop-rocksångare i grund och botten. Han gör vissa scener sjukt bra, men på det hela taget skulle man kunna tolka det hela som att det är Judas som är den stora frontmannen, men att Jesus får sin uppmärksamhet endast för att hans roll-tolkare råkar heta Ola Salo och råkar vara mer känd i folkmun. Det kändes som att det var Ola Salos musikal. Att han ville på något sätt självförverkliga en dröm mer än att han var värdig att ha huvudrollen. Med detta sagt så får jag ändå säga att jag är mer missnöjd än lycklig över att ha sett Jesus Christ Superstar, och det är inte bra att jag har fått den känslan.

Betygsättning: 2/5

Härom dagen var de dags att dra sig till Göteborg och se på den svenska-talande versionen av filmen "Frost" (Frozen). En berättelse om prinsar, prinsessor, kärlek, slott, glädje och spänning! Jag skall inte gå vidare in på handlingen, utan mer skriva lite kort om själva upplevelsen.

Filmen är animerad, för er som inte känner till detta. Den finns även i 3D, men vi valde att se den på vanligt sätt, utan brillor och med den svenska översättningen. Spontant kunde man tro att det skulle vara jag och min polare Björkman som skulle sitta ensamma i salongen med 150 högjudda barn. Så var dock inte fallet, även om många tillhörde den yngre generationen.

Hur som helst så måste jag säga att filmen var helt otroligt bra! Mycket mycket välgjord, förmodligen den bästa och mest välgjorda filmen av Disney sedan Lejonkungen och Bambis dagar! Det som framförallt var ett extra plus i detta var att alla ansiktsuttryck var väldigt verkliga. Jag kände mig påverkad av deras sinnesstämningar och känslor, fast dem var animerade. Så vad ni än tycker om animerade filmer så måste jag bara säga att denna filmen skall ni bara se! Oavsett eran inställning! Den är superbra, välgjord och underhållande på alla plan. Mycket humor, kärlek och spänning, trots sin overklighet.