Echoes Of My Thoughts

En familj promenerar längs med stranden vid havet en morgon. Efter en stund ser dem hur det ligger flera hundratals sjöstjärnor längre fram på stranden. De fortsätter att närma sig dem och när de nästan är framme springer pojken i familjen fram till dem.
Han plockar upp en sjöstjärna från sanden, rusar ner till vattnet och kastar i den igen. Sedan springer han tillbaka och plockar upp ännu en och kastar i havet.
Föräldrarna iaktar honom en stund innan pappan säger;:

"Varför står du och håller på med det där? Du kan ju ändå inte rädda dem alla. Du ser ju själv hur många det är!"

Pojken plockar upp en stjöstjärna i handen och svarar pappan:

"För den här betyder det mycket!" och kastar den i havet.

"We feel ourselves that what we are doing is a drop in the ocean. But also the ocean would be less because of that missing drop..." - Mother Theresa

Jag skrev en låt som hette så för ca 6-7 år sedan i ett band som jag spelade med som först hette Unchained och sedan blev Nore istället. En mycket rolig tid, med massor av trevliga minnen för övrigt, precis som alla andra band som jag varit med.

Som jag skrivit förut hade jag lätt kunna lägga upp massa texter som jag har gjort genom åren här för att dela med mig av till er. Dock har jag valt att inte lägga upp dem här på grund av att de inte är upphovsrättsskyddade och för att jag vill använda dem själv om jag får skivkontrakt någon gång. Här kommer dock refrängen till den låten, som anses vara ett undantag, eftersom detta inlägg handlar om gravstenar och texten passar hit:

"Our Names are made for gravestones. Your body will lie in the deep and become bones... If you don’t become famous, then you’re only a Name, and no one will know that you’ve existed! Death and life ain’t the same, though everyone’s life is for rent, so why not make your different? Then you’re more than a Name, cause your Name has been written in the hall of fame..."

Texten bygger på att ju mer "känd" eller "omtyckt" (eller "extremt störd i huvudet", som exempelvis Hitler), som en person är, så kommer man att "leva kvar" mycket längre efter döden. Alexander Graham Bell till exempel, som uppfann telefonen, är fortfarande ihågkommen eftersom det var en unik sak som han kom på som förknippas med honom. Är man omtyckt som person kommer alla att sakna en när man dör, än om ingen vet vem du är. Du passerar obemärkt förbi. Alltså, när du ändå "lånar" livet, gör något vettigt av det så länge du har det kvar. Gör så att det som finns kvar av dig är mer än bara att "names are made for gravestones". Maybe death is just a doorway to a new life, men det vet du inte nu ändå... Jag tycker att gravstenar, kyrkor, kyrkogårdar och andra antika  saker måste vara bland det coolaste och mäktigaste som finns. Det finns så mycket historia på dessa platser och föremål, som ingen direkt känner till, även om vissa saker forskas fram. Att fantisera om dem hur det såg ut i den tiden som var då är häftigt!
Här kommer då bilder på olika gravstenar jag hittat på internet som är rätt skrämmande tycker jag: