Echoes Of My Thoughts

Så var även returmatchen Arsenal - Manchester United slut.
Låt oss gå tillaka i tiden till den första matchen lagen emellan, där Arsenal förlorade med 0-1 och blev sönderlästa redan under minut ett och Arsenal blev nu tvungna att höja sig ett par snäpp samt göra minst två mål för att vinna. Ingen omöjlig uppgift på hemmaplan kan tyckas, men det visade sig att även denna match (minns Arsenal -Barcelona 2006) förstödes alldeles för tidigt. Denna gång var det dock inget misstag från dommaren som var avgörande. Redan efter tio minuter stod det 2-0 till United efter två individuella "misstag" och nu krävdes det 4 mål för Arsenal för att vinna. Redan där kändes det som att det var kört. Misstagen berodde på att Gibbs oturligt halkade och Almunia missbedömde bollbanan från en frispark långt utanför straffområdet, vilka båda resulterade i mål för bortalaget.

Nu spelade det ingen roll att det vimlade av Arsenal-flaggor över hela Emerates Stadium. Visst kunde det gått att göra 4 mål på 80 minuter, en uppgift som inte alls är omöjlig. Kan Liverpool vända 3-0 till 3-3 och sedan vinna på straffar, borde även Arsenal kunna göra 4 mål tycker jag.
Problemet var dock, som i föregående match, att Sir Alex Fergusson läst sönder Arsenals spel och tillät dem inte spela så som bara dem kan, utan tvingas hitta andra vägar. Arsenal kan tyvärr bara spela på ett sätt, och lyckas inte det, ja då lyckas inte heller Arsenal. Det hade verkligen varit kul att se en repris från 2006 års final mellan Arsenal och Barcelona. Snacka om spännande match!
Nu är det bar att se fram emot nästa säsong, med ännu en säkrad 4:e-plats i bagaget.

Ps. Måste även kommentera Christians uttalande i Expedition Robinson, där han blev hemskickad från gruppen. Jag tycker inte det är värt att lägga mer tid och energi på honom, mer än att konstatera att han har gjort bort sig för hela svenska folket och är för osmart för att förstå det själv.