Echoes Of My Thoughts

I dessa Idol-tider måste man väl ändå på nytt skriva ett inlägg om detta. Jag har gjort det förut, men det känns ändå lika angeläget att göra det igen, för att poängtera det genomgående mönster som återkommer i program efter program och år efter år. En hemlighet om hur man ser på personen i fråga om de kommer gå vidare eller inte, redan innan de öppnar munnen. Hur kommer detta sig? Jo, jag skall gå in på alla detaljer här nedan:

*Det första genomgående problemet är att de flesta av alla som är tondöva har en självbild av sig själva att de är störst i hela världen. Precis som Zlatan på fotbollsplanen alltså, fast utan talang.

*Nästa grej är att de som sjunger för jävla illa inte heller är ödmjuka. De tror att de är kungar utan att ha några egentliga belägg för det.

*Deras verklighetsuppfattning är så nedrans dålig, att dem inte kan se realistiskt på sig själva. Som Alexander Bard själv sa; "Jag är inte elak, jag bara berättar för honom att han har fel syn på sig själv och gör förmodligen massa saker fel i vardagen eftersom han inte har någon realistisk och korrekt verklighetsuppfattning". Så enkelt är det bara.

*De som är tondöva och omusikaliska vet inte själva om det, dessvärre. Dem är inte trygga i sin sång, eftersom dem inte har musikaliskt öra nog att bedöma om sången är bra eller inte. Därför är sången en barriär för dessa människor som de lutar hela sin kroppstyngd emot, utan att förstå hur fel dem har, eftersom de inte hör att de sjunger förjävligt. En riktigt bra sångare däremot vet att han sjunger bra, eftersom att han själv hört det och kan därför vara ödmjuk. Oavsett hur han än beter sig så kommer det låta för jävla bra när han väl öppnar munnen. Sådana människor behöver inte skryta. De behöver inte vara divor. De vet att de är kungar ändå, bara de börjar sjunga.

Detta är de största skillnaderna som berättar för dig som lyssnare om de kommer gå vidare eller inte, redan innan de börjar sjunga. De har en så fruktansvärt tydlig attityd och kroppsspråk där de försöker visa att de tror på en förmåga som dem inte har, och det är det som är det tragiska i en sådan tävling som Idol, nämligen att dessa människor varken har någon som helst självinsikt, musikalisk begåvning eller realistisk verklighetsuppfattning.

Nu borde du kunna sitta själv hemma och ta reda på om personen i fråga är en idol eller inte redan innan de börjar sjunga. Berätta gärna här sedan hur det gick och om du tycker mina förslag ovan är vettiga hållpunkter. Kanske är det till och med någon punkt du själv saknar?