Echoes Of My Thoughts

Vem har inte noterat de senaste förändringarna av Melodifestivalen? Knappast att man inte har lagt märke till dem. Dagens melodifestival bygger i första hand på att dra in så mycket pengar som möjligt till SVT genom att anordna fler röstningstillfällen i varje program än vad det finns vettiga låtar att lyssna på.

Det är numera flera deltävlingar, en 2:a chansen och så slutligen en final. Som om inte detta vore nog, har man även lagt upp det som så att varje delfinal har två omröstningar, där man först skickar ett par bidrag vidare. De skall då uppträda med sina låtaar igen för att sedan starta ytterligare en omröstning där man bestämmer vilka av dem som slutligen går till den riktiga finalen. Därmed passar det numera bättre att kalla denna tävling för dokusåpa, då du måste se alla skit-avsnitt för att eventuellt kunna få ut något av det, om ens det är möjligt.

Personligen har jag på grund av bristande intresse och tid hoppat över alla program av Melodifestivalen 2011, som enligt den gode Björkman (min vän, inte den Christer som ansvarar för hela evenemanget) varit den sämsta tävlingen i ordningen sedan år 1965 då operasångaren Ingvar Wixell sjöng alla bidrag själv. Något som jag för kännedom inte kände till, att det funnits en sådan festival. Nu när jag vet om det och dessutom kännt mig tvungen att lyssna lite på YouTube på sångaren har det kommit till min insikt hur urtöntig denna idé verkligen är. Tänk dig själv. Du ställer upp och sjunger 10 låtar i en tävling och någon röstar på den som skall gå vidare. Då kan man lika gärna söka till Melodifestivalen med ett heminspelat och halvhjärtat studioalbum, så vinner man hela skiten oavsett vilken låt som går till Eurovision Song Contest, som för övrigt har blivit lika töntig som den svenska varianten av tävlingen.

Hur som helst så anser jag mig inte vara speciellt besviken över att ha missat större delen av årets Melodifestival, efter ett sådant uttalande av min vän Björkman. (En för övrigt mycket musikalisk och pålitlig person, som vanligtvis har ett bra omdöme gällande mediasaker som film och musik, så jag litar på honom).
Av det lilla som jag sett tycker jag att melodifestivalens utveckling bara handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt, på lika många avsnitt som en dokusåpa, och dessutom sänka själva underhållningskvalitén drastiskt.

Musiktävlingen har även förändrats till något som mer påminner om en dåligt upplagd talangjakt, med B-betonade bidrag som årligen skrivs av samma personer. Som om inte detta vore nog så är det även samma medelmåttiga/Idoltävlande artister varje år, som förmodligen har svårt att få spelningar lokalt och tvingas därmed ställa upp i melodifestivalen varje år och skämma ut sig för att få upp veckopengen en aning. Titta bara på vad det är för typer av människor som får ställa upp i tävlingen varje år och hur de är klädda. Programledarna är också numera allt som oftast under all kritik, både till utseende och intelligens, liksom underhållningen som bjuds mellan låtarna. Petra Mede säger väl allt. Kristian Luuk slutade precis lagom då tävlingen i än högre fart föll ner mot fiasko-gränden efter hans avhopp.

Det känns som att denna stolta internationella storhetstävling förvandlats till en välsatsande kommunal aktivitet med en scen och ljudanläggning som värderas till tiotusentals kronor. Problemet är dock att det är ett evenemang som inte bara ses av 300 personer, utan som visas för hela svenska folket. Där en låt och en artist som skall representera våran nation på den musikaliska internationella marknaden skall utses. Det är pinsamt att se de flesta bidragen som håller mycket låg nivå och att de rent individuellt sett påminner dessutom om 7-8 STIM:ade låtar som redan spelas på radio. Plagiat är inte tillåtet, men det verkar som att melodifestivalen har andra regler? I och för sig så skrivs ju låtarna av samma författare årligen, så inte konstigt kanske att de använder i stort sätt samma bidrag år efter år? Årets vinnande bidrag Popular med Eric Saade har redan anklagats för just plagiat, detta då den påminner alltför mycket om ett av 1984 års bidrag; Kall Som Is med Anders Glenmark.

Skall nu försöka ge några exempel på låtar som gjorts genom åren och antingen påminner lite eller mycket om varandra. Plagiat eller inte? Svårt att avgöra såhär på rak arm. Lyssna på Spotify eller YouTube och avgör själv:

Eric Saade - Popular 2011 (Anders Glenmark - Kall Som Is).
Marlene Ernman - La Voix 2002 (Fredrik Kempes egen låt Vincerò samt Nessun Dorma med Pavarotti).
Swingfly - Me & my drum 2011 (Teddybears STHLM - Hey Boy samt The Monkees - I'm A Believer).
Timotej - Kom 2010 (Sarek - Vinterland).
Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va? 2008 (Linda Bengtzing - Jag Ljuger Så Bra samt Grace Kelly - Mika).
Hanna Hedlund - Anropar Försvunnen 2005 (Pet Shop Boys - It's A Sin).
Emilé Azar - Vi Hade Nåt 2007 (Westlife - World Of Our Own).
After Dark - (Åh) När Ni Tar Saken I Egna Händer 2007 (Pet Shop Boys - Go West).
Andreas Johnson - Sing For Me 2006 (Sebastian Karlsson - When The Night Comes Falling).
The Ark - The Worrying Kind 2007 (Edison Lighthouses - Love Grows Where My Rose-Marie Goes).
Star Pilot - Higher 2009 (Boy Meets Girl - Whaiting For A Star To Fall).
*Shaggy - Angel 2001 (Steve Miller Band - The Joker).

Låten som är märkt med * är inte från melodifestival-sammanhang.

Jag har skrivit ett par inlägg om dessa två evenemang som finns att läsa för den som finner intresse i detta. Dem är logiskt nog märkta med just tävlingens namn som samtalsämne.