Echoes Of My Thoughts

Dags att börja med något nytt här i min blogg! Tidigare har det varit månadens bild. Nu är det dags för något helt annat, nämligen topplistor av olika slag. Det kan handla om lite allt möjligt och jag ska försöka lägga upp en ny lista för varje månad, år eller när jag tycker det passar. Som en polare sa till mig; Man kan inte leva utan musik! Frågan är om man kan det? Inte lyckligt i alla fall, så länge musiken man hör är något som faller en i smaken såklart. Först ut är Sonata Arctica's album från 1998, Ecliptica. Finsk power metal när den är som bäst och ett av mina absoluta favoritband. Faktum är att albumet verkligen är bäst. Finns inte en låt som är riktigt dålig! Det är som en så kallad Greatest Hits skiva, men det konstiga är att det är deras debutalbum. Lyssna och njut, speciellt om du gillar power metal!

1. Blank File * * * * *
Magnifikt intro som drar iväg rätt i högt tempo och lägger ribban för hela skivan. Rösten är övermäktig, framförallt i refrängerna. Jag är oerhört svag för manliga falsettsångare i denna gengren. Sköna rythmer i såväl gitarr, trummor som bas och synth. Dubbeltrampet är helt perfekt. Senare ett gitarrsolo följt av ett synthsolo samt sedan gitarrsolo och ett avslutande synthsolo igen. Underbar Ohh-kör med tillhörande brygga med pampigt synth-komp. Taktartsbytet till en 4/5-takt är grymt. Sedan återkommer refrängen igen, i något slags halvtempo för att sedan, för att sedan övergå i full hastighet. Hela outrot är också helt perfekt. Helt fantastiskt bra, felfri och genomtänkt låt rent musikalist. Verkligen den stora favoritlåten med dem. Faktum är att detta var den första låten jag hörde med Sonata Arctica över huvudtaget, efter rekomendationer från en kompis dåvarande pojkvän som är kunnig inom power metal branchen och rekomenderade denna skiva för mig. Sedan var jag helt såld! Underbart!

2. My Land * * * *
Riktigt skönt synth-intro som bygger upp låten, följt av ett härligt tugg med gitarren och en Ohh-kör. Skönt gitarr-tugg även i verserna.
Smart att köra två verser och två bryggor på rad innan första refrängen kommer. En refräng som är skapligt lätt att sjunga med i. En låt som inte riktigt håller samma tempo som föregående låt, men ändå bra. Låten trappas sedan ner en aning med ett dominant, rätt tungt, gitarr-riff och trumkomp, förljt av en brygga i lite mera tempo med dubbeltramp-partier. Efter detta kommer ett skönt stick med soft sång och behaglig bakgrundssynth, som avslutas med ett falsett-skrik och sedan drar låten igång igen, fast med lite annorlunda gitarr och synth. Avslutningsvis ett ganska ballt outro.

3. 8th Commandment * * *
Låten börjar med ett snabbt gitarrintro, följt av snabba trummor och synth. Skön basgång i verserna, som varierar lite i melodi för varje runda. Refrängen är lätt att sjunga med i, med ett extra plus i falsetten, som vanligt. Det förekommer en hel del snabba gitarrer i denna låten och bakgrundssynthen är tydlig och passande. Efter solona trappas låten ner en aning, i vanlig ordning (känns det som) med bara sång, upptrappning av instrument i ett skönt gung och sedan tillbaka i full tempo igen. Låten avslutas tvärt.

4. Replica * * * *
Skönt gitarrbaserat intro. En ballad med bra text, lite halvdant uttal kanske, men sången är ändå bra. Låter lite typiskt som en hårdrocksballad. En väldigt skön låt, som jag dock tyvärr tycker känns lite uttjatad för min egen del. En låt som även den byggs upp med mer instrument allt eftersom låten går. Sköna basgångar. Sedan kommer en lite snabbare del av låten där det är dags för sköna solon av både gitarr och synth. Måste säga att denna låten också är väldigt melodisk och välarbetad ändå. Mot slutet av låten kommer en basgång som bryter av låten, den börjar om med det sköna gitarr-plinget igen, för att sedan avslutas med ett par refränger. Det sista man hör av låten är första värsen igen, som även den påminner om introt. Toppklass och varierande.

5. Kingdom for a Heart * * * *
Grymt fartfyllt och tajt intro baserat på synth, bas och gitarr som spelar samma slinga. Mycket melodiskt. Verserna känns trallvänliga och lätta att hänga med i. Goa refränger med enkel text att sjunga med i. Gillar verkligen den intro-slingan som är typisk för låten. Sedan är det dags för lite olika melodier och coola solon igen. Extremt välarbetad, varierande melodi. Så kommer ännu en sådan där skön avslappnande refräng med asball effekt på sången och soft bakgrundsmusik, för att sedan stegra igen till normalt tempo. Sista refrängen är det väldigt mycket power i. Sedan dags för den omtalade slingan igen som avslutar låten.

6. FullMoon * * * * *
Riktigt mäktigt och uppbyggande intro. En av deras mest kända och önskade låtar vid spelningar. Börjar med piano och solosång, för att sedan släppa in gitarren. Efter detta kommer ett ballt trumfill och en tempoökning upp i underbar galopp! Sköna verser. Grymma bryggor och refränger! Lätta att sjunga med i, med härlig kör som sjunger "run away" i bakgrunden. En riktigt bra låt, med riktigt bra sång som verkligen växer allt eftersom låten går, vilket innebär att lyssnaren bör fokusera på detta. När det är dags för solot trappas tempot ner en aning, för att sedan öka igen vid synth-solot. Mycket härlig övergång får jag säga! Även följande övergång till refrängen är grym, med en ascool virveltrumma genom hela låten, och mycket bra sista rerfränger sångmässigt. Toppklass!

7. Letter to Dana * * * * *
En av deras absolut bästa ballader, och även en av de bästa jag vet. Börjar med panflöjt, akustisk gitarr och sång. Mycket bra text och jag älskar titeln lika mycket som jag älskar "Dana". Så kommer synthen in sakta, följt av trummorna och ett skönt gitarrsolo-riff. Följande vers är tung och soft med mycket känsla. Sliden med gitarren är klockren! Sången växer genom hela låten. Sedan dags för ännu ett enastående soloparti förljt av kanske världens bästa stick någonsin, med makalös text, sång och känsla! Trumkompets variation är underbart. Speciellt då han håller ut på "Lieeeeee" välidgt länge, sjunger i falsett, och går ner mycket snyggt till "grave" istället för att gå upp, vilket man nästan kan förvänta sig i det läget. Dags för lite soft panflöjt och en soft vers till. Sedan kommer en sådan underbar slide med gitarren igen och låten får ny fart. Sista refrängerna är makalösa! Soft slow-motion-slut. Älskar denna låten! Väl värd att lyssna på.

8. UnOpened * * * * *
En låt som finns med två olika varianter på texter för övrigt. Låten börjar med ett synth-intro, sköna gitarrkomp och riff, med passande synth i bakgrudnen av verserna. Introt är väldigt bra, liksom första versen, följt av soloparti och Ohh-kör. Viss nedtrappning på låten igen, med skönt gung i för att sedan så småningom dra iväg igen, med ett något snabbare synth-solo. En av de sista refrängernas sång är grymt bra!

9. Picturing the Past * * * *
Lite smått hysteriskt intro. Relativt snabb och bra sång i veserna. Hela låten känns iofs ganska hafsig och snabb, men det allra mest makalösa är ändå hans sång i refrängerna. Den falsetten slår det mesta kan jag säga! Den plötsliga sänkningen av tempot är klockrent, likaså tempoöknignen och Ohh-kören. Verkligen en bra låt. Kan inte förstå hur man kan sjunga som Tony Kakko! Snabba synthsolon och tvärt avslut.

10. Destruction Preventer * * * * *
Lite smått mystiskt intro som sakta ökar i intensitet. Gillar verkligen när synthen kommer igång samtidigt som det sköna gitarrplocket i bakgrunden. Efter detta trappas låten upp rejält till en riktigt grym vers! Skönt tugg i gitarrerna! Älskar sådana saker som när Tony sjunger halva ordet av "Mankind" i falsett, och det kommande underbara dubbeltrampet, följt av uthållande toner på "All". Refrängen är i stora delar i falsett och det är magnifikt. Snabbt soloparti som växlar smart mellen gitarr och synth, vilket är rätt typiskt för Sonata Arctica över lag. Gillar att det är så mycket power i verserna, och framförallt i sången. Låten saktas ner igen en aning och mycket fokus läggs på det tunga trumkompet och Ohh-kören. Låten liksom dör ut ett tag och man tror nästan den ska ta slut, men så drar det igång igen. Kraftig sång och upptrappning av låten med ett skönt stick och snabba, sköna solon med dubbeltramp. Tempot dras ner igen och sången kommer igång lite försiktigt igen för att bli mäktigare och mäktigare för att sedan avslutas i den unika falsetten à la Tony och ännu en grym refräng! Snabbt, tajt och tvärt avslut.

Det var det hela. Med tanken på alla stjärnor jag ger till låtarna på albumet så kanske det inte är så konstigt att jag tycker det är så jäkla bra. Verkligen ett album att lyssna på om man älskar power metal, men aldrig hört Sonata Arctica. Ska tillägga att de har gjort några album redan och att de skiljer sig en del både rent muskalsikt och sångmässigt osv mellan dem. Vad tycker du själv om skivan?