Echoes Of My Thoughts

Hade en väldigt duktig föreläsare i skolan idag som pratade om "Katastrofmedicin", alltså vad katastrofer (trauma, olyckor) är och hur man ska agera i dessa situationer osv. Allt ifrån vad ambulanspersonal, polis och räddningstjänsten står för samt samarbetet mellan dem och olika sjukhus. I Sverige har man, enligt så som jag har uppfattat det, bestämt sig för att använda sig av s.k. Rikssjukvård. Något som det både går att hitta positiva och negativa saker med, precis som med det flesta saker här i världen.

Det positiva med rikssjukvård är att denna sjukvård specialiceras så att man skickar runt patienter till det sjukhus som har bäst kompetens vad gäller just den diagnosen eller problematiken.
För ett tag sedan gick det ett program på tv som handlade om hur man stängde en hjärttransplantions-avdelning i Stockholmstrakten, för att de hade något färre patienter än deras konkurenter i Göteborg och Lund. Det handlar alltså endast om vilket sjukhus som har flest patienter och inte vilket sjukhus som har rätt utrustning och rätt kunskap.
Enligt statistiken visade det sig även att detta sjukhus vid Stockholm lyckades med sina operationer lika ofta som de i Göteborg och Lund, enda skillnaden var att de hade något färre patienter varje år att hjärttransplantera.

Visst är det ändå ganska bra att ha specialist-sjukvård, vilket i sin tur innebär att man som patient kan känna sig trygg över att man får vård av exv. läkare som anses vara experter inom sitt område. En nackdel är de personer som behöver transporteras under en längre tid och kanske inte ens hinner fram till rätt sjukhus i tid. Om man ser rent geografiskt på dessa ovan nämnda hjärt-transplantioner så finns det då en i västra sverige, en i södra sverige och en i östra sverige som man bestämmer sig att ta bort. Hur mycket lättare blir det då för en patient att transporteras med ambulans (eller helikopter) från Stockholm till Göteborg, utan att avlida på vägen? Eller att flytta en patient från Umeå till Göteborg, även om det hade varit mycket närmare att åka till Stockholm? Detta med motiveringen att någon bestämt sig för att denna avdelning ska läggas ner, trots att kunskapen och utrustningen finns för att rädda livet genom en lyckad operation.
Patienten som intervjuades i programmet var oerhört tacksam över att komma så snabbt till sjukhuset i Stockholm för att hjärttransplanteras. Hon hade aldrig överlevt hela vägen till Göteborg, säger hon.

Som sagt var, är allt relativt, beroende på vilken synvinkel man har på allting och vilka saker man sätter i relation till varandra.

Med tanke på föreläsningen så har det visat sig att mycket svårt skadade personer har störst chans att överleva om de får rätt behandling inom 60 minuter, från det att olyckan inträffat. Alltså inte efter ytterligare 10-20 minuter som det kan ta innan första ambulansen är på plats (bl.a. för att en del åker ambulans hellre än taxi!). Då är det alltså redan bara 40 minuter kvar att rädda liv på. Sedan ska patienten kanske få viss behandling, bäras ner för trappor, läggas på båren, in i ambulansen och till sjukhuset för att få fortsatt hjälp. Det kan ta längre tid än man tror, med tanke på att det kanske dröjer ännu längre tid om ambulansen måste ha poliseskort fram till olycksplatsen (p.g.a. begåvade människor som förstör deras arbete med misshandel och stöld osv.) och det kanske har gått ytterligare 4-5 minuter innan någon kunnat ringa 112. Ska man dessutom hinna köra till ett sjukhus som ligger längre bort än "nödvändigt", för att kunna lämna av patienten blir det kanske svårt att hinna inom en timme, vilket senare kan visa sig i hur resultatet av behandlingen blir, om patienten väl är vid liv när den kommer fram vill säga. (Nu snackar vi alltså extremfall, där varje minut är viktig och inte personer som stukat foten eller har urinvägsinfektion och ändå åker ambulans, för det förekommer också).

För att visa på detta med hur olyckor går till berättar föreläsaren om att energi inte orsakar något alls så länge den är i rörelse. Det är först när den stoppas som skadorna kommer. Du dör alltså inte så länge du sitter i en bil och åker, utan först när du krockar, för att förenkla det hela. På samma sätt som om du står i en hiss där linorna lossnar och du faller neråt. Då kommer du inte att skada dig, eftersom du har samma hastighet som hissen. Skadorna kommer först då hissen slår i marken längst ner, för att rörelseenergin måste övergå i värme och därmed tycks hissen ihop och du mosas.

Han påpekar en väldig massa olika intressanta saker under föreläsningen. Bland annat visar han en video som visar på vikten av att ha säkerhetsbälte och airbag, samt använda dessa på rätt sätt, inklusive vilka skador kroppen får vid olika typer av kollisioner och hastighter. Det handlar inte om att du som förare är dålig på att köra bil eller att du har på dig hjälm när du cyklar för att du anser dig vara världens sämsta cyklist. Det är inte därför du ska skydda dig. Det är för att andra personer i din omgivning kanske är rattfulla, trötta, okoncentrerade, tittar åt ett annat håll, just då byter låt på stereon eller tillhör Sveriges Sämsta Bilförare. Det är då det kommer. Det plötsliga stoppet, när energin dödar. När olyckan är framme. Då du kan behöva få rätt hjälp inom en timme för bästa möjliga utgång.

Se gärna det omnämnda klippet "Det plötsliga stoppet" på; http://www.google.se/imgres?imgurl=http://cursnet.srv.se/lsc/kurser/pao/pao_kinematik/pic/507090_film.jpg&imgrefurl=http://cursnet.srv.se/lsc/kurser/pao/pao_kinematik/undsid12.html&usg=__AQhpQ4fDzgHqnduVi5TLlY3O90k=&h=181&w=238&sz=18&hl=sv&start=6&sig2=eleALdkLcXKKNjkaEpzFrA&itbs=1&tbnid=jtMG13CFi6tyKM:&tbnh=83&tbnw=109&prev=/images%3Fq%3Ddet%2Bpl%25C3%25B6tsliga%2Bstoppet%26hl%3Dsv%26gbv%3D2%26tbs%3Disch:1&ei=obvyS7n0M9CG-Qaq0bjyDQ