Echoes Of My Thoughts

En sak som är väldigt vanligt är frågan om hur någon annan mår. Man börjar med att skriva eller säga något i stil med "Hej" för att sedan ofta fortsätta med; "Hur mår du?". Efter det att båda parter sagt att dem mår bra (för det verkar vara det som förväntas att man skall svara vid en sådan fråga) så kan man återgå till det samtalsämne som är den egentliga orsaken till varför man kanske pratar med varandra överhuvudtaget. Så byggs väldigt många samtal upp. Jag själv brukar göra på liknande sätt när jag pratar med någon annan, helt naturligt utan direkt eftertanke.

Såhär långt är det inte så konstigt alls, så länge man inte smakar på orden själv först och tänker på vad det verkligen är man säger.

Du frågar någon annan hur denne mår, men hur mår personen i fråga egentligen? Självklart är det upp till den som får frågan att svara på eller visa med sitt kroppsspråk etc hur denne mår. Men, och här är det stora och betydelsefulla men:et; man skall alltid ha tid att lyssna på svaret på en fråga om man ändå ställer den! Det tror jag inte många tänker på. Frågar jag hur en person mår, (eller något annat, vad som helst) som visar sig må riktigt dåligt egentligen, kanske till och med är självmordsbenägen, så skall jag alltså ha tid eller ta mig tid att lyssna på svaret. Eftersom jag frågar hur personen mår så vill jag också veta det, annars är det ju onödigt att fråga. Dock tillhör frågan "Hur mår du?" så mycket allmän väl-uppfostran att den ofta ställs per automatik efter ordet "Hej!" att man inte reflekterar på hur svaret blir och hur länge man skall tvingas får höra svaret på frågan om hur en annan människa verkligen mår.

Problemet i sammanhanget är alltså att det är väldigt enkelt att förvänta sig ett svar på den frågan, nästan redan innan den är färdigställd. Det blir alltid ett svar som något i den här stilen; "Bra", "Fin-fint, men lite snuvig" eller "Sådär, har huvudvärk och feber". Man förväntar sig inte att personen man frågar hur den mår, skall bli "glad" över att för en gångs skull "bli sedd" på riktigt och berätta hur förjävla dåligt denne mår egentligen. Den som mår dåligt kanske upplever att du är den enda personen som verkligen verkar bry dig då du faktiskt nyfiket frågar och därmed också är berädd att lyssna på hur det verkligen ligger till. Det kan till och med vara så illa att det är så hemska saker som självmord inblandat fast det inte syns på ytan, även om det inte måste vara så illa.

Så sluta inte fråga "hur mår du?", men frågar du hur någon annan mår (eller vad som helst egentligen), skall du ha tid att lyssna på svaret!