Echoes Of My Thoughts

För ungefär en månad sedan utkom Sonata Arcticas 8:e album, det 7:e som spelats in i en studio. Ett ganska spännande, tungt, snabbt och melodiskt album som påminner mer om tidigare skivor än vad det påminner om det senaste albumet Unia som släpptes 2007.
Skivan känns i det stora hela som om den inspirerats av höst, orkestermusik och musikal. Tonys sång är mer som på föregående album. Dessutom är det rätt många hyfsat lugna låtar mot vad man kanske är van vid från ett typiskt power metal band.
Ranking från 1-5 (* - * * * * *) följer efter varje låt, där fem är grymt bra och ett inget vidare:

1. Everything Fades To Gray (Instrumental) * * *
Att börja albumet med en instrumental låt känns mer som en transportsträcka än ett genidrag. Det känns mer som att denna låt är gjord som ett intro till konserterna i år och det är därför det känns som att denna låt är först. Låten är i och för sig bra, precis som den senare versionen med text, men Deathaura känns mer som ett vettigare öppningsspår på plattan. Däremot passar slutet på denna låt ihop med början på nästa, då det blir en sjön paus där emellan.

2. Deathaura * * * *
Kraftfullt intro vilket ger ett mäktig presentation av skivan. Sedan kommer ett lugnare parti med skön kvinnosång av Johanna Kurkela, för att sedan öka igen med ett par olika taktbyten. Denna låt innehåller flera "låtdelar", likt Toumas Holopainen's "The Poet and The Pendulum" som också känns lite orkesterinspirerad. Dock är det inte lika tydliga melodibyten som i den låten. Låten handlar lite om häxor och har ett väldigt kraftigt, mörkt sound, vilket skapar en "hemsk" stämning i en miljö av höstmörker eller grå himmel med kraftfull vind. Johannas skratt är genialiskt.

3. The Last Amazing Grays * * * * *
Detta är en mycket bra låt som har ett tugnt gung utan att för den sakens skull vara utan melodi. En låt som inger känslan av ett medelsnabbt tempo med bra sång i refrängen där Tony sjunger en härlig höjning. Kören känns lite grötig emellanåt då det inte känns som att de sjunger i samma takt. Titeln får mig att tänka på Amazing Grace, men denna låten har förmodligen mer med vargar att göra, då det är känt att Tony gillar dem. Härligt tugg med gitarren, farmförallt i sista halvan av låten.

4. Flag In The Ground * * * * *
Förmodligen den låt som låter mest power metal på hela skivan med ett melodiöst intro som kanske påminner lite om ljudet av en säckpipa. Riktigt härligt tugg med gitarren i verserna och riktigt skön text i refrängen. Hela låten bygger på en slags kärleksinsirerad "soldat-berättelse" och har till och med en prolog innan. Ganska coolt sätt att göra solo på med nedräkning till varje takt som solot håller på.

5. Breathing * * *
En lugn, hyfsat långsam ballad-aktig låt med pianointro. Ganska juste och tungt gung. En låt som förmodligen växer lite för var 10:e gång man hör den. Kören lyckas inte lyfta sången helt och hållet. Detta är en låt som jag egentligen inte gillar, så jag skulle aldrig sätta på den det första jag gör direkt, men när jag väl hör den så byter jag oftast inte.

6. Zeroes * * *
Låten börjar med något som förmodligen ska liknas till growl tillsammans med synth och lite svag gitarr i bakgrunden för att sedan fyllas på med ett ganska tunga trummor. Denna "growl-röst" som Tony använder stundtals i denna låt är den röst hos honom som jag minst uppskattar. Bortsätt från den är det en ganska hyfsad låt med tungt gung i high-hat:en. En del av solot påminner om en elefant, vilket förmodligen låter ganska knepigt, men faktum är att det är så det ligger till. Resten av solot låter mest som ett nästintill organiserat kaos.

7. The Dead Skin * *
Fråga mig inte hur man kan döpa en låt till det?! Låten växer ändå något allt eftersom den spelas upp och är bättre ju närmare slutet man kommer. Ganska ball effekt på Tonys sång emellanåt, vilken påminner mig om det som används tidigare på Unia-skivan. Har ett antal varierande melodier och riff precis som annars också.

8. Juliet *
Denna låt förstår jag mig inte mycket på egentligen. Den är ju inte direkt dålig, men nästintill. Hade inte behövt vara med på skivan alls skulle jag nästan kunna säga. Tung, symfonisk och misslyckad sång är det som kännertecknar denna låt, för att emellanåt bli överdrivet trallvänlig, vilket iofs är de bästa delarna i låten, men det svänger lite väl mellan trallvänlig och oljud.

9. No Dream Can Heal A Broken Heart * * * * *
En av de framförallt allra bästa låtarna på detta album är helt klart denna låten! Ett bra intro med härligt svän och uppbyggande verser som trappar upp låten mer och mer för att sedan hamna i en oerhört melodisk och medryckande refräng där texten gör mycket. Sedan börjar det om på nytt under nästa vers och ökar och byggs upp allt eftersom till refrängen för att lyfta igen.
När Johanna Kurkela börjar sjunga når låten verkligen sin absoluta topp! Vilken fantastisk sammetslen röst hon har som passar utmärkt till det i övrigt så tunga metal-soundet. Sedan avslutar Tony's eleganta sång, med Johanna som kör, låten.

10. As If The World Wasn't Ending * * * *
En lugn och avslappnad början med mycket fokus på sången. Sedan lyfter den och blir lite tyngre men fortfarande med rätt trallvänlig gång och mäktigt gitarrsound och symfoni-lik bakgrund. Denna låten är bra och helt klart värd att lyssna på. Har inte så mycket mer att säga än så.

11. The Trouth Is Out There * * *
Ett ganska brötigt intro skulle jag vilja säga, utan att det låter alldeles fördjävligt. En ganska skaplig låt över lag med en hyfsat lättigenkännlig refräng. Händer inte så mycket mer än så.

12. Everything Fades To Gray (Full Version) * * * *
Är likadan som den instrumentala versionen med samma titel, förutom att denna innehåller sång och är cirka en minut längre. Behaglig effekt på Tony's röst inledningsvis. Väldigt behaglig och symfonisk bakgrundsmusik. En av mina favoritlåtar på denna skiva för övrigt. Den lyfter rejält mot slutet och blir riktigt mäktig.

13. In The Dark (Bonus Track) * * * * *
En fantastiskt bra och melodisk låt i allmänhet med bra sång av Tony. Förstår inte varför de kallar den så bra låt för bonustrack och inte säljer dem på alla skivor världen över. Refrängen är grymt bra, även om det inte är något större fel på verserna. En annan riktigt fin favoritlåt som växer allt eftersom den spelas upp.