Echoes Of My Thoughts

Som jag skrev tidigare så tycker jag det känns som att motståndet mot våran ohållbara arbetsmiljö nu ökar drastiskt mot tidigare år. Att det verkligen känns som att hela Sveriges offentliga sjukhuspersonal har fått nog nu. Dessvärre har det tagit allt för lång tid, men bättre sent än aldrig som man säger.

Nästan varje dag kan man numera läsa på Facebook om missnöjd personal, antingen via länkar till internetadresser, blogginlägg, personliga brev och så vidare. Det blir bara fler och fler protester och protestlistor mot olika saker inom den offentliga sjukvården, vilket naturligtvis är helt rätt, eftersom den offentliga sjukvården är helt åt helvete över lag och vi har slickat röv under allt för många decennier. Skall även denna gång poängtera att detta inte gäller min nuvarande arbetsplats som i motsvarighet till resten av Sverige är mer som himmelen på jorden!

Men tänker man efter vad detta verkligen innebär så kommer man egentligen bara fram till en sak. Att det är ganska löjligt egentligen att det skall krävas ett populärt community som Facebook för att folk (ffa kvinnor!) skall få tummen ur och börja protestera offentligt mot de dåliga lönerna, avtalen, nedskärningarna och bemanningen som har varit ett så långvarigt problem i sjukvården. Ett problem som inte är nytt, men som ändå hela tiden bara blir större och större samt värre och värre för varje år i ett kvinnodominerat yrke. Min uppfattning är att denna utveckling till stor del har berott på att det just är ett kvinnodominerat yrke och dessutom att vårdförbundet vet om problemen men har inte stake nog att göra något åt det. Därför händer inget. När kvinnorna själva inte lyckats åstadkomma ett skit vad gäller denna utveckling sedan Nightingale så tar inte vårdförbundet över detta ansvar att ge drägliga arbetsförhållanden, löner och villkor osv.

Jag tror att vi kommer tacka Facebook den dagen våran arbetssituation förändras vad gäller miljö, villkor, lön, semesterperioder, nedskärningar etc. Det är alla "gilla-knappar", länkar, grupper, statusuppdateringar och kommentarer som kommer rädda oss. Varför? Jo, därför att det är först nu som folk i allmänhet vågar komma ut och berätta om våran verklighet och vardag flera gånger dagligen, och inte som en anonym insändare till lokaltidningen en gång i veckan där författaren vädjar på sina bara och såriga knän samt gråtmilda ögon om en bättre arbetsmiljö.

Har det hänt något av dessa insändare? Nej, men Facebook kan göra det åt oss, eftersom varken vårdförbundet eller den kvinnodominerande personalen lyckats med det ännu. Det är mycket lättare att klicka "gilla" på en grupp än att gå runt på jobbet och göra en protest lista som lämnas in till chefen på din egen avdelning av dig personligen. Varför? Jo, för att vi är så lojala i alla sammanhang. Man är väl inte lojal om man klagar på sin egen verksamhet hos sin chef varje vecka?

Nu får det bli slut på detta! Här kommer några bra grupper på facebook som NI alla (avsett om ni är sjukvårdspersonal eller inte) skall gå med i. Göra er röst hörd, för nästa gång är det du själv, dina barn, din bästa vän eller någon annan i din närhet som är i behov av oss. Av sjukvården. Då får inget gå fel.

https://www.facebook.com/pages/St%C3%B6d-v%C3%A5ra-juksk%C3%B6terskor/450622118338423

https://www.facebook.com/vardupproret?fref=ts

http://www.sjukvardsreform.se/Valkommen.html

https://www.facebook.com/SskWebben?fref=ts