Echoes Of My Thoughts

En gång i tiden var detta en trevlig musiktävling, utan delfinaler, dokusåpor och andra chansen, där det enda problemet var att fel låt vann ibland. Idag är det snarare en dokusåpa, med barnprogramstema, för pengakåta arrengörer.
Den låt som vinner är inte den som är bäst längre. Numera är det han som är fulast, dansar sämst, spelar fiol, ser ut som en apa, med en melodi som låter som 27 andra som samma låtskrivare har gjort det senaste decenniet. En annan viktig del i denna tävling är att ha så många deltävlingar som möjligt, för att få in så mycket pengar som det bara går från alla fjortisar som röstar på Idol-Ola. Själva finalen i Eurovision Song Contest går till som så att den som är sämst och har flest vänner i grannländerna vinner hela skiten.

Kristian Luuk hoppade av som programledare inför förra årets tävling, just för att programmet efter flera år i nerförsbacke är påväg mot tidernas fiasko vad gäller musiktävlingar och underhållningsprogram i det stora hela. Han gjorde helt rätt tycker jag och föll dessutom med flaggan i topp. En programledargestalt som är omöjlig att efterträda, speciellt så som årets programledare är... Och Petra Mede ska vi inte ens tala om, så fruktansvärt dålig, tråkig, ful, barnslig och gapig är hon!!

Jag kollar mest på denna tävling numera för att se hur många låtar som redan har gjorts, hur många som skämmer ut sig inför svenska folket och i Europa samt hitta den enda låt som verkar hyfsat okej att lyssna på. Här kommer en kort resumé av första delen av melodifestivalen 2010:

Själva tävlingen börjar med ett mäktigt intro där Melodi- och pridefestivalens fader Christer Björkman är utklädd till soldat. Det är tre duktiga sångerskor vars röster passar ihop utmärkt när de sjunger den oerhört pampiga och lätt publikflörtande låten Holding Out For A Hero. Ett intro som visade sig vara det bästa med hela tävlingen, enligt min menning. Idén att köra in på motorcykel med sidovagn är lite udda, men samtidigt lika uddlös som allt annat. Presentationen som görs är lite smårolig ändå måste jag säga, men blir lite väl barnsligt när det skojas om starinljusen, vilket får mig att önska att de bara höll käften och presenterade första låten istället.

Green-room-vitsen är helt åt skogen, precis som att alla i sverige tror att ett green room är grönt, när det inte varit det på de senaste 10 åren! Löjligt!

Måns är den som lyckas bäst och kan se naturlig ut när han pratar. Tönt-Christine borde vara kvar i lattjo-lajban tillsammans med Fake-Arnold (Schwarzenegger). Till och med Martin Timell, eller varför inte Robin Paulsson, hade varit en mycket bättre programledare än dessa tre tillsammans.

1.) Så börjar äntligen första låten, som framförs av fjortis-idol-Ola, som fortsätter att hålla den trogna traditionen vid liv för alla misslyckade Idol-wanna-be:s som en efter en väljer att fortsätta sin karriär i sveriges största, töntigaste och mest överskattade musiktävling. Denna unge man ser helt missbildad ut i något som kan liknas till världens fulaste frisyr. Fy fan! Magnus Carlsson är i alla fall snygg! Sopig presentation av sig själv innan låten som ingen bryr sig om. Rätt bra och medryckande intro, som dock påminnar mycket om Candyman med Aqua i vissa partier. Förvånansvärt slagkraftig, trots dålig variation på text. Dock kunde han gått till en frisör istället för att låta sin blinda och darrhänta moster klippa honom utan spegel.

2.) Bidrag nummer två, Jenny Silver, har tydligen inget vettigt att säga innan sin låt hon heller. Vem bryr sig om det du säger? Inte ens dagisbarn. Coola ljus- och rökeffekter i bakgrunden, framförallt under introt. Fruktansvärt tråkig och enformig låt. Rösten är lagom soft men vad i helvete har människan för kläder?! Hoppas det inte blir sämre än såhär.....

Efter denna låt återkommer en känsla som säger "Snälla Christine, var tyst" inom mig. Fjolla! Dagisfröken! Och varför tre programledare???

3.) Linda Prichards låt har en synth som påminner om Snuten i Hollywood. Rösten är okej och en rätt okej outfit. Dålig text. Dansen är inte speciellt utmärkande. Tråkig. Dock har bidraget coola ljus- och "glittereffekter".

Sedan var det dags för mig att åka och jobba och har tyvärr inte något mer att säga till om angående denna kväll.