Echoes Of My Thoughts

Som en del av mina vänner säkert vet, så var jag en sväng i Göteborg igår, närmare bestämt i Lisebergshallen, för att kolla på HammerFall! Dessvärre slutade det med att jag fick gå dit ensam, då min hårdrockande tjej-kompis från Falköping inte kunde närvara. Till saken hör att det var endast därför jag åkte dit. Ja, det är helt sant. Hade frågat hur många människor som helst, både nära och övriga i min bekantskapskrets. Då tänkte jag att jag skiter i det denna gången då. Men eftersom tjejen i fråga sagt att hon skulle vara där, så tänkte jag, äsch jag köper en biljett ändå och drar dit med en fin polare. Det kommer ju i alla fall vara en nice person som jag känner där så slipper jag vara helt själv.

Hur som helst hade jag på något sätt lyckats missuppfatta det hela, då hon inte hade någon biljett och inte heller hade planerat att skaffa någon heller. Där stod jag snopet med skägget i brevlådan eftersom jag köpte min biljett lite för "tidigt" (?) och försökte på alla möjliga sätt få dit henne. Det gick dock inte den här gången heller, då hon hade tenta inom den närmaste framtiden... Jaja, nog om detta. Jag hade skitkul ändå, ingen anledning att stå och sura när man kan njuta av en helkväll med Heavy Metal av högsta klass!! Men det kunde varit ännu bättre i och med sällskapet.

Oavsett detta hinder, så var jag ju tvungen att åka dit, för att få valuta för den biljett jag ändå slängt ut pengar på, varför det hade vart idiotiskt att inte utnyttja densamma.

Förbanden bestod av DeathDestruction (med Fredrik Larsson från HammerFall som basist), följt av Vicious Rumours och suveräna Amaranthe, innan det var dags för huvudakten!

DeathDestruction var ett death metal band, sådana som jag inte gillar speciellt mycket i allmänhet, och inte heller denna gång. De hade en gitarrist, en basist, en trummis och en sångare, där Fredrik Larsson på en 5-strängad bas körde lite olika basgångar. Dock hörde jag fan inte ett dugg av de melodislingor han spelade. Kanske för att jag har så bra öronproppar?!

Efterföljande Vicious Rumours bestod av ett gäng riktigt gamla och urtöntiga 55-åringar från Amerika eller nåt. De hade långt hår, fast man såg flinten rakt igenom. Trummisen var den värsta Nicko MacBrain-wanna be:n jag någonsin sätt! Sångaren försökte se ut som den där skurken (vad han nu heter) i Harry Potter, som en orm eller nåt. Vet inte hur man ska beskriva det. Mycket äckliga ögon i alla fall och han var urtöntig på scen och rent generellt, precis som resten i bandet. Usch. Dock sjunga han bra, speciellt riktigt bra i falsett.

Så var det dags för Amaranthe att entra scenen! De gjorde det med riktig stil och höll hög klass. Mycket bra låtar och scennärvaro. Helt klart det enda förbandet som höll måttet, enligt min mening, och då dessutom höll det mer råge! Klassskillnad! Basisten var cool som fan och röjde järnet! Även om jag hört någon enstaka låt av dem och visste att de skulle lira innan HammerFall, så hade jag dålig koll på dem och deras låtar. Mycket bra var det i alla fall och till deras framträdande hoppade och sjung även publiken med. Dem bör ni helt enkelt verkligen kolla upp på Spotify eller liknande!

HammerFall-konserten i sig var riktigt jäkla grym! Den hade allt, utom publik. Det kanske låter konstigt, men så var det faktiskt. Kollade man sig runt omkring var det många tomma stolar lediga. Fler än man kan tro. Set-listan de använde sig av inkluderade de självklart många av de största hitsen och även några spår från nya skivan. Joacim Cans blandade mellansnacket med korta berättelser och en del humor. Alla förhållanden var helt perfekta egentligen. Som jag sjung, hoppade och head-bangade tillsammans med en hel hoper okända människor. Oavsett går det inte att komma ifrån den brist på folk som jag tidigare nämnde. Som recensenten Kalle Malmstedt i GP skrev på deras hemsida;

Det är varken synd om ett Hammerfall som har återuppfunnit sig själva eller om en publik som får en grymt bra rockkonsert. Det är bara synd om den som inte var här.

Dessutom hävdar han att Joacim sjunger bättre nu än någonsin och det kan jag faktiskt hålla med om, (då jag själv även påpekat detta i min blogg tidigare). Framträdandet var tajt och bra på alla sätt och vis, liksom samarbetet med publiken. Absolut helt vad man kan förvänta sig av HammerFall och mer därtill!

Betyg på HammerFalls spelning: en stark 4,5 av 5!!

Vad tyckte du om kvällens konsert, förbanden eller HammerFall i stort?

Ps. Ex-medlemmarna Stefan Elmgren och Magnus Rosén var inbjudna som gäster på VIP-läktaren, såg jag.