Prenumerera!

Ravaged på Spotify

Ravaged på Spotify
Klicka på bilden för att lyssna på mitt band

Klicka på bilden för att komma till våran officiella hemsida!

Populära inlägg

GILLA PÅ FACEBOOK GENOM ATT KLICKA HÄR! Instagram Echoes Of My Thoughts Följ min blogg med Bloglovin

Kontakta mig

Namn

E-post *

Meddelande *

Kommande gig med Ravaged

Roon Don L. Lee. Använder Blogger.
torsdag 13 oktober 2011
Jag var igår och kollade på en fantastiskt underbar film på bio igår; "Jag saknar dig" och fick mig en riktig tankeställare. Det kändes nästan som att livet stannade upp. Att jag dog lite grand. Att jag gick sönder, och jag är fortfarande inte helt hel. Inte ens dagen efteråt.
När jag tänker efter så finns det faktiskt inte ens tillräckligt med ord för att beskriva denna underbara och vackra film! Den hade precis allt och det bästa av allt var närheten till verkligheten. Sorg, kärlek, relationer mellan människor, ensamhet, gemenskap, med gripande, stark och vacker koppling till verkligheten. Till livet. Till ditt och mit liv. Våra liv. Det kändes som att det var min syster som dog. Det kändes som att det var min syster som var kär. Det kändes som att det var min syster jag hjälpte. Som hjälpte mig. Att vi var där för varandra i vått och torrt. Jag var nära dem och vi delade allt. Jag grät när de andra gjorde det i filmen. Jag sörjde med dem. Jag log med dem. Jag kände mig delaktig i allt även om jag bara var "åskådare".
Det kändes precis som om jag var där...

Filmen handlar kortfattat om två helt underbara och vackra enäggs-tvillingar i en familj med en hel del konflikter och "varierande människosyn" på medlemmarna i familjen. Rätt var det var, utan att någon anar det, så dör den ena tvillingsyrran. Filmen handlar om att ta sorgen efter någon man älskar. Om att gå vidare både som anhöriga och som vållande till annans död. Det handlar om att vara starka tillsammans och samtidigt vara ung och oerfaren i livet. Att försöka hitta sig själv och sin egen framtid i ett stort plötsligt uppstående kaos, sorg och ensamhet, tillsammans med en massa vackra minnen. Det enda som finns kvar.


(Jag blev så tagen av filmen att jag åkte förbi mina föräldrar och bröder på vägen hem för att berätta att jag älskar dem och hur mycket de betyder för mig. Dock var det bara pappa som var vaken kl 24 på en onsdagsnatt så han skulle hälsa alla de andra dagen efter. Så bestämde mig för att inatt börjar mitt nya liv. Ett liv som jag själv ska skapa och vara nöjd med. Alla människor jag skall glädja och skapa minnen med. Göra det jag vill).

Framför allt handlar det om att man inte skall glömma bort att älska dem man har nära sig och att visa det för dem. Att njuta av deras närvaro. När som helst kan de faktiskt dö... Då har du inte längre någon chans att berätta för dem hur mycket dem betyder för dig. Då har du inte längre någon mer chans att vara nära den personen. Då har du bara kvar en massa underbara minnen av saker ni delat tillsammans. Men varför tycker vi att det är så farligt att vara ärliga? Varför är det så svårt ibland?

På samma sätt kan du själv dö lika fort. Filmen visa på hur lätt man faktiskt kan dö. Att vi inte är odödliga, även om vi kanske önskade det. Det handlar bara om lite "oflyt" ibland och så är man plötsligt inte längre kvar rent fysiskt sett på jorden. Vad som händer efter döden vet vi inte speciellt mycket om.

Ni bara måste se denna filmen någon gång! Det är en helt underbart fantastisk film som sagt var och som inkluderar allt. Framför allt visar den på hur någonting så nära helt plötsligt kan vara så långt bort. Hur livet blir helt annorlunda för en himla massa människor på bara några få sekunder. Hur nära döden vi alla faktiskt är varje dag... 


Hade du kunnat leva med att du exempelvis dödar en annan människa och skrapar en trasig släkt för den personen, bara för att du skall vara så jävla cool och köra för fort, fortare än din förmåga, eller om du kör rattfull? Jag hade aldrig kunnat leva med det. Jag hade aldrig kunnat förlåta mig själv över att ha ställt till med något sådant.... Tänk er för, för helvete!!

Ni vet redan om det. Vi skall alla dö någon gång. Så enkelt är livet uppbyggt. Även om vi själva inte tycker det låter speciellt upplyftande att se det så, men så är det i alla fall. Frågan är fortfarande inte om vi dör, utan när, var och på vilket sett. Jag har sagt det förut i min blogg och jag säger det igen:

Glöm inte bort att visa vad du tycker om andra människor. Att njuta över tiden tillsammans med dem. Att vara nära dem och känna deras kroppsvärme, oavsett om det är ett syskon, en förälder, flickvän, din mormor eller någon annan person som är mycket betydelsefull för dig. Rätt som det är kan de dö och då har du som sagt var haft din chans att göra ert liv tillsammans som något unikt. Likaså kan du själv vara död helt plötsligt. Idag när du går upp kanske blir din sista, så ta vara på livet och vad det har att ge dig.
Då kan du alltid känna att du har gjort det bästa av livet, av dig själv och av alla dina relationer med alla andra människor du känner på något sätt. Du har kramat ur sista droppen och levt livet fullt ut. Allt är upp till dig själv om hur du vill ha det i slutändan. Endast upp till dig själv.

Glöm inte bort att älska mig innan jag dör, för då är det bara mitt minne du har kvar, så se till att det minnet är vackert, stort och värt att minnas utan ångest om hur du borde gjort istället. Passa på att göra det nu och gör det som du vill! Det värsta som kan hända är att du gör något extra för mig, bekräftar mig och får mig att känna mig glad och lycklig. Tro mig, det är något jag vill känna för att leva...

Glöm inte bort att älska andra innan dem dör, för då har du bara ett minne av dem kvar, så passa på att göra det vackert, stort och minnesvärt innan det är försent och du inte kan påverka det längre. Passa på att göra det nu och gör det på det sätt du vill! Det värsta som kan hända är att du gör någon annan glad eller får någon annan person att må bra. Det kan aldrig skada.

Lev livet, njut av det, bevara det och gör något fint av det, för nu, för igår och för alltid...

Betyg: Självklart 5/5; * * * * *


Ps. Du måste se filmen så snart som möjligt. Du kommer lära dig något värt för resten av livet genom att se den!

1 kommentarer:

Anonym sa...

Jag kan inte annat än att hålla med, en mycket bra/fin/trevlig musikal-film på många olika vis. Dok är det den där lilla detaljen vem herrn i början är. Den gamle mannen om det är fantomen eller om det är hennes vän sedan tidigare. Men kanske är det lite difust för att man själv skall kunna få det till den man egentligen vill att det skall vara.

Angående filmen (ovan) som jag nu hört mycket gott om. Och inte minst från dig. Den har jag bestämt att jag skall se. Bara en fråga om när. Men den lär jag titta på när det väl kommer tillfälle.

Skicka en kommentar

Archives

Mina andra boggar

Etiketter