Echoes Of My Thoughts

Förra veckan var jag och en arbetskamrat på Jesus Christ Superstar i Scandinavium, Göteborg. Förväntningarna för kvällen var från min sida skyhöga. Vi började med att ta en två-rätters på en italiensk restaurang,någonstans på gatan mellan Lasse på Heden och korsvägen, som jag inte kommer ihåg namnet på. Hursomhelst, maten var det inget fel på och parkering fick vi. Dock började det ösregna så fort vi kom ner till Göteborg, men eftersom vi åt först, så missade vi skuren när vi sedan skulle ta våra fötter mot Scandinavium för kvällens höjdpunkt - Musikalen.



Väl därinne så såldes det Merch, t-T-shirts, iPhone-skal och tröjor etc. Jag var lite sugen på att köpa en T-shirt, men då det var samma foto på alla artiklar (nästan som bilden ovan) så tappade jag mitt intresse. Hade gärna köpt en t-T-shirt om de var korsfästelsen på. Vi nöjde oss med att köpa varsitt program.
Vi hittade våra platser, på första raden framför parketten och såg samtidigt att man hade en storbildsskärm på var sin sida av scenen. Skönt att man kan se vad som händer på scenen var min tanke. Vi bläddrade igenom programmet lite hastigt och läste lite på måfå, till en kvinnlig röst hälsade oss välkomna innan musikalen drog igång.

Jag är personligen inte speciellt insatt i bibeln eller testamenten, men det kanske man inte behöver vara heller för att se musikalen. Dock måste jag tyvärr erkänna att ljudet på första akten var helt åt helvete. Har pratat med en annan arbetskamrat, Bengt, som också klagar på ljudet eter att ha sätt samma musikal på helt andra orter! Detta måste självklart ses som ett stort minus! Gå på en musikal och inte höra vad dem sjunger på halva tiden, alltså över en timme och därmed inte kunna hänga med i handlingen alls. Sången var alldeles för hög från alla artister så det bara skränade. Ljudnivån var dock aningen bättre från instrumentalisterna.

Musikalen hade ett rockigt sound som genomsyrade hela musikalen och en hel del goa riff och partier. Scenen och rekvisitan, liksom skådespelarnas kläder var modernt stylad, då de gick runt med rockar, kavajer, skinnbyxor etc. Det gjorde det svårt för en att förstå vem som var vem, om man inte hade programmet framför sig och kunde finna de olika rollerna via uteslutningsmetoden.

Eftersom ljudet var dåligt i hela första akten var det svårt att hänga med i handlingen. Det gjorde att musikalen på det stora hela tyvärr var rätt långtråkig, om det inte vore för att jag gillar hårdrock och är musiker själv. Det jag vill säga med det är att jag gärna kan lyssna på musiken och individuella skickligheter, men å andra sidan så var jag ju där för musikalen och inte för att lyssna på elgitarrer.

I akt nummer två lättade det hela lite i samband med att Johan Wahlström kom in på scenen och hade de 3-4 fyra enda meningarna på dryga två timmar som inte ingick i en låt. Annars var exakt alla budskap taget ur en sång. Inte ens ramsor, som finns i vissa musikaler, men inte här inte. Han kom dock in på scenen med lite humor vilket faktiskt gjorde att akt nummer två blev intressant redan från början. Som pricken över i:et så hörde man även vad de sjung den här gången. Min vän Bengt, som nämndes ovan, som var på musikalen i helt annan ort, sa att han kände sig tvungen att läsa alla resterande låtar i programmet för att han inte hängde med i handlingen på hela första akten heller. Det är tråkigt att man har så dåliga ljudproducenter och mixare att åhörarna är tvungna att läsa låtarna i programmet för att förstå handlingen samtidigt som man ska försöka hänga med på vad som händer på scenen.

Åter till ett par av skådespelarna. Judas (Peter Johansson) mot Jesus (Ola Salo) var på sätt och vis en rätt ojämn duell. Judas vann den på det stora hela rätt stort, då han hade mer krut i rösten, mer power, samtidigt som han är en bättre skådespelare än Ola. Dock skall man inte sticka under stol med att Ola ändå gör en bra tolkning, med tanke på att han är pop-rocksångare i grund och botten. Han gör vissa scener sjukt bra, men på det hela taget skulle man kunna tolka det hela som att det är Judas som är den stora frontmannen, men att Jesus får sin uppmärksamhet endast för att hans roll-tolkare råkar heta Ola Salo och råkar vara mer känd i folkmun. Det kändes som att det var Ola Salos musikal. Att han ville på något sätt självförverkliga en dröm mer än att han var värdig att ha huvudrollen. Med detta sagt så får jag ändå säga att jag är mer missnöjd än lycklig över att ha sett Jesus Christ Superstar, och det är inte bra att jag har fått den känslan.

Betygsättning: 2/5