Echoes Of My Thoughts

Dags för delfinal 2 då i årets tävling, som hölls i Scandinavium, Göteborg. I detta program har Helena Bergström dragit iväg på något teater-uppdrag, men de andra två damerna har klart mycket bättre och mindre glittriga (Shirley!!!!) kläder, vilket gör det lättare för ögat att vilas på dem. Dessvärre är det fortfarande bara Gina Dirawis som håller måttet och som på ett mer spontant och proffsigt sätt (än de två andra) underhåller Sverige. Hon har även förmågan att dra skämt som funkar (tänk på det Petra Mede)!
Förutom Gina, har jag svårt att förstå valet av programledare. Shirley är säkert med som en Måns Zelmerlöf-Wanna-Be á la Allsång På Skansen. Alltså, det går så dåligt för henne rent musikaliskt som artist, att hon måste få behovet av bekräftelse av att stå på scenen på något sätt samt är i behov av pengar. Då blev det Melodifestivalen. Helena Bergström har nog inte liknande behov (problem) eftersom hon gör ett bra jobb i vanliga fall (som duktig skådespelerska) men det känns lite som om Livet Är En Schlager-filmen har satt sina spår i hennes själ på något sätt.

Programmet introduceras med ett töntigt Boy-Band-Medley. Helt onödigt, dåligt och meningslöst att lägga upp det så. Fruktansvärt töntigt att se kvinnor i mans-kläder som försöker se manliga ut. Håll er till era kläder och erat eget rörelsemönster, det funkar mycket bättre. Helt meningslöst och waste-of-time-inslag med Helena på teatern. Vem bryr sig egentligen?! När jag ändå är på gång, måste jag även säga att Helenas mellanakter är riktigt dåliga, håller helt samma klass som Petra Mede (vilket innebär att hon själv tycker det är roligt, ingen skrattar, utan alla åhörare drabbas av en nervös panik, då de märker att poängen kommer men inte tycker den är rolig och inte vet hur man skall reagera).
Däremot var det roligt när Gina visade en ironisk bild på Roxettes frisyrer. Som sagt var, den kvinnan kan!! Tack för det, verkligen tack.

Timotej tyckte jag gjorde succé förra året, skall bli spännande att se dom igen. Tycker även det är strategiskt av DiLeva att vara med just i år, efter alla framgångar och ny-vunnen publik i samband med Så Mycket Bättre osv.

Munspels-introt kunde varit mycket bättre. Schysst klädsel och skönt sväng i låten. Känslan av att han är för ung/pojkig för att delta i programmet eller för att avancera, uppstår hos mig. Bör inte gå vidare anser jag. Detta framträdandet är okej, men inte mer. En gång räcker för en överskattad fjortis-flick-idol.

Tydlig Rocka-Billy-look (precis som konceptet från bandet är). Gött sväng. Enkelt, klassiskt och relativt lätt-lyssnat. Bör inte gå vidare enligt mitt sätt att se på tävlingen. Dock ett röjigt performance, med mycket energi, vilket är positivt i alla sammanhang. Cool basist. Dessvärre är detta inte riktigt min musikstil, men jag skulle inte beskylla svenska folket för att vara tondöva om de gick vidare, så illa var det inte, det finns värre.

Sedan tycker jag att övergången till låt 3 är lite små-rolig när de pratar om hur Shirley barndoms-minne av henne är. Alltid pampigt med Ronja-Rövardotter-sången.

3. Sonja Aldén – "I din himmel"
Schysst uppbyggnad av scenen. Symboliskt med en fysisk bro som omnämns i texten, mycket bra. Bakgrundsmelodin ger dessvärre ett större musikaliskt uttryck än sången och texten, i 50% av låten, vilket är mycket negativt. Blir nästan tjatigt att kolla på låtar på svenska som alla har exakt samma handling och samma typer av ord, precis som Värsta Schlagern med Markolioo och Bengtzing.Troligtvis blir det 2:a chansen för Sonja, med en bra ballad-röst, som dessvärre inte sticker ut tillräckligt.

4. Andreas Lundstedt – "Aldrig aldrig"
Gay-varning à la Dressman-tönt. Tänker då främst på klädstil samt ögonkontakt och kroppsspråk. Bör absolut komma sist!! Oerhört svårt att förstå hur sådana här bidrag ens får chansen i svensk tv?!

5. Timoteij – "Stormande hav"
Hade en positiv uppfattning av dem sedan sist, då de sjung låten Kom år 2010, som jag gillade mycket. Fortfarande är tjejerna lika söta, charmiga och sexiga. Nice koreografi har dem ordnat. Melodin är svängig och bra sångerskor som har en god kamera-kontakt, vilket är viktigt i ett sådant här framförande. Texten är dålig som satan. Ändå acceptabel kandidat till att gå vidare; frågan är om det är på håret?

6. David Lindgren – "Shout It Out"Grymt intro och en riktigt klassisk dance-hit! Grymt genomtänkt uppbyggnad som blir en riktig diskodänga! Kommer lätt, utan tvekan, att ta sig till final. Oavsett placering kommer det att bli den nya stora låten som år 2012 kommer att spelas gång, på gång, på gång, på alla Sveriges krogar (till att börja med). Ända tills den blir så uttjatad att ingen ens vill se titeln. Balla effekter i musiken, där det med pricken över i:et är mycket smart att slänga in en sådan synth-slinga. Eskalerar på ett rutinmässigt sätt i refrängen. Alltid nice med eld, blixtrande lampor i bakgrunden, break-dance och andra dans-nummer. Synd att det märks så tydligt att sången är playback.

7. Mimi Oh – "Det går för långsamt"
Ur-dålig text! Väldigt mycket tonårs-dico från 80-talet över deras uppträdande. Denna låten har gjort sitt med dessa 3 minuter!!

8. Thomas Di Leva – "Ge aldrig upp"
Den ny-vunna folkfavoriten har god kontakt med publiken från sekund 1. En klassisk DiLeva-låt får vi höra, men dock inte den bästa han har gjort. Han förtjänar att vinna och jag tror verkligen att han kommer göra detta. Han kommer även göra det bra på engelska om det blir Europa för hans del. Färgstarkt nummer. Som sagt var, smart av honom att delta just nu, när han har en liten uppåtgående trend hos svenska folket. Tänkvärd text som vanligt. Ni som följt denna bloggen ett tag vet om min kärlek till DiLevas humanistiska och filosifiska budskap, då det finns en rad inlägg som syftar till hans kompetens och värme.
För första gången i årets tävling ringer jag in och röstar på honom. Först en gång i den riktigt omröstningen och sedan en gång i den helt och hållet meningslösa omröstning nummer 2 i samma program? Penga-kåta jävlar.