Echoes Of My Thoughts

Under denna tid har jag arbetat på två olika avdelningar, från njuravdelning till strokeavdelning där jag arbetar just nu. Skall man jämföra dessa två med varandra, hade jag helt klart valt njuravdelnignen först alla dagar i veckan. Allt på den avdelningen är bättre än där jag är nu. Det var tufft att arbeta där, men det var acceptabelt och man hann med det man skulle göra. Dessutom har arbetet på strokeavdelningen fått mig att fundera över hur i helvete jag kunde vara så jävla dum och utbilda mig till sjuksköterska?! Bara det säger väl en hel del om arbetsförhållandena sinsemellan, varför jag nu tänker sluta där, dock ett år försent, borde sagt upp mig för länge sedan, men ändå.

Steget är mycket stort emellan avdelningarna eftersom den svenska sjukvårdspolitiken generellt sett är baserad på rikssjukvård, med för få platser i förhållande till patienter. Miljön är stressig, eftersom det är omöjligt att hinna med alla PM och omvårdnadsplaner till punkt och pricka då man inte ens hinner med sådant man "måste" göra på dagarna. Positivt är att det är väldigt specialicerad sjukvård. Det negativa är att det finns så få platser överallt att patienter får ligga på helt fel avdelningar och inte blir rondade av experter på deras symtom förens efter ett par dagar. Alltså spelar det ingen roll hur specialicerad sjukvården är när patienterna ändå ligger på fel ställe. Finns hur många exempel som helst att ta upp om detta, men det skulle ta för stor plats, varför jag inte gör det. Helt klart är i alla fall, det finns enorma brister i dagens sjukvård, det är för lite personal och patientsäkerheten hotas dagligen, oavsett vad politikerna säger. Vi som sjuksköterskor ligger dagligen på våran maximala nivå av vad vi klarar av och ändå är det ibland så att vi inte ens klarar av vårat yrke, även om vi jobbar över en halvtimme.

Det enda jag egentligen vill säga med det här inlägget är att sjuksköterskeprogrammet och arbetet som legitimerad sjuksköterska inte stämmer överens. Som sjuksköterska hinner du inte göra det du är utbildad till och du tvingas skita i vissa arbetsuppgifter du har för att tidsbristen på arbetet är mycket mer regel än undantag. Jag skulle kunna skriva en avvikelserapport varje dag på saker jag borde hunnit med men som jag inte kunnat utföra, på grund av tidsbrist. Att jag bara kan vara på ett ställe i taget. Skulle även vara möjligt att skriva en avvikelse på någon annan varje dag som gör en miss i sitt arbete. Jag kan lova och garantera att mörkertalet för avvikelserapporter är något så otänkbart enormt stort!

Den svenska sjukhuspolitiken är dessutom inriktad på det gamla biomedicinska synsättet, där patienterna bara är diagnoser, en siffra i deras jävla penga-kåta system och inte har något som helst människovärde. Dem bara flyttas hur som helst mellan avdelningar för att lösa våra kära politikervänners ekonomiska ekvationer. Det sjukaste av allt är att man är så jävla lojal att man gör detta åt dem. Helt klart förtjänar dem inte den servicen som vi ger dem varje dag, men patienterna måste överleva och må bra för att vi skall få behålla våra jobb! Sedan säger politikerna, "vi klarar topparna". Det gör dem inte. Det är vi som arbetar som klarar topparna åt er, så ni kanske skulle vara lite tacksamma när vi tillslut blir utbrända.

Problemet är märkbart svårt att försöka som legitimerad sjuksköterska att behandla alla med en holistisk syn (helhetssyn) på människan som en unik individ med individuella behov och intressen. Detta blir vi utbildade till i skolan, men det går inte att följa alla gånger, eftersom våra politiker ser alla som brickor i ett spel. Brickor som bara flyttas runt och om det blir något problem någonstans så byter man bara ut den brickan och sätter dit en ny.

Om du skulle fråga Fredrik Reinfeldt vart han ville att hans mamma, barn eller fru skulle ligga om de exempelvis fick en stroke; på en strokeavdelning i ett rum eller på en kirurg-avdelning i tre dagar tills det blev en ledig säng i korridoren för dem på strokeavdelningen? Skulle han vilja att hans medvetslösa mamma fick ligga i korridoren? Skulle han vilja att hans mamma fick trombolysbehandling (rädda hjärnan medicinering) om han visste att den sjuksköterskan även hade minst 8 patienter till att ansvara för? Personligen hade jag velat att det bara var en enda person som ansvarar för en sådan behandling och är befriad från allt annat patientansvar än den person som får behandlingen. Man skall behandla andra som man vill bli behandlad själv. Det är så jag arbetar som sjuksköterska. Dock tycker våran kära stadsminister att det är skit samma hur sjukvården ser ut så länge han och hans egna anhöriga är friska.

Våran kära trombolysbehandling som ovan nämndes hade jag förmodligen uppskattat att genomföra, problemet är dock att jag inte anser att jag kan göra det på ett patientsäkert sätt, varför jag bestämt mig för att inte lära mig det. Jag kan inte ha hand om en person som är så dålig och tidskrävande på ett säkert sätt om jag samtidigt dessutom har 8-13 personer till att ansvara för deras överlevnad. Av dessa kanske 3 är medvetslösa osv och då skall jag dessutom hinna med en trombolyspatient. Jag anser att det inte är möjligt att ge en sådan vård på ett säkert sätt, varför jag inte heller gör det. Det ansvaret får någon annan ta. Man kan se det som att jag skiter i mina arbetsuppgifter, det som förväntas av mig eller så som jag ser det, att jag tar ansvar över det jag gör på arbetet och inte tar på mig arbetsuppgifter som jag inte kan utföra på ett patientsäkert sätt. Jag vill ha en sjuksköterska som bara är där dygnet runt för att sköta trombolyslarmen, för det är omöjligt att hinna med både och. Antingen blir det 13 personer, varav 3 medvetslösa, eller så blir det en enda trombolyspatient som kan bli sjukt dålig under den intensiva behandlingen. Jag gör inte båda sakerna samtidigt, så enkelt är det!

Jag skall avrunda detta inlägg med följande; jag kommer aldrig kunna läsa omvårdnadsforskning så länge sjukvården ser ut som den gör. Varför? Jo, för att jag hinner inte jobba 120% i brist på vikarier och dessutom forska på arbetstid, för det hinner man inte så länge man struntar i arbetsuppgifter man borde gjort redan nu pga tidsbrist. Men varför inte göra det på fritiden då? Nej, jag anser att forskning är en förutsättning för att arbetet skall fungera och utvecklas. En förmån att kunna utveckla och specialisera sitt arbete. Det sysslar man inte på fritiden. I så fall skulle jag inte göra annat än att jobba 24/7, och så roligt är det inte. Så mycket feedback får man inte så att det är värt det. Tyvärr, kära politikervänner med robotsyn på personalen.

På våran strokeavdelning har vi även sjuksköterskor som skall sortera patienter efter de obegripliga ramar våra politiker sätter upp, precis som alla andra avdelningar. Ett vackert ord som i deras ögon kallas vårdkoordinator eller samordnare. Denna fruktansvärt otacksamma arbetsroll (som för övrigt inte kräver sjuksköterskekompetens då den helt styrs av de diagnoser läkarna sätter och inget annat) är att städa upp efter alla politiker-missar på marknivå så att folk hamnar på rätt avdelning i den enorma, dagliga platsbrist som råder. Som det är nu i sommar skall man inte ens tala om! Stänga hela sjukhus och lägga avdelningar där det redan ligger folk så att dessa blir ännu mer överbelagda! Hur tänker man??! Det enda politikerna gör åt saken är att säga; "ojdå, vad trångt det blev. Vi får nog höja taket lite till så att det får plats 60 patienter här istället för 50 som det är just nu" (avdelningen är byggd för max 40 patienter åt gången). Problemet är bara att personalen är lika få oavsett antalet patienter och att patienterna blir lidande av det!

En annan sak är det där med Riks-stroke. Visst, det är säkert mycket viktigt att dessa fylls i, men personligen måste jag erkänna att jag inte är anställd på avdelningen för att forska om stroke. Jag är där för patienternas skull endast. Forska får någon annan göra. Dessutom har vi personal som enbart är anställda för att fylla i dessa enkäter. Jag tycker att om inte de hinner fylla i dem, så skall det synas också, annars händer aldrig något. Då får våra kära politiker helt enkelt anställa en till som gör det jobbet, eftersom de så gärna vill ha pengarna för enkäterna. Jag kan inte både hoppa över mina egna arbetsuppgifter pga tidsbrist för att istället fylla i enkäter som någon annan är anställd för att göra. Det räcker med att ha en så dålig arbetsmiljö som det är redan nu.

Tänk dig själv en arbetsdag som ser ut såhär: 60 patienter, men bara personal och rum för 40. 13 patienter som du själv är ansvarig för, varav 3 är medvetslösa, 6 skall åka hem och våran ständigt överbelagda akut-mottagning vill lägga upp 6 nya patienter innan dessa 6 åker. Utöver detta skall du ansvara för en patient som får trombolys och fylla i de förbannade stroke-enkäterna på alla 13 personer. På dem 12 (6 in coh 6 ut) patientförflyttnignarna du skall ha i huvudet samtidigt (ringa hemtjänst, boka transporter och anhöriga osv) som du skall ansvara för överlevnaden av de 7, varav 3 medvetslösa som på 10 minuter kan bli döende, som faktiskt stannar på avdelningen och den personen du samtidigt ger trombolys. Du har en telefon i fickan som du måste svara i och varje gång den ringer så har du inte tid att prata i den, men ändå måste du ta dig tid till anhöriga och visa en fin sida utåt för avdelningen. Du skall ta blodprover, dokumentera, ta blodtryck m.m. och ronda. Dessutom kanske 4 av dina patienter har på sig hjärtövervakning som larmar stup i kvarten och du måste avbryta det du håller på med för att se så att patienten fortfarande lever. Därför tycker jag att en trombolyspatient, samordning och stroke-forskning inte hinns med i mitt arbete om jag förväntas göra allt annat som förväntas av mig. Jag kan ge trobolys om jag är anställd för att göra det. Jag kan samordna patienter om jag är anställd för att göra det. Jag kan stroke-forska om jag får betalt för det. Men jag kan inte göra det också utöver allt annat jag borde göra! Jag är ingen robot.

Som sagt var, yrket som legitimerad sjuksköterska stämmer inte med sjuksköterskeprogrammet. Det skall man vara medveten om när man pluggar och har tagit sin examen. Då gäller det endast att prioritera rätt varje dag eller att gå under...