Echoes Of My Thoughts

Ni som alltid dissat HammerFall, ge denna skivan en chans för den har något som HammerFall aldrig haft tidigare; tyngd och åter tyngd. Första gången det låter Heavy Metal om dem på riktigt, så här kommer månadens skiva!

Den 18 Maj 2011 var det dags igen. Tid för ännu ett HammerFall-album. I samband med releasen av "No Sacrifice, No Victory" då Pontus Norgren från The Poodles och ex-medlemmen Fredrik Larsson blev medlemmar i HammerFall har soundet fortsatt sin utveckling mot det bättre. Joacims röst har blivit bättre och bättre, fylligare och fylligare, för varje skiva. Så även i detta fall. Ännu ett steg mot det nya HammerFall. Texterna är dock generellt sett inte lika "coola" på denna skivan som tidigare i vissa fall.

Infected som den nya skivan heter är en satsning  mot mer Heavy Metal än någonsin, då vissa tidigare låtar har låtit mer Power Metal än något annat. Med denna skivan har man dock lyckats få ännu ett snäpp vassare och tyngre ljud får jag säga.

Skivan är inspirerad av Zombies, så även videon till första singeln "One More Time". Måste även tillägga att titeln "Infected" är mycket bra. En cool titel som tydligen skall betyda något i stil med att HammerFall infekterar Heavy Metal eller något i den stilen. Ett omslag som för första gången sedan 1997 inte pryds av Hector, eller deras Warrior (riddare) som han också kallas. Inte för att jag tyck illa om de tidigare omslagen, tvärt om. Lika består hemsidan av en bandbild på headloggan och inte av maskoten. Känns spontant som ett nyare, mognare HammerFall med en nytändning.

Skall nu ägna lite tid åt att bedöma låtarna på skivan:

1. Patient Zero ***
Första låten på plattan inkluderar även ett intro till skivan, bestående av krasande glas, flåsande alien-andetag och en tjejröst som räknar ner från 10 till, ja just det Zero, och i samband med detta börjar låten. Mycket tunga virvelslag och riktigt steel-ljud på gitarrerna. En bit in i låten accelerar tempot en aning in i ett stick och ett solo som påminner aningen om Stefan Elmgrens gamla sätt att solo på.

2. B. Y. H. **
Början av introt låter misstänkt likt "Keep The Flame Burining" från Renegade-skivan, fast aningen tyngre och snabbare. Många frågar sig säkert vad förkortningen till titeln står för. Förmodligen något coolt? Så är dock inte fallet. Innebörden av de tre versalerna är nämligen så basalt och urtöntigt som "Bang Your Head". Hur som helst är det en rivig låt med tunga verser. Nedtrappningen till sticket kommer mycket lägligt och är bra mixat, likaså det efterföljande sticket med solot. Som sagt var, ett tyngre och mer välmixat ljud på denna skivan än tidigare. Inte lika plastigt sound som innan och mer likt den Heavy Metal som bandet alltid sagt själva att dem spelar men som jag personligen inte riktigt kunnat hålla med om alla gånger, även om låtarna även tidigare varit bra.

3. One More Time ***
Så är det äntligen dags för första singel-spåret med tillhörande video (nedan. Låten börjar med ett trumm-intro, som faktiskt låter ganska tunt och platt om volymen är för låg. Ännu en bra anledning att höja! När väl gitarrerna och basen kommer in blir det aningen bättre ändå. Trallvänliga verser och refränger. Bra texter och körer. Klassiskt och lätt att följa med i. Praktiskt att välja denna låten som singel, då alla kan hänga med i den. Dock inte den bästa låten på skivan, vilket kan tyckas lite knepigt. Härligt häng i gitarrsolot måste inflikas. Likaså nedtrappningen av låten med Oh-körer, piano och skön lead-vocals, as always nowadays! Eftersom det är singellåten, kolla på videon (för låtens skull och inte för att videon är det ballaste mänskligheten sett, för det är den inte).


4. The Outlaw ****
En generellt sett mycket bra låt, med bra djup och tyngd i. Fascinerande hur man kan göra en låt så trallvänlig och samtidigt kombinera detta med rå-tungt gitarr-tugg i en härlig rythm. Likaså en trallvänlig text men den passar oerhört bra ihop med melodin. Genialiskt, musikaliskt och ett självklart måste att lyssna på! Kan vara den bästa låten på skivan. Sticket och solot är felfritt och magiskt. "Outrot", eller vad man skall kalla det, sista refrängen, är en mycket bra variation på låten och höjer den ett snäpp till innan den tar slut. Heavy Shit, Truly Metal At It's Finest!

5. Send Me A Sign **
Låten i sig är inte speciellt bra utan tyngden i betyget ligger i Joacims grymma Metal-röst och avslappnande falsett. Mer en utfyllnads-låt än en super-ballad. Därför blir det inte heller något toppbetyg. En skaplig låt där ett plus för det akustiska gitarrspelet måste påpekas, trots att melodin är lite halvseg. Efter ett bra tag kommer det in lite stråkar i refrängen, vilket är ett plus för låten, innan trummorna kommer in på ett exeptionellt sätt och det blir mer tyngd i balladen.

6. Dia De Los Moertos *****
Pampigt intro med rätt mycket tyngd i pukorna som följs av en snabbare del och in i dem snabba och grymt bra verserna, som lätt är det bästa med låten, precis som dem genialiska bryggorna, likaså spanskan i dem. Tralligt och coolt! Refrängen hade kanske kunnat gå att göra aningen bättre vad gäller den textmessiga delen på låten. Skönt solo. Oavsett är detta en riktigt bra låt med mycket fart och tyngd i. En av mina absoluta favorit-låtar på skivan, varför du absolut skall lyssna på den om du inte redan gjort det!

7. I Refuse **
Ännu en låt som känns som ett utfyllnadsspår på skivan. Verserna och bryggorna är absolut helt okej, men refrängerna? Hallå eller! Det måste ju gå att göra en bättre refräng än så? Låten lyfter lite efter det lugna partiet mot slutet, men spontant känns denna låt mest som en önskan av att ta slut. Som en rätt meningslös transportsträcka mellan A och B.


8. 666 The Enemy Within ***
Tungt intro som övergår i en härlig trumtakt på virveltrumman innan versen. Inte direkt någon märkvärdig vers, utan låten lyfter mest i refrängerna och de maffiga synth-partierna med någon form av orgelljud. Mäktigt. Ganska halvtöntig text kan jag tycka. Efter två minuter drar låten iväg i ett högre tempo inför någon form av Wah-Wah-solo, för att sedan sänkas tempomessigt innan nästa refräng, för att sedan öka igen. Tvära tempoändringar krävs alltid viss talang för att lösa på ett felfritt sätt och man måste var väldigt tajta som musiker. Orgeln gör mycket av låten måste jag säga. Ganska trallig bitvis och inte så krånglig text vilket ofta är ett plus. Bra outro där trummorna stannar av helt och hållet emellanåt, för att sedan komma igång igen.

9. Immortalized ***
Denna låt är ganska tung i sin helhet med mycket power i virvel-slagen, framförallt mellanspelen. Bra riv i rösten, med lite halvdanna körpartier. Solot är magnifikt och låter som om självaste legenden och ex-gitarristen Stefan Elmgren skulle spelat in det. Det efterföljande sticket är också mycket bra. Dessa två saker höjer låten ganska mycket.

10. Let's Get It On ***
Ett tappert försök till att försöka skapa det coolaste introt ever, utan att lyckas ett skit. Som tur är håller det inte på så länge utan låten drar i gång rätt snabbt. Härliga verser, både vad gäller instrumentalisterna och sångaren/texten. Refrängen är upplagd som en allsång med publiken, utan att jag förstår varför i helvete man skall sjunga "Let's Get It On - It On"? Måste finnas coolare saker att sjunga i en sådan låt? Dock är det fruktansvärt lätt att komma ihåg texten vilket kan vara en poäng med det hela. Ganska fräckt med halvtempot och mellansnacket, eller vad man skall kalla det, innan låten sakta byggs upp igen och det är tydligt att det är en publikfriar-låt. Kommer säkert att gå hem live av den anledningen. Bra röst igen Joacim!

11. Redemption *****
Ännu en låt som baseras på orgel. För övrigt ännu en av mina favoriter på denna skivan. Tung och riktigt skön, med lite trallig synth innan de enastående verserna. Bra sång (igen!),  text (igen!!), trummor (igen!!!) och gitarrer (igen!!!!). Mellanspelet är snabbt och det dras ner på det en aning innan verserna. Mycket tunga refränger à la Heavy Metal, cool text som fan och rösten är perfekt! Sticket är magiskt med lite eko på! Halvlugnt och tungt solo. Riktigt skön uppbyggnad inför sista refrängen med härlig takt på baskaggarna. Sista Refrängen är lika magnifik som innan! En låt ni absolut måste lyssna på.

Som helhet får skivan 3,5 i betyg av 5 möjliga, på en skala där 5, (precis som vid låt-rankingen,) är bäst.

Vad tycker ni om skivan, låtarna, mitt omdömme och det Nya HammerFall? Tell me all about it, please!

BTW, Kolla in nya layouten och designen på hemsidan:
http://www.hammerfall.net/