Echoes Of My Thoughts

Har börjat åka buss lite mer regelbundet nu igen, mest för att spara pengar. Oftast åker jag buss till jobbet eller handlar och till andra aktiviteter som träning och rep med bandet så blir det enklast med bilen. Dock sparar jag mycket pengar i bensinväg på att göra detta.

Idag skulle jag åka och handla mat igen. Jag går bort till busshållplatsen med min matkasse och ryggsäck och ställer mig att vänta. När bussen väl kommer efter 10 minuter så står det en liten knubbig kvinna på hållplatsen och väntar också. Hon går på som nummer 2 på bussen och är ganska snabb med att ställa sig för att smita före i kön. Sedan visar det sig att den jävla idioten inte har något busskort och skall därmed även ställa sig och betala dessutom! De två som står framför mig knör sig före henne och stämplar sina kort ändå. Jag gör likadant och ger henne medvetet en knuff (då hon både tar upp hela jävla bussen och dessutom är oerhört intelligensbefriad) så att hon verkligen skall fatta att man inte gör så! När hon väl har fått betalt sin biljett så har inte mindre än 16 personer trängt sig förbi henne och satt sig på sin plats, samtidigt som dessutom en 17:e person hinner springa mot bussen, stämpla och sätta sig. Vad gäller antal personer som trängde sig före henne framme hos busschauffören så stämmer det exakt att det var 17 personer som kom på och satte sig före henne. Jag räknade själv till och med, så det är helt sant!

DU (och ni andra tröga idioter som inte vet hur man åker buss!) gå på sist av alla om du inte har giltlig biljett med dig när du går på bussen eller om du har en fråga. Vet man med sig att ens ärende kommer ta tid så skyndar man sig inte först i kön och sedan stoppar upp den. Nackskott på er!

Det är, eller kanske snarare, har varit väldigt populärt att ta självbekräftelse-foto. Nu undrar ni säkert vad jag menar med det, men det är faktiskt egentligen bara så enkelt som att en tjej (oftast tjejer nämligen) som bokar tid hos någon snubbe organiserar modell-bilder av dem. Det går till som så, kan jag tänka mig, (för jag har aldrig gjort det själv), att man åker dit, blir sminkad, får på sig kläder man trivs i (som man antagligen har med sig hemifrån) och sedan blir man fotograferad till ett pris av omkring tusen-lappen.

Varför kallar man då dessa fantastiska modell-bilder för självbekräftelsebilder? Jo, därför att man förmodligen har så dåligt självförtroende (som kvinna, eftersom det verkar vara de som helst gör sådant) och tycker att man inte är tillräckligt vacker som man är. Man måste därför slänga ut hundratals kronor och X antal timmar av sitt liv till en random snubbe som skall få dig tillräckligt vacker så att hela världen tror att du är snygg. När de sedan får se dig i verkligheten är en annan sak.

Jag förstår att kvinnor vill se vackra ut, det är inte det minsta konstigt. Jag själv vill också se bra ut, så enkelt är det. Dock har jag den uppfattningen att jag är tillräckligt snygg redan på de bilder jag är med på att jag inte behöver göra något liknande. Jag skulle däremot kunna tänka mig att göra något liknande den dagen man gifter sig, för då skall man leva med de bilderna i typ 50 år och då är det väl kul om de ser så bra ut att man inte slänger dem efter det att de framkallats. Annars är det meningslöst att lägga ner så mycket tid och kostnader på något sådant. Varför? Jo därför att kvinnor är vackra ändå. Både utan smink, utan BH under T-shirten eller med jogging-byxor och knull-rufs på morgonen. Det är endast ni själva som tror att ni måste vara modeller för att uppskattas av omvärlden. Visst att normen för en kvinnokropp är sådan enligt mode etc, men det intressanta är att genomsnitts-kvinnan ser inte ut som en skylt-docka. De är unika. Skylt-dockorna är kopior av varandra, av ett original.

Så tänk på det brudar där ute, ni duger ta mig fan mycket bättre som ni är än genom att ni skall göra er till och vara vackra 24/7. Jag är inte det. Jag är snygg när jag vill vara det. Det räcker. Utan självbekräftelse-foton och onödiga utgifter  Jag upplevs bäst IRL (in real life). Vill du ha mig får du ta mig som jag är. Så enkelt är det. Det borde gälla er också. =)

Just det. Alla människor snackar skit, så enkelt är det. En del människor gör det dock mer frekvent än andra. Här kommer nu förklaringen till detta.

Man brukar ju säga att folk som snackar skit om andra i din närvaro också snackar skit om dig i din frånvaro, och det är bara så det är. Alla snackar skit, en del gör det ofta, andra mer sällan, men alla gör det och framför allt, alla har någon gång gjort det. Jag tror att anledningarna till varför man snackar skit är någon/några av dessa:

* Osäkerhet vad gäller gruppering av människor. Alla människor vill ha ordning och reda och vi är väldigt bra på att generalisera och gruppera saker för att de ska passa oss. Alltså snackar vi här skit om folk för att vi anser deras beteende på något sätt vara dåligt, och vill att andra skall ha samma åsikt så att man kan lägga personen i ett fack. Man vet då hur man skall förhålla sig till personen, eftersom andra tydligen tänker samma och det blir ett belägg för hur man skall bete sig i fortsättningen gentemot personen.

* Avundsjuka. Personen i fråga har alltså en egenskap eller ett beteende som du är avundsjuk på och snackar skit om detta för att folk inte skall tro att du bryr dig. Att det är en världslig sak för dig och att du skiter i vilket. Egenskapen eller personen du offentligt sett försöker trycka ner på något sätt är egentligen en förebild till dig som du själv inte klarar av att erkänna. Du vill ha andra saker och/eller egenskaper som personen har, som inte du har etc.

* Vilja att hitta någon som delar ens åsikt. Då slipper du vara ensammast i världen om att tycka illa om en person om flera delar din uppfattning. I en grupp, exempelvis på arbetet, om alla hatar en person helt plötsligt, är det mycket lättare att kicka dem eller frysa ut dem ur gruppen. Det är lättare att demonstrera och vägra saker på jobbet om du kan få alla att tycka illa om ett beslut eller en kollega. Här blir dock skitsnacket nästintill mer som mobbning.

* För att framhäva sig själv och vara nedlåtande mot andra så kan skitsnack ses som ett alternativ. Du berättar då om andras brister som antingen är exakta eller överdrivna för att framhäva dig själv som perfekt, oövervinnerlig och felfri. Samtidigt som andra blir sågade.

* Eller så snackar man helt enkelt skit om en person för att man själv tycker de har en konstig personlighet enligt dina egna värderingar och åsikter, eller för att man är besviken på personen i ett eller flera sammanhang. Då snackar man helt enkelt skit för att ge den personen dåligt rykte och bli illa omtyckt av andra också.

* Sista saken jag kommer på när det gäller skitsnack är att man gör det för att informera sina vänner om ett beteende, exempelvis att vara otrogen mot någon annan, för att dina vänner inte skall begå samma misstag själva. Det är alltså mer som en informativ och kärleksfull anledning då man vill förebygga att vänner blir ledsna eller bedragna etc.

Vad tror du? Vilken anledning finns det till varför du själv snackar skit? Finns det någon mer anledning än de jag lyckades brain-storma fram just nu, om varför människor snackar skit om varandra?

Dags att skriva ett hyllningsinlägg utan positiva lovord med betoning på sågning och mycket ris. Har följt Så Mycket Bättre även i år, och jag bevakar det noga. Jag tycker om programserien och dess upplägg, där artister umgås som privapersoner, tolkar varandras låtar på rikigt bra sätt och dessutom delar med sig av självbiografiska delar från sina karriärer och liv. Tänkte skriva lite kort om det som setts i årets program än så länge. Rent generellt sett har det varit rikgit bra, bortsett från vissa saker. En av dessa saker är Olle som är lite svår och komplicerad.

Den andra saken är Sylvia Vrethammar. Kvinnan som tror hon är en riktig primadonna och drama queen. Dessvärre är hon rent generellt sett till alla inslag med henne både omogen, barnslig, självupptagen, högljudd, snobbig, socialt störd och en mycket dålig sångerska bland annat. Hur hon rör sig på scenen så borde hon även tro att det är sexigt med 60-åriga kvinnor som vickar på höfterna och rumpan i kameran, men det är äckligt och avtändande. Jag tycker hon har ett oerhört störande beteende, bara så att ni vet. Jag gillar henne inte och hon förtjänar inte mer uppmärksamhet och jag orkar inte förklara alla saker i programmen som motiverar mina åsikter heller. Dessutom tänker jag inte fortsätta att komma på fler negativa saker om henne än jag redan skrivit.

Köpte för längesedan ståplatsbiljett till Sabaton i Lisebergshallen. När det gått några dagar visade det sig att man var tvungen att flytta fram spelningen till ett annat datum för att efterfrågan på biljetterna var så stor. Man bestämde sig för den 16 november där arenan man flyttade till var Scandinavium, som rymde 6.000 tokiga metal-fans. För det var precis det dem var. Tokiga. Galna. Lyckliga. Svettiga. Engagerade. Ja, helt enkelt en helt fantastisk publik under hela Sabaton-spelningen. Hur var då förbanden undrar ni kanske? Vänta, svaret på den frågan kommer längre fram...

Träffade en helt okänd brud igår på krogen. Vi satt och tjötade lite med varsin alkoholhaltig dryck och hade en riktigt trevlig stund. Tillslut kom det där med jobb upp, då jag berättade för henne att jag är sjuksköterska på IVA. Det intressanta med detta var egentligen hennes underbara reaktion. Hon tittade då på mig med världens varmaste leende och glittrande blåa ögon samtidigt som hon sa; "Vad fint". Jag kunde inte låta bli att små-le tillbaka för jag tyckte det var så fint sagt av henne. Jag blev till och med rörd och alldeles till mig. Det var nästan så att det var jobbigt att bli generad av det och inte veta riktigt vad jag skulle ta vägen. Sen när jag tittade på henne igen så såg jag fortfarande hennes fina ögon och leendet var kvar. Trodde inte det kunde bli större än det redan var, men hon kunde tydligen le ännu mera.

Jag har aldrig varit med om att någon tycker det är fint av mig att välja det yrket jag har. Det är ju bara något jag har valt liksom. Självklart att jag älskar det (NUMERA!!), för det är ju inte för pengarna man gör det, men jag har aldrig lagt några värderingar i det på det sättet.

Alltså tänk er själva. Jag berättar för en okänd person att jag är sjuksköterska och hon tycker det är fint. Det säger ganska mycket om hur man är som person egentligen. Både hur jag som yrkesverksam är, men framför allt hur hon själv är som person. Att tycka det är fint att en helt vanlig människa som jag lägger 5 dagar i veckan på att andra människor skall må så bra som möjligt och hjälpa dem med allt möjligt så gott man kan. Att ständigt vara där för någon annan och att vara där för deras skull. Att tycka det är fint av mig att välja och utföra det yrkesval jag har utbildat mig till.

Det är inte bara det gamla vanliga liksom "tack för att du ger mig två panodil när jag har huvudvärk" eller något annat som man stöter på lite titt som tätt på sin arbetsplats, som självklart också är betydelsefullt att få höra emellanåt. Detta är dock enormt mycket större än så. Det är vackert, respektfullt och kärleksfullt. Det är otroligt högt värderat.

Så tänk på det alla ni där ute som arbetar med människor på något sätt. Vad fint av er att ni valt att göra det tillsammans med mig. Sträck på er och var stolta.

Kvinnomisshandel. Det kommer detta inlägg handla om. Vi vet att det finns och det är sjukt tragiskt att det finns! Det är i och för sig sjukt att all typ av misshandel finns, oavsett om det gäller barn, ungdommar, bebisar, män, pojkar, flickor, kvinnor eller invandrare, för att bara nämna några exempel...
Dock kanske det är så att det är just kvinnomisshandeln som  är störst? Eller att det är den som man tror är störst "i offentligheten"? Jag vet inte exakt i skrivande stund hur ofta någon människa blir misshandlad, oavsett kön, ålder eller nationalitet, så därför kan jag inte jämföra siffrorna för er om vad som är vanligast eller inte. Det är dock inte intressant i detta sammanhang, då det oavsett är helt sjukt att man kan slå en människa som är, eller blir, tillräckligt underlägsen för att kunna försvara sig och slå tillbaka. Det är ju ofta det som är misshandeln att den ena bara ger och ger, slag efter slag, spark efter spark, knivhugg efter knivhugg osv, samt en person som bara får ta emot och ta emot, slag efter slag, spark efter spark, knivhugg efter knivhugg osv.

Pratade med en helt random tjej på krogen för några veckor sedan. Vet inte riktigt hur vi kom in på samtalet, men det framgick i alla fall att hon hade blåmärken och så vidare i ansiktet som hon hade försökt dölja under sminket så att hon kunde gå ut på krogen med sina vänner. Det framgick att det var hennes pojkvän som hade delat ut slagen. Visst att jag var lite berusad, men inte kunde jag se några blåmärken och andra sår på hennes kropp. Det är då man förstår vad lite man faktiskt vet om andra människor. Inte hade jag en tanke på att hennes liv skulle se ut så? Det är ju inte direkt det första man tänker på när man ser en människa som är sminkad eller oavsett, när man ser en människa överhuvudtaget, så länge det inte är helt uppenbart hur det ligger till.

Tragiskt är det i alla fall att en människa skall behöva motstå sådant. Vi tar nu exemplet ovan med den här tjejen. Låt oss säga att hon bokat in en träff med sina tjejkompisar i slutet av veckan då de ska ut på krogen. Någon dag senare blir hon misshandlad så pass att det syns i hennes ansikte. Där står hon då och funderar på om hon ska kunna umgås med sina polare som de bestämt, med tanken på de "ärr" och "sår" hon har. Istället bestämmer hon sig för att inget skall få stoppa henne. Hon förbereder sig som vanligt på kvällen, förutom den skillnaden att hon nu har blåmärken och sådant som hon skall sminka över. Hon går ut med vännerna på krogen och är helt medveten om hennes bultande kinder som ömmar av blåmärken, men som inte längre syns utåt. De finns dock kvar under sminket, där någonstans. Sedan träffar hon mig, som tror att hon är som vem som helst, helt ovetande om hur hennes liv ser ut och har sett ut de senaste dagarna.

ENGLISH VERSION:

The Ravaged blog is restarted again, but this time we will almost always write in Swedish, because that almost everyone that follow us seriously knows that language better than English, including myself. Our official homepage and Facebook group will continue with English band-news!

We have begin recording our next album at the moment, more info will come later on in Swedish.

We are going to play at Trollhättan twice this year, 1st and 7th of December. More info will come in Swidish.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

SWEDISH VERSION:

Som vissa av er säkerligen redan har lagt märke till så har Ravaged-bloggen återuppstått igen. Detta för att på ett framgångsrikt och seriöst sätt kunna nå ut med band-info till omgivningen och alla fans på ett mer regelbundet och detaljerat sätt. Den här gången är dock tanken att de flesta inläggen endast kommer att vara på svenska, av den anledningen att majoriteten av de som känner till oss och följer oss faktiskt behärskar detta språk bäst, precis som jag själv. Därför känns det meningslöst att skriva på engelska i bloggen, när det är fåtalet människor som har engelskan som modersmål mer eller mindre. Jag kan dock glädja er med att nyheterna på våran officiella hemsida kommer att vara på engelska.

Just nu har vi tagit klivet in i studion igen för att påbörja våran nästkommande skiva. Mer information om detta vid ett annat tillfälle...

Tanken är även att vi minst kommer spela live två gånger till i år. Den 1 december under semifinal 2 av 2 på Musikslaget samt den 7 December. Mer information om dessa gig kommer när vi vet mer om dem.