Echoes Of My Thoughts

Jag har sett varje avsnitt av Robinson Karibien och idag var det dags för mig att se finalen, i repris eftersom jag jobbade igår kväll.
Borde förmodligen bloggat lite mer om detta program, med tanke på hur mycket jag skrev förra säsongen.
Ska dock försöka skriva lite kort om framförallt slutet av tävlingen.

Som alltid i dagens tv-program så finns det nötter som skämmer ut sig, lögnare och liknande, men det finns även motsatsen, nämligen de som är ärliga och väluppfostrade.

De sista personerna som röstades ut i ö-rådet hamnade en efter en i ett eget lag. Hans röstades enligt deltagarna ut för att han kunde för mycket och därför inte lät de andra få chansen att visa vad de gick för. När jag märkte vilka som röstades ut, så måste jag säga att de värdiga vinnarna fanns på andra sidan, eller som Anders valde att kalla det, "de avlidna".
Personer som Mats, Mikko, Johan och Hans som både bidrog med social kompetens, kunskap, omtänksamhet och skicklighet i tävlingarna. Visst var exempelvis även Sanna och Veronika duktiga i en del tävlingar, men samtidigt var det riktiga bitches!

Från början hade jag ingen speciell uppfattning om Hans, utan hejade mer på Mats och Johan, som likt honom hade rätt egenskaper av fysisk styrka, social kompetens och kunskap för att vara en värdig vinnare. Allt eftersom tiden gick förstod jag mer och mer hur ännu en värdig vinnare växte genom programmen, nämligen Hans Brettschneider.

På något knepigt sätt blev även han utröstad, men tog sig tillbaka in i tävlingen, till finalen och slutade sedan som segrare. Det knepiga med detta är att han fick möta Jimmy, pakternas man, "djävulen själv", i finalen, som klarat sig hela vägen genom att ligga på stranden och sova samt pakta och spela spel med andra deltagare. Framförallt med nötterna Anders, Sanna och Veronika.

När Hans sedan kom tillbaka in i tävlingen och var en av de fyra som skulle tävla om en finalplats svarade de andra deltagarna med att ha samma uppfattning om honom som de tydligen haft när han röstats ut. De valde att mobba honom och låta honom skaffa sig ett eget läger! Ja, jag skriver MOBBADE för det var precis det som de jävla svinen gjorde! Fega jävla as!! Jag tyckte faktiskt synd om honom.....
De klarade inte av att vara så mogna , som ändå Annika lyckades med, när Hans röstades ut till hennes ö för de utröstade från ö-åråden; nämligen att låta sig prata vuxet med honom och försöka skapa en ny uppfattning om honom, från den som hon hade tidigare i tävlingen.

Jag fattar inte hur människor kan sjunka så lågt att de väljer att hata en person som de ska bo tillsammans med, som till synes för oss tv-tittare inte har gjort något. Där satt han och blickade ut över havet, byggde sig ett eget läger, fick mothugg så fort han sa något, pysslade och skapade sig egna hjälpmedel, föremål m.m. samt försökte njuta av de sista dagarna som var kvar, istället för att starta krig.

Tur att Hans tillsut vann hela Robinson som ett bevis på att det är möjligt att riktiga väluppfostrade överlevare kan vinna över paktande och falska soffpotatisar som Jimmy som inte gjort ett skit nytta under hela säsongen.
Jag är faktiskt riktigt glad över att han vann! Det kunde inte slutat bättre och mer rättvist! Grattis Hans! Kungen över alla, Hans majestät! En Riktig Överlevare Vann En Överlevnadstävling För En Gångs Skull! Tack och Lycka Till!

Under den senaste tiden har det förekommit en massa saker på Facebook som är rätt knepiga tycker jag. Exempel på detta är texter som den som finns här ovan. Visst kan det tyckas att detta är något väldigt snällt och gulligt, men den uppfattningen delar då inte jag. Hur personligt är det på en skala när alla skriver exakt samma på sina statusar?! Det enda som skiljer texterna åt är att de handlar om antingen pojkvän, mamma, pappa, syster, bror, flickvän, kompisar samt mor- eller farföräldrar! Hade någon lagt upp en sådan text på Facebook som syftade på mig hade jag personligen inte blivit överlycklig... Inte det minsta. Varför skulle jag bli det? Visst är det kul att det finns någon som tycker om en, och visar uppskattning, det är inte det som är probelmet. Detta eftersom ALLA människor har ett behov av bekräftelse, delaktighet och känsla av sammanhang för att må bra. Jag personligen vill hellre behandlas som om jag vore något unikt, inte efter en status som någon annan (alltså alldeles för många av de man känner) kopierar runt från andras statusar. Det finns en säkert minst en miljon bättre sätt att visa uppskattning för någon än att kopiera statusar där alla tycker samma sak om exempelvis sina mammor, som är de bästa i världen, oavsett om det är 100 olika personer. Det kanske till och med är så illa att personen man hyllar inte ens har Facebook? Vad är då meningen med det hela? Vem bryr sig liksom om inte personen i fråga ändå inte ser det?? Inte jag i alla fall. Hur visar man då uppskattning för folk som är mer personligt och mer kärleksfullt än en status på Facebook? Som sagt, så är det inte ett dugg svårt att komma på saker. Ska ändå hjälpa er som inte kan tänka själva med några tips: En stor bukett blommor, kort, personligt brev/mail/sms/telefonsamtal, massage, en myskväll, förlovning, present bara för att (inte fars dag eller julafton!), resa, weekend, spa, romantik, dela en solndegång tillsammans, bad, promenad, fika, skriva en dikt, sjunga en sång, bränna en skiva, hålla ett tal, göra ett kollage med bilder som visar på vänskapen mellan er, konsert, middag, bio etc. eller bara säga som du känner rätt ut på ett fint sätt. Dessutom får man lägga in lite känsla i det hela också såklart! Varför inte bara helt oväntat säga såhär; Här får du lite blommor för att du är min bästa vän och jag är så glad att jag har dig! Eller skicka ett kort en helt vanligt, tråkig och regnig jävla måndag där det står; tack för att du finns i mitt liv! Eller kanske såhär; för att visa hur mycket jag tycker om dig så vill jag bjuda dig på en spa-helg efter allt det jobbiga du varit med om så att du får lite tid för dig själv att slappna av på. Annars kan man ju alltid bjuda sina föräldrar på en resa till Rom eller Venedig som tack för att de inte skiljt sig, våldtagit eller misshandlat dig som barn, och ställt upp för dig i vått och torrt oavsett vad som hänt dig. Eller så skiter man i det och kopierar helt opersonliga statusar som ingen bryr sig ett dugg om. Det är bara du själv som tror att du gör någon överlycklig, tro mig. Så frågan är fortfarande; varför kopierar man statusar från varandra, genom att falla för grupptrycket? Göra något (läs: skriva eller kopiera något) som alla andra dina vänner har på sin status istället för att kunna visa den uppskattningen ändå på ett mer normalt, personligt och känslofyllt sätt. Så alla ni där ute; ta bort denna skiten och visa det på riktigt och stå för att ni verkligen älskar någon innan det är försent....

För några veckor sedan spelades det en rekordmatch på Ullevi mellan Frölunda Indians och Färjestad, där hemmalaget tillsut vann med 4-1! Ett väldigt trevligt ordnat evenemang som inte hade några större brister tycker jag.

Ishockeyplanen hade genomskinliga sargar med strålkastare som lös igenom dem. Dessutom förekom en massa blinkande lampor, sprutande eldar och fyrverkerier under kvällen.

Ett gäng töntiga indianer inledde med att försöka underhålla publiken med lite regnskogsmusik som varken var behaglig att lyssna på eller roliga att se på, samtidigt som arenan sakta fylldes på med publik. Jag och pappa var där i god tid och såg denna förvandling från början till slut, vilket var en väldigt häftig och trevlig upplevelse tycker jag!

Sedan var det dags för de båda lagen att värma upp lite på isen för att sedan följas av Mustasch som självklart inledde med Double Nature, samtidigt som det sprutade eld inne på arenan. Så var det dags för de båda lagen att åka in på isen igen till hårdrock och publikens efterlängtade jubel! Dock hade inte Ralf behövt sjunga nationalsången, då det inte var någon höjdpunkt alls, men men...

Dessutom hade de ett slags historiskt nedslepp också innan matchen började, men det minns jag inte mycket mer än så av.

Själva matchen var kanske inte världens bästa, men ändå underhållande. Mellan alla avblåsningar spelade den klassiska NHL-orgeln, med låtar som publiken själva kunde välja. Dock var det många låtar som bara lät tomma och enformiga med bara orgel enligt min menning vilket snarare förstörde stämningen än förbättrade den.

Det som folk klagade mycket på och som kunde lösts på ett smidigare sätt var att fylla på ståplatsläktarna bakifrån och inte framifrån som man gjorde. Detta ledde till att de som kom först in på arenan självklart ställde sig längstfram och resten fyllde på bakom. Dock kunde inte de nötterna som inte lyckades passa tiden (!) få tillräckligt med bra platser, eftersom de som väntat längst och närmast isen självklart inte hade något intresse av att backa för folk som inte kommer i tid. Det hade inte jag heller gjort. Så sluta klaga för att ni betalar era biljetter, skiter i att komma i tid och sedan gråter över att ni väljer att gå hem istället för att antingen vara i tid eller armbåga alla på läktarna i magen och knö er längst bak. Synd för er. Bra evenemang ändå! Bilder finns på min Facebook!

Ännu ett år är har passerat, liksom ännu en julkalender. Jag har sett alla avsnitt i årets julkalender och tyckte den var väldigt bra över lag! Mycket bättre än förväntat och mycket bättre än de senaste årens kalendrar. Det verkar även som att de flesta ställer sig hysat positiva till denna kalender också, enligt min oerhört attraktiva och eftertraktade undersökning, där hela jag och två personer till har röstat. Tack för erat stöd, men synd att inte fler gör det när ni ändå är här och läser det jag skriver. God fortsättning!

Det började med att jag skapade ett band, en replokal, ett bandnamn och ordnade med en bandlogga.
Det slutade med att jag kickades från bandet, med motiveringar som ingen förstår.
Tänker dock inte gå in mer på detaljer än så.

Ni som inte hann höra oss eller se oss kan jag informera om att ni verkligen borde gjort det! Vi var inte bara grymma, vi var bäst! Klart att man kan säga att vi var grymma, eftersom vi faktiskt var det. I musikslaget kan jag jag stolt säga att vi var bäst av de 18 band som ställde upp i 2009 års musikslaget, även om vi kom 2:a. Varför?
Jo, för det första var vi grymma som fan. För det andra tyckte publiken bäst om oss, vilket märktes tydligt, då de krävde extranummer och deltog mest i vårat uppträdande än i alla de andras tillsammans, bland annat. För det tredje tyckte alla vi frågat att vi borde vunnit. För det fjärde ansåg TTELA att vi var PROFESSIONELLA och sist men inte minst fick vi samma priser som vinnarna. Varför detta då? Jo, självklart eftersom att chefen på P4 tyckte vi var så jävla grymma att han ville ha dit oss också. Vi borde alltså vunnit allt helt enkelt.

Dock påstår jag inte att de som vann var dåliga! De var däremot mer värda en andraplacering än vi var.

Kanske var lika bra att komma tvåa nu när jag obegripligt blev kickad?!

Personligen har jag aldrig spelat en gengre som jag älskat så mycket, som faktiskt slår mina tidigare band. Likaså bandmedlemmarna, måste jag säga. Synd att ni gjorde som ni gjorde...

Såhär i juletider är det dags att, något försenat, lägga upp en intervju med självaste jultomten!
http://www.youtube.com/watch?v=aZWtLt8sBIo

Avslutningsvis kommer lite trevligt julpyssel, också aningen försenat:
http://www.youtube.com/watch?v=GMjngNCMGKY&feature=related